Idag för exakt ett år sedan...

började en resa som slutade så bra den någonsin kunde! Men det var en resa som var oerhört tuff en väldigt stor del av tiden, en resa som var så oviss, så osäker och så oerhört påfrestande för oss alla.

Därför är jag nu så oerhört tacksam att jag är där jag är idag, att jag lever och att jag är stolt mamma till de tre finaste barnen i världen!! Ni gör att denna resa var värd varje natt på sjukhus, varje nålstick, varje spya, varje propp och varje dag ifrån min fina familj!!

Resan lärde mig också att man klarar så mycket mer än man någonsin tror! Den lärde mig att man ska vara tacksam för varje dag man mår bra och för varje dag man får vara tillsammans med de man älskar!

Resan visade mig också att fantastiska människor finns överallt runtomkring mig. Det fanns de som aldrig slutade höra av sig, de dom kom med fika, de som ryckte in och tog hundarna i ur och skur och de som öppnade sitt hem för Leia. Det fanns en man som tog hela ansvaret för hem och barn, en mamma och en pappa som avbröt hela sitt liv för att finnas till hands, hjälpa till och vara ett extra hem till Axel!

Ett otroligt år har gått, ett år som har gått så fort och som samtidigt känns så långt! Mycket har fått stå tillbaka och livet blir tack och lov aldrig som det var förut! Nu är vi en stor, underbar familj! En familj som varit med om en del jobbigt, men som klarat det och kommit ut på andra sidan som en ännu tajtare, kärleksfullare och en smula mer ödmjuk familj.

När vi hade det som allra tuffast var det en av alla otaliga läkare vi gått igenom som sa någonting väldigt klokt; "Man ska vara ödmjuk inför livet". Och det är jag!! Tack livet!!

Hej då V70, Hej Fårrden!

I alla fall i några dagar... V70:n är hos doktorn eftersom nån backade in i saker... Det som pep och pep och sen tjöt ihållande var tydligen inte bältespåminnelsen utan backsensorer...

Att sen hundarna inte får åka i den och att vagnen inte går in är ju lite synd... Men den är snygg där den står;-)

Fredagsmys

Bästaste fredagsmyset med finaste familjen! Självklart en nyttig böngryta som älskades av alla! Bebisarna satt som ljus i sina babysitters och tindrade med sina finaste små ögon! Sexåringen njöt av bönorna och tjatade inte om hur mycket ostbågar han skulle äta sen... Pappan och jag såg varandra djupt i ögonen över ett glas vin. Och njöt av att bara vara!! Pappan var inte sjuk och hade inte knaprat Ipren för att genomleva middagen... Mamman var inte så trött så hon ville dö och önskade inte heller att klockan skulle vara åtta så att alla barnen ligger i sina sängar. Hundarna fick varsitt ben och morrade inte åt varandra, inte heller fanns det massa tvätt att hänga/torktumla/vika...

Bästa finaste fredagsmys!! <3 på det!!