Våren...

...är här!! Underbart väder nu i två dagar, jag och Axel har varit ute nästan hela dagarna! Igår var vi och hälsade på Klara och Viktor från BVC:s föräldragrupp, de har flyttat till en jättemysig lägenhetsradhus ute i Håga. Som på landet fast i stan. Vi lekte lite ute först, sen fikade vi inne och sen gick vi på en riktig långpromenad. Idag blev det äntligen trimdags för hunden, så Axel fick sitta och titta på när hunden blev korthårig och fin. Han tyckte det var kul ungefär de första 3 minuterna, sen var det inte så kul resterande 40... Men det gick i alla fall, och hunden är len som en barnrumpa i pälsen...

I helgen var det kalas efter kalas... På lördagen fyllde Björns systers sambo år, och stort släktkalas. På söndagen var vi på våffelkalas hos Daniel och Mimmi. Alltid lika gott att äta där, vi fick våfflor gjorda på spenat och soltorkade tomater. Och sen lite vanliga våffor med björnbär och grädde till efterrätt. Sen tog vi en långpromenad allihop i det härliga vårvädret som då gjorde entré. En riktig myshelg alltså...

Budgivningen gick inte vår väg i torsdags. Det var bara vi och ett par till kvar på slutet, men när de bjöd 990.000 så gav vi oss. Inte för att det är så mycket pengar med Uppsalamått mätt, men i Västervik är det mycket för ett radhus. Man vill ju gärna tro att man ska få tillbaka pengarna sen också om man vill sälja, och då är det ju inte säkert att det är Uppsalagalningar med i budgiviningen... Så nu vet vi inte var vi ska bo, men vi hoppas att det ordnar sig. Mina föräldrar har ju alltid ett stort hus, men det känns lite kämpigt att tränga in sig där allihop. Det ska vara för ett väldigt kort tag i såna fall...

Här är lite kort som är tagna sista tiden, håll till godo!

Äntligen vår!!

Jo, jag lever...

även om man kunde börja misstänka annat när jag aldrig uppdaterar någonting... Det har varit några riktigt jobbiga veckor med diskbråck och ont, men nu börjar det nog äntligen bli ganska bra! Skönt! Imorgon ska Björn gå och jobba för första gången på två veckor, jag kan nu både bära och lyfta Axel. Däremot håller jag på att bli ordentligt förkyld, ont i halsen och ont i huvudet. Och Björn och Axel är redan förkylda, det verkar inte vara något slut på eländet...

Vi kom i alla fall iväg till Västervik förra helgen, vi åkte på torsdagen. Kämpigt att sitta och vi kunde ju inte göra nåt kul där nere heller direkt, med mig helt konvalecent... Men det var ändå skönt att komma iväg, och Björn fick lite avlastning med hundpromenader, Axelskötsel och Linaskötsel... Västervik gav också mersmak, såpass att vi nu kollar upp möjligheterna att flytta dit. Jobb verkar ordna sig för mig i alla fall och Björn ska ju vara pappaledig. Hus har mina föräldrar varit och tittat på, vi hoppas hårt på att budgivningen går våran väg! Vi hoppas på ett bättre boende, lägre boendekostnad, högre livskvalitet och mera tid. Dessutom tycker jag det ska bli skönt att komma närmare mina föräldrar och resten av släkten. Min stora sorg är dock att flytta ifrån Jessica, Rickard och Anton, våra allra närmaste vänner. Det finns ingen mer jag delar hela mitt liv med, ingen mer som jag kan prata med precis allt om. Men jag hoppas innerligt att vi ändå kan hålla en nära kontakt och att jag får chans att lära känna den lilla nya bebisen som är på väg där. Jag vill också att Axel ska få samma goda kontakt med Jessica som jag har med Anton! Vårt hem kommer alltid att vara öppet för er Jessica, när ni än kommer och hur många ni än blir!!

Cityakuten nästa! Kram på er!!

Eländes elände

är mitt liv nu... Jag har efter 2 år åter drabbats av diskbråck/ryggskott eller vad det nu är. Förbannat, j-vla ont gör det i alla fall och jag har i princip varit sängliggande sedan i lördags. Inte särskilt roligt alls! Anna, en barndomskompis från Västervik, numera bosatt i Jönköping var här och vi höll på att göra oss i ordning för att gå på grekisk restaurang och sen gå på bio. Jag skulle göra något själv för första gången sedan Axel föddes... Då smällde det till i ryggen, och sen dess har jag varit liggandes. Första dygnet tog jag mig inte ens till toan, det var inte roligt kan jag säga. Och stackars Anna fick bli supernanny Anna när Björn försökte mobilisera mig... Jag hoppas och ber till högre makter att det inte ska bli lika långdraget som förra gången, då höll jag aldrig på att bli frisk kändes det som...

Axel tycker också att det är jättekonstigt, han gråter och sträcker ut armarna mot mig så fort han ser mig. Men jag kan inte ens hålla honom om jag står still det känns som att ryggen ska gå av! Han har blivit rejält gnällig sista dagarna, jag vet inte om han är påverkad av mig eller om det för en gång skull verkligen är tänderna som är på väg. Den som lever får se! Han har i alla fall tur som har en helt underbar pappa som tar hela ansvaret för både barn, hushåll hund och sjuklingen... Igår blev jag t.ex. bjuden på skinkstek, det är inte varje dag man blir det...

Idag skulle jag och Axel ha åkt till Västervik, men det blev ju inget av med det heller tyvärr. Vi hoppas hårt på att jag ska bli lite bättre så att vi kommer iväg längre fram mot helgen, det har både Björn och jag sett fram emot.

Nu har vi kopplat in datorn i sängen så jag kan hålla mig lite uppdaterad på vad som händer i världen. Nu ska jag ge Axel lite mjölk i flaskan, det är ungefär det enda jag kan göra...