Terrierägarens blogg

Längtar lite efter sommaren...

2012-02-08T17:41:00.001+01:00

Då hoppas jag att allt är bättre, att Leia är hemma igen och att vi alla mår bra!

Kram tills dess!!

Efter den fina dikten...

2011-11-21T15:09:00.003+01:00

...som ju var helt ohundig måste ju såklart ett hundigt inlägg följa... Så här kommer en liten recension av dagens träning.

Inspirerad av Åsas tips (kommentar på förra hundinlägget...) bestämde jag mig för att köra lite svårare terräng idag. Jag har ju kört en hel del dirigeringsträning, men fastnat i det här med höger och vänster och fastnat i fotbollsplanstänket... Nu började jag med att köra lite närsökssignalarbete. Jag la ut en minidummi när hon inte såg, kallade in henne på en linje förbi dummin och blåste stopp. Sen visade jag med handen "närsök höger alt. vänster" och blåste närsäkssignal. Det här har gått ganska knackigt sista tiden, men idag gick det riktigt bra. Jag var noga med vinden så att hon skulle få vind på den, det kan ha bidragit till framgången... Ändå kul att det funkade, körde ett par gånger.

Sen hittade jag ett snårigt område precis vid ett dike och vid en stig. Perfekt för ett linjetag. Jag började väldigt lätt, Leia fick följa med och lägga ut dummin och jag körde på kort avstång. Men det funkade bra så jag tog rätt snabbt ut avståndet. Tillslut fick hon gå genom snårig terräng, över en stig, hoppa över ett dike och åter komma in i ny snårig terräng. Det gick riktigt bra eftersom jag hela tiden hade samma målpunkt och hon därigenom hela tiden kom till känd terräng. Det enda som inte gick bra var när jag backade sista gången och tänkte att jag skulle skicka henne genom ett stort snår... Då väjde hon runt och jag fick stoppa henne. Jag bråkade dock inte med det utan klev framför snåret istället och då gick det bra.

Sen la jag ut två dummi på en kulle. Den här gången fick hon inte följa med utan fick sitta utom synhåll. Jag gick i en stor båge bakom kulle så att hon inte skulle gå i spåret. Hon såg mig dock när jag var uppe på kullen så hon visste vilket område hon skulle till. Första skicket körde jag på kanske 15 m. Det gick jättebra, trots ganska svår terräng även här. Sen tänkte jag skicka henne en gång till men då ville hon bryta av och söka istället (jag tror kanske hon hade fått vittring på den redan). Men jag stoppade och flyttade tillbaka henne på linjen och skickade henne på ett back-ut istället och då gick det faktiskt bra! Så det var skönt. Avståndet blev ju då ganska mycket kortare.

Hon var rätt mör redan efter det här men jag hade hittat ett så perfekt område att lägga ett sök i så jag var tvungen. Perfekta vindförhållanden, perfekt mark... Så jag la ut fem dummisar. Jag satt Leia utom synhåll, men hon hade ju såklart koll på att jag rörde mig ute i marken... Söket gick så jäkla skitbra!! Hon var lugn, fokuserad och följde upp vittringarna. Hon sökte av marken bra, trots att den var riktigt tungsprungen (heter det så?) med massa fallna träd, ris och stockar. Jag riktade in henne lite en gång och då sprang hon rakt ut på en dummi som låg nära så det blev verkligen toppen! Hon plockade in fyra stycken och då var hon rejält slut och hade varit så duktig så jag ville inte pressa henne till den sista. Jag fick vackert gå ut och hämta den själv, men det gjorde jag så gärna!!!

Här kommer en liten film när hon hämtar in den tredje dummisen:

Den dagen kan komma...

2011-11-21T12:35:00.002+01:00

Den dagen kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar.

Ge då mina ögon till en man som aldrig har sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en kvinnas ögon.

Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta.

Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket så att han får uppleva och se sina barn leka.

Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin.

Ta mina ben, varje muskelfiber och nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå.

Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka höra regnet smattra.

Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.

Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar.

Ge mina synder åt djävulen och min själ till Gud.

Om ni händelsevis vill komma ihåg mig, gör det då genom ett vänligt ord till någon som behöver det...

Upprättshavare till denna dikt verkar vara okänd men den finns på www.organdonation.se.

Gå in där och klargör din åsikt!!

Tummen i ögat, rama in, stoppa in i lådan, visa vart skåpet ska stå...

2011-11-17T19:55:00.002+01:00

... ja uttrycken är oändligt många. Till syvene och sist är det nog ungefär samma sak vi menar, det är när man upptäcker att hunden plötsligt inte alls är sådär vattenkammad och ordningsam och lydig och vek som man tänkt och trott, utan helt enkelt kan själv, kan bättre och skiter fullständigt i vad jag som matte säger... Eller ja, viss överdrift kanske, men det är ändå åt det hållet det lutar...

Jag har senaste veckan av olika orsaker varit svag och emlig och inte riktigt orkat engegera mig i vare sig hundträning eller vardagslydnadens fighter. Om det är denna svaghet Leia utnyttjar, eller om hon bara helt enkelt är understimulerad, eller om det har att göra med att hon faktiskt är 1,5 år och i sin sista könsmognad, eller om det är en kombination av allt detta, ska jag låta vara osagt, men tjafsig är hon...

Hon lyssnar inte när jag ropar, springer och far och äter allehanda skit hon kommer över... När jag läser gamla blogginlägg inser jag att det är exakt så här hon betett sig periodvis även tidigare. Skillnaden den här gången är att jag inte är det minsta bekymrad eller orolig utan mer konstaterar, "jaha, nu var det dags igen". Det gäller att samla ihop och få henne att fokusera, att bli tydlig med våra olika roller och att visa vilka saker här i hundvärlden som inte är förhandlingsbara... Vi kommer att komma ur det här i rätt läge, det är jag säker på, det är bara att vi ska ta oss dit.

Det är verkligen svårt att få till någon som helst jaktträning just nu. Mitt träningsgäng kan bara träna helger, och då jobbar ofta jag eller är bortrest. Jag kör lite grann själv på dagarna, men det blir nästan bara dirigeringar och stoppsignaler, viktigt i och för sig, men det suger att få träna på riktigt snart! Tror vi ska få till en träning på söndag, det längtar jag till!

Idag har jag börjat en liten miniprivatkurs i tävlingslydnad för några närmast sörjande. Riktigt roligt att hålla kurs och hjälpa folk igen, det är väldigt roligt att hålla kurs för människor som gör som man säger... Vi tränade på ingångar, sitta fot vid sidan, nedlägganden, kvarligganden och tandvisning. Duktiga var både hundarna och förarna!

Som grädde på moset blev jag rejält lydnadssugen själv igen, så nu har jag raggat upp en träningskompis till imorgonbitti så ska vi köra ett pass. Får se om vi även försöker oss på lite agility, det var extremt länge sen jag körde, men jag hade ju faktiskt tänkt att vi skulle försöka oss på även den sporten...

I skolvärden är det uppsats, eller projektplan, som det fint heter, som gäller... Vi kommer ju inte att skriva vår magisterexamen nu, utan gör bara en projektplan inför en ev. magisterexamen. Så vi ska tänka ut en studie och hur vi skulle göra den och skriva ner allt detta. Känns faktiskt ganska kul!

Imorgon jobbar jag, jobbar hela helgen för den delen. Hoppas det blir kul och lagom mycket att göra! Ha det gott!

Michael Jacksson, Spiderman, ninja och en tomte...

2011-11-13T21:02:00.002+01:00

har alla varit här på besök i helgen. Man skulle lätt kunna tro att det är den här helgen Halloween infaller, men icke... Det är bara Axels oerhörda sug efter att ständigt vara utklädd som ger sig till känna. Den här helgen har han dessutom haft besök av sina sysslingar, Alfred, Wilmer och Elvira och lyckan var ju fullständig när även Alfred gillade att klä ut sig... Så det har varit en hel del olika kreationer...

I fredags ägnade jag hela dagen åt att ringa till olika sjukvårdsinrättningar. Att vara patient eller anhörig är helt sinnessjukt inser man, man bollas runt runt runt och man genomskådar olika lögner som personalen försöker sig på... Helt absurt!! Jag är ju som ni alla vet själv en av dem (personal) och när inte ens jag som vet hur allt i vården funkar kommer igenom så förstår jag ju att ingen annan heller kommer dit... Hur som helst, efter hundra vändor, samtal, telefonköer, telefontider och en och annan vettig människa så löste sig i alla fall allt tillslut. Precis lagom till att Björns kusin Jannica med familj stannade bilen utanför.

4 barn under 6 år, två hundar och fyra vuxna är en rolig och fartfull kombination! Det var inte så många lugna stunder precis, men jag tror alla hade en rolig helg! Axel älskar verkligen att ha besök av sina släktingar här!

I lördags var vi i Vimmerby, jag fick äntligen nya vinterskor shoppade till Axel. Rätt vad det är ligger det väl en decimeter snö ute när man vaknar, då är det inte så lägligt med gympaskor till dagis...

När alla hade åkt idag tog jag hundarna och gick en långpromenad. Jag la även in lite träning med Leia, först några markeringar och sen när vi kom till en fotbollsplan ägnade vi oss åt lite dirigeringsträning. Hon var välidgt duktig till en början, men så fort jag lägger på minsta störning (boll utlagd som hon inte ska springa till...) så funkar det inte. Då får jag korrigera henne och sen gör hon inget mer alls... Jag försökte det som Anita tipsade om, att öka dragningen på dit hon ska, men då blir det liksom som att hon helt glömmer störningen. Det är helt enkelt det som har den mesta dragningen som hon går till. Får väl finurla lite på det här, är det någon som har några spännande tips får ni gärna höra av er...

Nu är det snart sovdags, imorgon är en väldigt tidig morgon... Sov gott!!

Har äntligen fått tummen ur...

2011-11-10T14:04:00.001+01:00

och har tränat lite hund! Det har ju varit svårt sista tiden eftersom jag var i Stockholm och sen har jobbat. Det märks att Leia inte mår riktigt bra när det blir långa träningsuppehåll, hon blir ännu mer vek, rädd och osäker. Och det är klart, en Ferrari mår väl inte bra av att krypa fram i stan:-)

Idag gick vi först en sväng i rejält jobbig terräng, tät skog utan stig. Sen la jag ut ett dummisök. Jag gjorde som Anita tipsade, jag vittrade in ordentligt vid varje dummi och gömde/grävde ner den. Leia hade ju grym energi i kroppen och sprang i 100 knyck till en början. Hon går i mitt spår när jag gör såhär så det gäller nog att mixa det med att kasta ut dummisar. Efter en stund sänkte hon farten och började jobba. 3 st kom in utan större problem, sen hade jag en puttedummi alldeles nära oss. Jag såg att hon fick vittring på den flera gånger men hon orkade inte följa upp den utan sprang bara förbi. Tillslut påminde jag henne med en närsökssignal och hon jobbade och jobbade för att hitta den. Tillslut var hon riktigt trött så jag gick ut också och letade, det ökade på frenesin i Leias sök! Och tillslut så orkade hon hålla koncentrationen hela vägen och minidummin kom in.

Nu var hon rejält trött och hade svårt att ta sig ut i området igen. Jag satte henne ner och tog själv en sväng i rutan. Sen gick hon ut snyggt igen med lagom fart och intensitet. Dock hade hon väldigt svårt att hitta den sista dummin så tillslut slängde jag ut en annan när hon inte såg. Och den hittade hon fint! Jag tror den jag gömt låg precis vid en sten så troligtvis fick hon inte alls vittring av den.

Jag hade tänkt att köra lite dirigeringsövningar också men jag hade en väldigt trött hund så det fick vara...

Nu sitter jag och läser vetenskapliga artiklar, snart blir det hundpromenad till dagis!

Det fanns en tid...

2011-11-07T19:03:00.001+01:00

när jag jämt bloggade när jag satt på bussar fram och tillbaka... Det var ganska praktiskt, man slog ihjäl busstid och man fick bloggen uppdaterad med oväsentligheter. Nu är jag åter på bussen så här kommer ett meningslöst blogginlägg:

Ja, jag har alltså återigen tillbringat en helg norröver... Den här gången hade jag dock pälsklingen med mig, i allafall till en början. Vi var i Globen på Roxette i torsdags kväll. Att vara på Globen med nästan 10 000 andra (varav en svinfull, galen ryss som sedemera blev utslängd) var i sig en upplevelse. Att inse att den musik och sång man hört i åratal på radion faktiskt kommer från människorna på scenen några tiotal meter ifrån mig var en ännu större upplevelse. Och att få njuta av Marie Fredrikssons grymma röst var nog den allra största. Då gjorde det ingenting att man inte är det allra största Roxettefanset! Mitt bekymmer att det nere på parkett (där vi hade platser) bara skulle vara 16-åringar tog Björn genast ur mig med orden "vilka 16-åringar tror du lyssnar på Roxette? Vi är gamla nu..." Och det stämde ju!

Fredag och lördag tillbringades med långa hotellfrukostar, shopping, restauranger, bio och allmänt slapp tid. Mysigt och välbehövligt!

I lördags åkte Björn hem och tog hand om barn och hundar ( Axel hade sin vana trogen vaknat runt halv sex varje dag hos mormor och morfar och känner jag hundarna rätt så hängde de nog på vid den tiden.) Så jag misstänker att en viss lättnadens suck drogs på Elofsbacke när lugnet lägrade sig:-)

Själv åkte jag till Mimmi och Daniel i Uppsala där jag bjöds på fantastiskt god mat, kultur och trevligt sällskap. Det var bara Troy som inte var så glad att se mig (vi skyller på utbrändhet) men det löste sig efter några leversnittar som jag lägligt hade i fickan!

I söndags slog jag nytt stegrekord (är med i stegtävling på jobbet) med drygt 27000 steg. Mimmi och jag gick ner p stan, tog bussen och mötte upp Jessica och sen gick vi en rejäl runda på gamla sentimentala platser i Flogsta och Hågadalen. Åh vad jag längtade tillbaka till den tiden just då!!

Sen var Mimmi och jag värda sushi, äpplekaka, glass, godis, film och en smoothie... Man vill ju liksom inte riskera att tappa nåt gram:-)

Idag har det varit skola hela dagen, sista kursen innan examen började idag. Vi ska skriva en projektplan ( inför en ev. magisteruppsats). Jag och min skrivkamrat ska skriva om patientdagböcker på IVA, vinklat ur personalens synvinkel. Känns riktigt kul!

Imorgon är jag tillbaka på IVA igen, nu "på riktigt" och inte som student. Känns inte som nån jättestor skillnad...

Står just med bussen i Norrköping, hoppas vi kör snart, jag längtar hem!!!

2011-10-31T21:58:00.001+01:00

2011-10-31T21:57:00.001+01:00

2011-10-31T21:56:00.001+01:00

2011-10-31T21:55:00.001+01:00

Slutexamination och kennelmammasavstämning...

2011-10-31T19:43:00.002+01:00

Ja, idag var den stora dagen då min praktik skulle slutbedömas och den slutgilitiga examinationen skulle äga rum. Jag har inte ens hunnit tänka på det över helgen, jag har gjort så mycket andra roliga saker, men det gick bra ändå. Examinationsuppgiften var att färdigställa en patientplats för en tänkt patient. Man skulle förklara vilken utrustning man tänkte att använda, hur den fungerade, vad man skulle tänka på med den och vilka kontroller man behöver göra. Man skulle även tänka steget längre, vilka behandlingar kan bli aktuella, vilka omvårdnadsåtgärder ska jag tänka på. Det hela gick bra och jag kände att jag fick med det mesta. Jag kände även att jag kunde svara på de följdfrågor som de ställde så jag är väldigt nöjd. Lite konstig känsla att en stackars människa från KI tar sig hela vägen till Västervik bara för min skull. Men lite kul också! Betyget blev i alla fall VG på slutbedömningen och det ryktades om VG även på slutexaminationen, men det ska konfirmeras med examinatorn ifråga också.

