Jaaaaa!!!!

Äntligen känns det som att våren är på väg (ja, jag vet att det ska bli snö och kallt i helgen, men skitsamma, våren är ÄNDÅ snart här på riktigt)!!! Och med våren kommer äntligen det där riktiga träningssuget, det som gjorde att jag skaffade en hund till!! Det har liksom varit lite svårt att gräva fram motivationen under 1 m snö och 0,5 m tjocka vinterkläder. Men nu, nu kan man gå ut utan täckbyxor, utan tjock jacka och framförallt utan tjocka vantar!! Gudomligt!!

Jag har, som sig bör några dagar innan tenta, lagt ner åtskilliga timmar på hundträning i veckan... Och ta mig tusan om det inte givit resultat. Närsökssignal har vi jobbat på och den börjar sitta rätt bra. Jag har kört med små spårpinnar och dolt dem helt under gräs och grenar och hon kirrar det lätt som en plätt. Stoppsignalen börjar också sitta fint nu, i alla fall oftast... Idag la jag bollen en bit bakom henne, gick sen rätt långt från henne, blåste inkallning som hon kom på direkt. När hon kommit ca halvvägs gav jag stoppsignal som satt som en smäck. Därefter fick hon ett bakåtkommando så hon tvärvände och stack och tog bollen. Otroligt proffsigt såg det ut om jag får säga det själv. Och det får jag ju eftersom ingen annan såg det... Vi hade en rolig promenad i skogen idag Leia och jag. Hon plaskade och badade i varenda pöl... Det blir nog kul i sommar. Måste väl antagligen snart styra upp det hela en aning antar jag... Vi tränade lite hopp upp på sten och lite hopp över trädstam... Förberedelser inför landslagsplatsen i agility vi ska ta om några år vid sidan av jaktträningen:-) Jag insåg också nackdelen med en väldigt lydig hund. Nackdelen var att man inte saknar sitt koppel ( som jag la ifrån mig under träningen mitt i promenaden) förrän man kommer till bilen... Det var bara att promenera tillbaka hela vägen... Det var ju Leias finaste koppel som hon fick från kennelmamman, det kan man ju inte lämna kvar till nästa gång inte...

Ikväll har jag varit på klubben en sväng. Leia fick prova lydnadshoppet nån gång (utan problem) och springa genom en liten tunnel några gånger. Kul kul tyckte hon. Sen fick hon ligga i bur medans jag planerade kurs. Det var första gången sen hon var liten hon var i bur så jag väntade mig lite protester. Men hon sa inte ett knyst, sov som en stock..

Imorgon väntar åter tentaplugg och sen ett tandläkarbesök. Och sen blir det (av grannen) nyfiskad strömming till middag. Fast jag lovat mig själv att aldrig laga annat än strömmingsfilé... Men det är ju grymt gott!!!

Nu måste det bli sängen, resten av en hård vecka väntar!!

En helt underbar fjällvecka...

..är till ända. Vi har haft ett helt otroligt väder med strålande sol och ett par minusgrader varje dag. Det har varit så kul att vara tillsammans allihop (jag, Björn, Axel, mamma, pappa, Jesper, Sofie och båda hundarna) och att äntligen få åka skidor igen! Jag är verkligen frälst i det och till min stora glädje blev även Björn helfrälst!! Björn som aldrig hade stått på ett par slalomskidor var helt otroligt duktig och åkte i princip utan några som helst problem i alla röda backar sista dagen! Han hade inga som helst problem att följa med oss andra, det var som att han var skapt för det här!! Så kul!!

Axel var också frälst så länge han fick åka mellan mina ben. I början försökte jag att han skulle åka själv men han låg bara vansinnig och grät i backen så det fick jag snabbt ge upp. Nästa år blir det skidskola, i år fick han åka med mig och det älskade han! Och det var en cool känsla att kunna åka liften upp hela familjen, och ta sig ner allihop. Häftigt!!

Något av det absolut häftigaste jag varit med om inträffade också på vår fjällvecka. Mamma kläckte på måndagkvällen att hon hade en överraskning till tisdagen och vi funderade och funderade. Någonstans långt inom mig hoppades jag på att det skulle kunna vara hundspann men jag vågade inte tro det. Vi hoppade in i bilarna och drog iväg på tisdagmorgonen och min lycka var stor när vi stannade till vid en lite stuga med 4 hundspann framför!!! När vi kom fram sa hon som hade det att det skulle bli 3 slädar för vårat gäng och en av dem slädarna kunde man få prova att köra lite. Alla tyckte ju genast att jag skulle prova eftersom jag "var bra på det där med hundar" och jag tackade ju självklart ja. Jag såg framför mig en liten bana i skogen på en 200 meter där man fick prova på. Vi packade ner oss i slädarna och jag började undra vem som skulle köra vår. Då kom hon som hade hand om det ochbörjade förklara hur jag skulle köra.... Det gällde att ha linan spänd hela tiden, bromsaordentligt, parera med vikten så inte släden välte och sen hålla lagom avstånd till spannet före. Då började jag inse att jag skulle köra hela vägen... När vi sen drog iväg i full fart var det med extremt skräckblandad förtjusning! I början var jag näst intill panikslagen och när Björn kläcker ur sig "vad händer med oss om du ramlar av?" började jag nästan gråta av skräck. Det gick så enormt fort och det kändes som att jag intehade nån kontroll alls! Men, efter ett tag lugnade sig väl hundarna något, och jag började få kläm på att bromsa, svänga, parera och hålla avstånd och kunde slappna av något. Och då försvann skräcken och förtjusningen tog över helt!!! Det var en så enorm känsla, 7 hundar som jobbar framför oss, helt tyst och stilla for vi fram över fjället! I 12 km varade färden och det tog ungefär en timme med en liten rast halvvägs. Jag var helt lyrisk när vi kom tillbaka, jag skulle med glädje lämnat hela mitt liv och flyttat in i den lilla stugan om de bett mig! Men det gjorde de inte somtur var utan jag följde snällt med i bilen hem... Lycklig som få!!! Tack mamma för den häftigaste överraskningen någonsin!!

På tisdageftermiddagen efter lite våfflor passade vi även på att träffa Jessica och hennes familj som också var uppe i Sälen. Det var hon som visade hur jag kunde åka med Axel mellan benen och det var nog Anton som taggade Axel till att han tyckte det var så kul. Tack för det!!

Onsdagen åkte jag med Axel på förmiddagen och sen grillade vi korv till lunch. Sen följde Axel med morfar hem och jag, Björn och mamma åkte intensivt hela eftermiddagen. Underbart!!

I torsdags åkte vi hela vägen hem, både Axel och hundarna var helt otroligt snälla. Axel sov inte en blund på hela vägen men var pigg och glad hela tiden. Det är så skönt!!Idag har det varit ett helt underbart väder och Axel och jag följde med mormor och morfar ut på äventyr. Det blev pulkaåkning, promenad, fika i solen vid sjön, hundträning och sen en riktig långpromenad för oss tjejer medans grabbarna åkte till stora godisaffären och köpte lördagsgodis. Nu är vi alla trötta och nöjda och sitter och väntar på att få gå upp till Elofsbacke på middag. Man har det fantastiskt bra ibland!! I veckan ska det underbara vädret fortsätta och jag bara älskar det!!

Välkommen våren!!!

Fler bilder från vår fjällvecka hittar du här:

https://www.facebook.com/album.php?aid=275256&id=733143715&l=ca7f86da68

Och fler bilder från vår vårutflykt hittar du här:

tps://www.facebook.com/album.php?aid=253897&id=733143715&l=891390d604