Varje terminsstart är det likadant. När Axel började skolan hamnade vi i chock... Då hade vi förvisso nyfödda tvillingar att hålla reda på också men de kändes som det minsta problemet... De största problemen var föräldramöten man skulle vara med på, lappar som skulle skrivas på, lappar som skulle lämnas in, gympapåsar som skulle med och dessutom få iväg ungen till skolan varje dag...
I år när vi har tre skolbarn har det ändå gått över förväntan. Alla lappar (vad jag vet) är påskrivna och inlämnade, första föräldramötet avklarat, nästa är inplanerat, samtliga gympapåsar har varit med på rätt dagar och alla barn har kommit till skolan varje dag. Eller nja, typ två av tre. Eller... 1 av 3. Jaja, lite svinn får man räkna med i sjukdomstider...
Jag har ännu inte riktigt hunnit njuta av lugnet på mina lediga dagar då livet som vanligt innebär så mycket annat roligt än att ta det lugnt. Tex hundträning, fika och sen allt annat som behöver göras däremellan. Men nån gång kanske det blir lugnt. Eller inte.
Just nu är jag på hemväg från Ekerum på Öland. Jag har varit på förtroenderåd med Vårdförbundet i dagarna två. Man är alltid lika inspirerad efter dessa dagar med avtalsförhandlingar, löner, arbetsvillkor och arbetstider. Allt vill man jobba vidare med och titta över på sitt jobb och sen kommer man hem och börjar jobba och sen blir allt som vanligt igen. Men förhoppningsvis har man ändå fått med sig kunskapen och vet vad som gäller när det väl blir aktuellt...
Och bara att sova ostört en hel natt är guld värt ibland! Trots att jag nu bara har skolbarn i huset är de ostörda nätterna få i vårt hus...
Imorgon blir en hemmadag, Elin är på tredje dagen med feber. Oscar har ännu inte fått sin så jag räknar med att den kommer senast imorgon. Helgen är som vanligt fullspäckad, Björn är bortrest nu när jag kommer hem och han kommer hem och löser av mig på lördag lunch då jag ska och apportera på jakt. På söndag är barnen bjudna på finfina, därefter är det balettuppstart för Elin och därefter simskola för båda. Och sen måste vi rösta.
Rösta ja. Jag har aldrig varit så ambivalent som i år. Och det har väl aldrig varit så viktigt som i år... Alla valkompasser jag gjort är eniga men jag ändå tveksam. Känns som några få frågor svar kan bli så avgörande... Får klura vidare. Jag vet i alla fall vad jag inte ska rösta på. Och det känns som allra viktigaste det här valet!