I helgen var vi uppe i Uppsala. Jag hade ju lyckats få till en träff med kennelmamma Anita, hon hade lovat att titta lite på mig och Leia. Jag har ju inte varit där eller tränat för henne sen innan sommaren så det var verkligen skönt och välbehövligt. Anita var på det stora taget nöjd med vårt arbete. Hon tyckte Leia var välhanterad och fint i handen. Jag fick även lite matnyttiga tips som var ungefär såhär:

Avlämningar: Är ju det vi har lite problem med när det gäller vilt. Ibland funkar det, men ofta släpper hon någon meter ifrån mig och här har jag uppmanat henne att ta upp den igen och klickat henne när hon gjort en fin avlämning. Jag har även jobbat mycket med bara avlämningar och då sitter de nästan alltid fint. Här trodde Anita (som jag också har tänkt och läst Leia) att det är nog inte så mkt att hon tycker att fågeln är äcklig, utan mer att den är spännande och hon vill ha den kvar (stort bytesintresse). Anita tyckte därför att jag kunde bli lite mer krävande och lite lite dominant i avlämningarna. Jag fick rådet att (på de fåglar det är möjligt=lagom stora) visa mitt missnöje, gå fram och helt sonika sätta in fågeln i munnen på henne. Hålla fast och berömma när hon väljer att hålla fågeln själv. Ju mer hon håller fast, desto mer intensivt beröm. Men sen provade Anita att föra henne och bara bli mer dominant och bestämd när hon kom in med fågeln. Och då gjorde hon en helt perfekt avlämning. Jag provade också detta och det funkade nästan hela tiden. Häftigt! Slut med trams och flams, fram med tydlighet och bestämdhet!!

Söket: Här har hon ju en tendens att vilja springa väldigt långt ut i området och inte söka av närområdet först. Hon kan också bli lite ostrukturerad och orkar inte alltid följa upp vittringarna utan provar först att springa i 100 km/h genom området några gånger. Här fick jag tips att vara noga med vinden, sidvind helst, annars motvind. Aldrig medvind eftersom det kommer få henne att gå längre ut. Jag ska också vara noga med att hon inte söker bakom min rygg, där jag står är liksom backlinjen. Då ska jag kalla in henne. Jag ska också då och då verkligen vittra in området där jag lägger dummin och gömma dummin riktigt ordentligt. Detta för att det ska bli mycket vittring som hon sen måste följa upp och verkligen leta efter dummin. Men sen varva med att bara kasta in dummisen eftersom hon gärna följer spåret efter den som lagt ut dummin.

Markeringar: Hon har ju lite problem med att söka förbi kastaren. Hon fastnar gärna på den nivån där kastaren står och det brukar ta ett tag innan hon inser att hon ska jobba sig förbi och ut. Anita trodde att det var mycket av en erfarenhetsfråga men tipsade även om att även här vara noga med vinden. Här ska jag använde medvind för att hon verkligen ska få jobba sig ut, förbi dummin.

Dirigeringar: Dirigeringar jobbade vi inte så mycket med utan diskuterade istället detta vid fikat. Leia är ju så vek att jag inte får henne att göra någonting om jag har korrigerat henne vid dirigeringsjobbet. Då tänker hon "jag gör ingenting så gör jag ingenting fel". Ändå är jag så mjuk och försiktig jag någonsin kan tänka mig vid själva korrigeringen. Här tyckte Anita att jag skulle vara snabb att öka retningen dit hon ska omedelbart efter en korrigering, så att hon inte hinner tänka för mycket och låsa sig. Det här ska jag prova nästa gång.

