torsdag 22 mars 2018

I perioder bara ramlar blogginläggen in...

Min hjärna svämmar över av kloka och ickekloka tankar, jag har åsikter och formuleringar och humor och humör. Och sen plötsligt där allt det där. Av ingen orsak alls, det bara försvinner. Då är det en kamp att komma tillbaka hit. En kamp och en kramp. Skrivkrampen.  Gör ett försök att komma ur dem genom att tvinga mig själv att skriva. Fast jag inte har NÅGONTING att skriva om...

Detta med att inte ha NÅGONTING att skriva om är absolut inte detsamma som att jag inte gjort någonting.  Det finns bara inte ord för att få ut det.

Vi har haft en tung period i våra liv, nära och kära som ryckts bort från livet. Hastigt och för tidigt. Mina barn har varit på sin första begravning. Det vill man liksom egentligen bespara dem länge länge. Men så blev det inte och självklart gick det bra. Och blev ett fint avsked och minne för oss alla.

Vi har varit tillsammans hela familjen dygnet runt i 2 veckor nu. En skön och nyttig tid, det blir en speciell stämning när ingen åker iväg på morgonen. Alla är närvarande och nära och t.o.m. pre-teenbarnet har nog tyckt det varit mysigt. Idag hade han första skoldagen på nästan 2 veckor, igår längtade han till skolan för första gången i sitt liv enligt egen utsago...

Twinsen fick ytterligare en ledig dag från förskolan, de har härjat runt, lekt med allt och pysslat med allt. Så de verkar glada att vara hemma.

Jag har mest tvättat (maskin 5 el 6 är i just nu) ringt runt till frisören,  sotare och skolan... Vi har olika åsikter huruvida twinsen ska gå i samma el olika klasser...

Den här frågan börjar man som tvillingförälder fundera på ungefär samma dag man kommer från BB. Man har redan gjort ett val en gång,  när de börjar förskolan och man har funderat sen dess. Jag har pratat med andra tvillingföräldrar,  läst den forskning som finns, diskuterat med Björn, med förskolan där de går och barnen själva har fått säga sitt. Efter moget övervägande bestämde vi oss för att de har mest nytta av att gå i samma klass. De är självständiga som individer,  de har olika kompisar, olika intressen och är aldrig tillsammans när man hämtar dem på förskolan.  Ändå har de en enorm trygghet i varandra i nya, okända situationer. Ändå hade skolan valt att sätta dem i olika klasser. "För det är så vi brukar göra". Det som är märkligaste av allt är att man inte ens för en diskussion med oss föräldrar. Det är ju som sagt ett väl övertänkt val man gjort liksom.

Nu har jag iaf härjat runt, min vana trogen, och nu kommer de i samma klass. Tillsammans med sina kompisar från förskolan. Så det känns jättebra. 

Ute skiner solen, det är riktigt skönt i sol och lä men jag vill få bort all snö NU! Är så trött på den här sena vintern,  vill komma igång att träna med hundarna ordentligt! Ikväll ska vi iaf träna unghundar ett gäng ihop . Ska bli kul och senare i vår blir det träning för unghundsderbyt! 

Själv är jag nyförkyld och lite hängig och har genomlevt den längsta dagen på länge i mitt liv. Vet inte varför men det känns som den aldrig tar slut... 12 minuter tills Björn slutar, thank you God!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar