Handpenningen...

är betald och jag är ej längre fri enl. Göran Persson... Husbesiktningen gick bra, det är inga större fel på huset, som vi hoppades på... Lite pyssel är det ju såklart, det är ju ett gammalt hus, men det hade vi ju räknat med och det verkar inte vara något som ska innebära alltför stora kostnader. En omdränering behöver väl göras de närmsta åren, så alla nära och kära med starka ryggar och sugna på valkar i händerna, välkomna att hälsa på! Fri kost och logi bara en minuts gångväg från havet...

Det känns i alla fall riktigt roligt, det börjar bli alltmer verkligt att vi faktiskt ska få flytta in i huset så småningom! I helgen bodde vi hos mina föräldrar, de var i Göteborg och behövde kattvakt. Vi åkte och gick förbi huset typ 5 gånger per dag, grannarna måste väl trott vi är helt galna... Säljarna var turligt nog inte hemma...

Mitt nya jobb går väl också rätt bra, även om det inte riktigt är som vårdavdelning i Uppsala... Alla de nyopererade patienter vi hade där, med vätskebalanser, sprutpumpar m.m ligger här istället på IVA. Till oss kommer de när de är helt stabila och snart hemgångsfärdiga känns det som. Lite trist tycker jag som tycker att det akuta skedet är spännande och kul och gillar tekniska apparater... Mycket vårdplaneringar, mycket kontakt med kommunsjukvård och distriktssköterskor, allt det som var skönt att slippa på akuten... Sen tycker jag att läkarna på avdelningen beter sig som riktiga bufflar, otrevliga som få och skäller och domderar. Verkligen inte kul, jag blir så arg så jag bara kokar... Än så länge har jag ju bara varit en vecka och tycker att jag ska ligga lite lågt. Men snart har jag fått nog!! Jag fattar inte hur alla på avdelningen står ut, och hur de kan låta de bete sig som de gör... Häromdagen hotade en läkare på fullast allvar att "dräpa varje sjuksköterska som inte gjorde som han sa...". Det tycker folk är lite småkul och fnissar åt, jag funderar allvarligt på att polisanmäla! Han kan väl inte tro att vi med mening inte gör som vi ska, eller att vi medvetet skiter i vad han säger? Åh, jag är så arg bara jag skriver om det så mitt hjärta håller på att hoppa ur kroppen!!!

Axel har för första gången i sitt liv varit riktigt magsjuk.. Det började vid tretiden i morse, sen kräktes han typ var tionde minut fram till nio... Och det är ju inte så lätt att få en 1,5-åring att förstå att han ska kräkas i en hink... Jag tror vi bäddade om 3 gånger, tillslut gav vi upp och Björn fick gå upp med honom... Så nu ser vår lägenhet ut som det gjorde när Axel var liten, allt är nedspytt, hela toaletten är full med handdukar och lakan... Tvättid imorgon, tror ni man längtar efter egen tvättmaskin?

Vi har beställt resa också!! Jiha! I december åker vi och familjen Hübinette till Arguineguin, ett stort lyxhotell med stort poolområde. Ska bli jättekul att få åka med våra bästisar som vi saknar så mycket i vårt vardagsliv! Nu ska jag snart gå och sova (eftersom jag varit vaken sedan 03...). Ha det så bra allihop!