Ligger här i soffan...

med en liten nos instoppad i min armhåla. Varm luft blåser och han snarkar lätt.

Det är så han älskar att sova. Alltid på nån, helst en människa, i brist på detta tar han Leia.

Plötsligt har han blivit sådär fasligt,  väldigt ordentlig. Han känns som en vuxen hund, han börjar förstå rutinerna,  han vet vad som förväntas av honom och han gör alltid det han ska. Helt ärligt så beter han sig inte som en valp längre.  Han känns så smart, så vuxen, så klok.

Han bits inte överhuvudtaget,  vare sig på oss eller på saker. Jag har aldrig direkt sagt till honom,  han bara vet... Han går fint i koppel,  fast jag inte lärt honom. Han kommer perfekt på inkallning, varje gång och även när min mamma har honom. Han är så trygg i alla situationer, aldrig rädd, aldrig stressad.

Jag tror aldrig jag fått så här positiva kommentarer av människor som träffat mina valpar. Och då har jag alltså inte överhuvudtaget uppfostrat honom utan han har haft helt fria tyglar . Man blir chockad.  Smartaste hunden ever. Lättaste valpen jag någonsin haft. Så nöjd.

Det här inlägget ska jag läsa på om två månader. När jag sliter mitt hår och gråter ut min frustration för att han skiter i mig och biter sönder allt med sina kliande lossnande tänder...När han helt enkelt blivit en slyngel. Om han ni blir det... Nej, det blir han aldrig. Perfekta lilla Chill!

Det braiga inlägget...

som jag var i huvudet verkar ha svårt att komma ut... Får se, sparas kanske till boken som jag kanske skriver nån gång..

Här hemma har vi lite utmattningssyndrom enligt Google.  Av outgrundlig anledning. Minnessvårigheter, stressutslag och allmän apati av och till. Det sliter mer än jag trott att gå om varandra hela tiden på ett valpvänligt sätt. Jag jobbar kvällar, nätter och helger.  Björn dagtid. Vi ses aldrig och när vi ses är vi för trötta för att göra något.  Men det är några valpvänliga veckor kvar så det får funka...

I helgen blev Björn än mer utmattad eftersom jag var på valpkurs hela helgen. Utan valp. Det finns otroligt mycket att säga om den valpkursen och jag sammanfattar den så här : "tack gode gud att Chill bara är 3 månader ". Bäst före datumet är inte passerat och än så länge har jag ju inte gjort något annat än ungåtts med honom och det var rätt enligt valpkursen. Om en månad ska han lära sig sitt, inkallning och hunting whistle. Sen ska han lära sig följsamhet och lite dirigering och under hela den här tiden ska han jaga, jaga, jaga.  Sen är han en perfekt jakthund. Lätt som en plätt!

Idag har vi justerat schema på jobbet. Det märks att vi blir allt färre. Allt färre huvuden att spela med, färre att flytta runt till de pass som saknas.  Min semester gick igenom iaf, då kan jag fira tantålderns inträde i lugn och ro. Och Björns inträde i gubbåldern verkar vi också kunna fira tillsammans.  Gött.