Oftast tänker jag ju såklart att nej det kan jag inte. Sen ibland så tänker jag att hur skulle det gå till? Jag kan ju inte bara rapa upp alla mina blogginlägg efter varandra? Och vem skulle vilja läsa den?
Sen igår, mitt på bion, mitt under filmen om mitt frikort, så bara visste jag. Jag visste vem jag skulle skriva boken för, jag visste hur jag skulle göra det och jag behöver nu bara fundera ut när det här ska ske. Skönt.
I helgen som var tyckte jag det var en bra idé att åka till Värmland över dan och träna med Chill. Helt rimligt i en hundnörds värld. Det var Chills uppfödare som bjudit in till valpträff (jodå, han är fortfarande valp). Det var Chills kull och en kull som är 2 mån yngre. Från Chills kull var det bara jag som kunde komma och jag såg framför mig hur jag skulle glänsa inför alla små 8-månadersvalpar. Chill som jag tränar nästan som en vuxen hund, som är nästan ett år, som jagar som en gud och som är lugn och fokuserad i alla lägen. Den lilla detaljen att jag aldrig någonsin tränat honom tillsammans med andra hundar hade jag förbisett. Och den lilla detaljen visade sig vara ganska avgörande. .. Såklart.
Nu är jag ändå väldigt nöjd men själva glänsandet uteblev. Vi var väl ganska medelmåttiga, de flesta kändes väldigt jämna. Mest nöjd är jag som vanligt med mig själv. Jag fortsatte träna som jag ville och blev inte handlingsförlamad som jag ofta blir när jag har nån som ska titta på mig. Det var en skön känsla med Chills uppfödare också, har aldrig tränat för henne innan men trivdes väldigt bra med henne som instruktör! Jag har verkligen tur med alla mina uppfödare! 17 h var vi på turné sammanlagt, det var rätt skönt när vi väl var hemma...
I helgen som kommer väntar nattjobb och sen ska vi hälsa mina kära föräldrar välkomna åter till Sverige efter nästan 2 mån på resande fot. Ska bli skönt att ha dem nära igen!