För övrigt så klappade jag på alla svarta fina hundar varav en med riktigt tjock mage (Mocca som snart ska ha valpar) och sen gosade jag med taxen Valsa i knät! Sen var det dags att åka till Kånkebo och ansluta med resten av familjen.

I lördags var Björn ute och jagade nästan hela dagen och jag gick långpromenad med hundarna ända tills jag blev rädd och trodde jag skulle bli ihjälsparkad av en älg. Sen tog farmor med sig Axel och mig ut i skogen på svampjakt. På knappt en timme plockade vi en stor korg full med trattkantareller! Jag som aldrig hittar svamp. Trattkantarellerna ska nu torkas och användas i såser och grytor hela vintern! På eftermiddagen kom Maria och Sandra ut och Axel fick äntligen leka med kusinen!

I söndag kom även Ulrika och Stefan ut med sina barn och vi var plötsligt 11 personer som skulle äta pannkakor till lunch! Innan dess hann jag träna lite mer med Leia och Björn fick skjuta med hagelbössa. Jag körde markeringar med skott, både enkla och dubbla. Leia blir helt klart väldigt mycket mer taggad när det skjuts och hon knallade nån meter vid första dubbelmarkeringen. Hon förväntade sig nog ett "JA" och inte ett till "pass på". Och jag var kanske inte jättetydlig med mitt sitt för att få henne att sitta kvar. Sen sköt Björn en hel del och jag tränade bara passitivitet och fotgående under skotten. Sen fick vi avsluta med lite fotgående efter skytt vilket också var bra träning.

Annars är det svårt att få till träning nu när det är så mörkt. Det är ju bara helger som är aktuella och då har jag alltid så mycket annat planerat. Men nästa vecka är det slut på praktiken och jag jobbar återigen bara 50 % så då blir det lite lättare. Jag pluggar ju såklart 50 % också, men då kan man lägga upp det lite mer som det passar en i livet...

Nu ska jag titta lite på tv och sen blir det en tidig kväll!

En fantastisk hösthelg...

2011-10-09T20:28:00.004+02:00

har avnjutits helt i familjens tecken. Ibland är det så skönt att bara vara tillsammans en hel helg, jag kan väl ärligt talat säga att det inte är fallet så ofta...Lite bus på Pettersberg!

Igår var det helt underbart väder på morgonen. När Axel fick en kompis hit efter frukost tog jag med mig hundarna och tog en promenad in till stan. Jag strosade runt lite på torgen och träffade lite trevliga människor innan jag gick hem igen. På eftermiddagen grejade jag lite i trädgården, krattade lite löv och rensade bort lite luktärter som håller på att ta över vår trädgård. Vid halvsextiden kom lite vänner med barn och vi käkade gott och drack gott... Full fart med tre barn (varav Axel är äldst) och två hundar, men kul och trevligt!

Idag tog vi sovmorgon ända tills Axel kom och sa att han vara "så hungrig!!". Efter frukost åkte vi ut till några kompisar för hundträning och korvgrillning. Det var så skönt att vara ute och andas friskluft hela dagen! Vi började med några enkla markeringar och gick sen vidare till lite linjetag, svåra markeringar, inkallningsövningar och avslutade med några dubbelmarkeringar. Träningen gick bra men Leia var lite väl het. Lite tendens till gnäll, jobbade mycket med att vända ifrån markeringar och gå fotgående innan hon eventuellt fick skickas. Hon var nästan på väg att knalla en gång till och med, första gången i sitt liv tror jag... Men det var väl mest en ryckning, tack och lov är hon ju så vek så det är lätt att få stopp på henne... Hon har börjat löpa idag också, jag har ju misstänkt att det varit på G ett tag, rent tidsmässigt. Men jag kan inte säga att jag allls märker de tendenser hon haft innan, då har hon ju blivit så låg och vek och allmänt konstig. Idag var det full rulle kanelbulle, precis som vanligt. Får väl se om det håller i sig. Lite synd på löpet ändå, jag hade tänkt att tävla lite mer lydnad nu i oktober-november. Men vi får väl vänta tills löpet är klart... Ändå skönt att det dröjt så här länge mellan löpen den här gången, förra gången var det ju bara 4 månader. Nu är det i alla fall drygt 5 månader...

