Jag har skrivit ett jättebra blogginlägg. ..

om obefintlig hunduppfostran, skillnaden mellan Leia och Chill,  omgivningens syn på ouppfostrade hundar och allmän måbrakänsla för alla.  Tyvärr finns inläggen Ännu bara nedskrivet i mitt huvud. I flera veckor har det varit där. Hoppas det når hit nångång.

Idag har jag klippt mig. Och färgat mig. Kastanj med röda slingor enligt frisören. Lila enligt Axel. Skitsnyggt enligt mig.

Vi har också firat idag. Nåt som inte var som vi trodde och som vi var glada att slippa. Finvin och sushi. Trots tisdag.

Nu godnatt. Det är en dag imorgon också.  Dessutom jobbdag. Och dagisdag.

När ska Chill börja följa med på promenader?

Undrade mannen försiktigt idag.

När du har lärt honom att gå i koppel blev svaret.

Slut på diskussionen. 😀

Keep them happy...

Till min stora glädje upptäckte jag att Micke Gunnarsson skulle föreläsa i Västervik. Jag hamnade på hans blogg nångång när det diskuterades skärmtid eller internet i allmänhet och sen dess har jag följt honom en hel del... Han har många kloka tankar om föräldraskap och livet i allmänhet och sätter vår existens på jorden i sitt rätta perspektiv...

Han pratade en hel del om att försöka minska pressen och stressen på våra ungdomar. Ett matteprov är inte hela världen, "det viktigaste valet i hela ditt liv" dvs valet till gymnasiet är inte heller hela världen. Hur många vuxna kan ärligt säga att det valet vi gjorde där i nian är det som tog oss dit vi är? Man måste komma ihåg det när det är dags för barnen att välja.  "Välj det som verkar roligast,  det som gör att du kommer vilja gå upp och gå till skolan varje dag i tre år". Klokt och modigt och jag hoppas jag vågar stå kvar i det när det är Axels tur att välja!

Han försökte få oss att våga lita på att allt löser sig och få oss att sluta oroa oss. Men framförallt tryckte han på det viktigaste av allt.

Se solen i varje unge. Se det som är bra, det som är positivt. Bevara den goda relationen. Gläds med barnen, visa att de är viktiga och värdefulla. Håll kvar glöden i deras ögon. Låt dem vara lyckliga!

Och det var då det slog mig. Att återigen är barnuppfostran och hundträning så himla lika! Häromdagen såg vi en sån där dog-guru-film. Det stora mantrat där var: keep them happy,  keep their tails wagging... Precis som med barn. Låt dem vara lyckliga,  låt glöden finnas kvar!

Han avslutade med att visa en bild på allt som varit farligt genom åren. Och nu skrattar vi åt det farliga med att läsa böcker eller lyssna på popmusik. Och jag skrattar redan nu åt "faran" med Internet. Nu behöver jag bara komma över känslan över det farliga med TV-spel.  Working right on it!

Jag vinner ju aldrig...

Så säger jag alltid. Och det gör jag ju typ aldrig om jag tänker på lotter och spel. Å andra sidan spelar jag ju knappt aldrig.

Det jag brukar göra är att vara med i en del andra tävlingar.

Min första vinst kom väl när jag var runt 10. Jag gick en tipspromenad på Elmia och svarade likadant som min kompis pappa på alla frågor. Utslagsfrågan var att gissa vikten på 2 vildsvinskultingar som stod där i en box. Jag tittade vad pappan skrev och sen la jag till typ 10 gram. Vinsten var vildsvinskultingarna.  Jag vann.

Andra gången var nåt år senare. Då var det en slogantävling i Min Häst, vinsten var ett ridläger. Jag vann.

När vi hade vår första hund var jag med i en ny slogantävling. Jag skrev:
"Svansen viftar, huvet slår, när min vovve Doggy får".

Vinsten var en årsförbrukning hundmat. Jag vann.

För några år sen var jag me igen Facebooktävling. Utslagsfrågan var hur många bilar en bilfirma hade sålt ett visst år. Jag googlade omsättningen och dividerade med ett tänkt lämpligt medelpris på en bil. Vinsten var bensin för 15 000:-. Jag vann.

Häromdagen hittade jag nån tävling där man skulle gissa hur många som hade laddar ner Volvo Finans app den 31 januari. Jag la på några tusen på antalet som hade appen den dagen. Vinsten var en Vasaloppsstart. Jag vann.

Så ja. Nu ska jag tydligen åka Vasaloppet. Alternativt hitta nån annan som vill😃.