Korvgrillning hos Cecilia och Andreas i Tribbhults skola...

När vi kom hem följde Axel med morfar på bio och såg på Alfons. Vi slappade i soffan en stund och har nu precis intagit den igen efter att ha ätit fyrrätters middag på Elofsbacke. Jag är helt slut efter gårdagens uppesittarkväll och dagens friskluft så jag lär väl inte bli så sen ikväll precis. Som tur är har vi en ledig dag imorgon också, dagis har studiedag. Axel och jag ska vara hundvakt åt Sune, hoppas på fint väder, då ska vi ut i skogen och ha picknick... Nu är det snart godnatt!!

Debut i Lydnadsklass 1!

2011-10-02T08:20:00.001+02:00

Ja, igår var då den stora dagen. Dagen D som i debut i officiella tävlingssammanhang för fröken Leia!

Jag kan ju långt ifrån säga att vi har tränat hårt inför debuten, jag har ju som jag skrev i ett tidigare inlägg inte tränat lydnad sen i april senast. Men då tränade vi ju ganska seriöst och hon kunde ju alla moment i klass 1. Så med lite uppfräschning kände jag ändå att vi skulle prova. Jag behöver verkligen få tävlingsvana igen, det är 6 år sen jag senast tävlade lydnad och jag kan säga att hade jag sökt akutmottagningen timmen innan det började hade jag genast blivit inlagt. Blek, kallsvettig och ett hjärta som höll på att hoppa ur bröstet på mig... Så ja, tävlingsvana behövs!

Eftersom Leia är väldigt känslig reagerar hon ju kraftigt på när jag beter mig konstigt och det gör jag såklart när jag är så nervös. Mitt mål med dagen var därför inte att skrapa ihop några kanonpoäng utan att Leia och jag skulle vara ett team, vi skulle stänga miljön runt omkring oss utanför och bara köra på och ha kul på planen!! Jag har ju senaste dagarna jobbat hårt på att det ska vara superkul att gå med kontakt med min vänstra sida och inte alls jobbat med positionen i fotgåendet. Så jag misstänkte väl att positionen inte skulle vara den bästa.

Med de förväntningar jag hade är jag otroligt fantastiskt nöjd!! Jag lyckades hålla ihop både mig och Leia hela programmet igenom och när jag väl kom in på planen var jag faktiskt inte så hysteriskt nervös som jag befarat. Leia tyckte det var kul och hon sökte och fick min kontakt hela tiden. Så efteråt kändes det otroligt skönt!! Så här blev poängen:

Platsliggning: 10 p. Som vanligt i ettan var det en ganska orolig platsliggning. Som vanligt hade jag dock dragit startnummer 1 så Leia låg på kanten. Jag hade innan bestämt mig för att genast gå tillbaka till henne om det var någon hund som gick fram till någon annan och man kunde misstänkta race eller bråk. Men de hundar som gick upp gick till sin husse/matte, nån rullade sig, men Leia stördes inte det minsta. Duktig vovve!!

Tandvisning: 10 p. Jag har ju tränat tandvisning genom att sätta henne och sen belöna när de tittar. Jag har ju inga problem med tillgängligheten, hon älskar ju verkligen allt människor. Men just därför har jag behövt ha lite tryck och stadga på henne... Den här domaren fick vi gå fram till, han ville inte att hon skulle sitta utan han bara hälsade på henne och i hennes iver att hälsa lyfte han lite på läppen på henne. Snäll domare!

Linförighet: 8 p. "Sitter sakta". Jag vet inte om hon satt så sakta, men positionen var väl inte helt perfekt. Jag pratade också lite med henne när jag var bortvänd från domaren, berömde när hon gick riktigt bra. Är ändå nöjd med betyget.

Läggande: 0 p. "DK, ligger ej". Det är här väl ett av de moment som hade varit bra att traggla lite kanske. Hon har lite svårt att särskilja ligg och stå och idag så satte hon sig istället:-) Jag märkte när jag gått en liten bit att hon inte låg, gav då ett DK och hon la sig. Jag trodde och hoppades att jag kanske skulle fått 5 p i alla fall, men här var domaren inte lika snäll...

Inkallande: 9 p. Här fick jag ingen kommentar och jag förstår verkligen inte varför jag inte fick 10. Snabbt, raskt och en snygg ingång gjorde hon. Jaja...

Ställande: 9 p. "DK". Och här vet jag absolut inte vad jag gjorde för DK. Det kändes som ett supersnyggt ställande och jag brukar absolut inte göra DK på ställande... Och fick hon betyg 9 trots DK så var nog i alla fall ställandet jäkligt snyggt!! Men men...

Apportering: 8,5 p. "DK". Vet inte riktigt vad som hände. Det var världens största apportbock i alla fall. Hon tog den inte på mitt första kommande, tror inte hon fattade vad hon skulle göra. Fick säga en gång till och då tog hon den snyggt och höll den så fint så fint som bara en retriever kan göra!

Hopp över hinder: 8 p. "Islag". Ja, här var väl oturen framme lite, eller Leias orutin kanske. Hon gjorde världens snyggast hopp och perfekt ingång, men råkade toucha hindret lite med bakbenen. Och ajaj, det får man inte i lydnadens perfekta värld...

Helhetsintryck: 9 p. "Något okoncentrerat". Här tror jag mitt flams och trams mellan momenten drog ner men det skiter jag fullständigt i! Vi hade kul och Leia tyckte det var helt ok att tävla, det är det viktigaste!!

Ja, jag var som sagt fantastiskt nöjd med vår insats. Känslan efteråt var ju att det hade gått riktigt bra, men jag hade ju inte sett ett enda betyg. Jag hade känslan att allt hängde på om jag hade fått några poäng på läggandet under gång. I såna fall tänkte jag nog att ett förstapris och en uppflytt absolut skulle kunna gå vägen. Vid prisutdelningen visade sig alltså att jag hade fått 0 p på läggandet och vi slutade på 159,5 p, ett halvt sketet poäng från uppflyttning. Visst känns det lite surt, men det kunde ändå inte riktigt ta udden av min nöjda känsla! Och sen måste man ju tänka lite om och ifall:

Om jag i alla fall hade fått 5 p på läggandet (hon la sig ju faktiskt trots allt), hade jag slutat på 169,5 p och alltså med god marginal blivit uppflyttad!!

Hade vi (om hon lagt sig som hon brukar) fått 9 p på läggandet hade vi fått 177,5 p.

Hade hon inte slagit i på hoppet hade vi säkert fått 10 p och då hade vi slutat på 163,5 p och blivit uppflyttade...

Eller om hon bara som hon alltid tidigare gjort, tagit apportbocken på första kommandot, då hade vi fått 161 p och istället för under glidigt precis över uppflyttningsstrecket och detta med en nolla i bagaget!!

Haha, ja ni hör, det är mycket om och ifall i lydnadstävling... Men kul var det och nu är det bara att anmäla igen!! Min duktiga, lilla bästa svarta kämpe!!!

Jag har nog sällan...

2011-09-29T20:14:00.003+02:00

...varit så nöjd med en dag som jag är idag... Självklart har då dagen gått i hunderiets tecken! Det började på morgonen med att jag träffade Hanna och Kakan ute på brukshundsklubben. Tanken var att Hanna skulle få kommendera mig lite eftersom det var det som var problemet sist jag tränade lydnad, d.v.s. i april eller nåt. Det var ju precis när hon skulle börja löpa och jag antog ju att det var problemet eftersom hon var allmänt låg och konstig då.. Jag har tränat en hel del själv, mest position vid stillasittande och vändningar på stället men även lite starter och kortare sträckor och det har funkat bra. Men idag när jag kom ut på planen och Hanna började kommendera blev det precis likadant som i våras. Leia blir osäker och störd och är omöjlig att få att gå ett snyggt fotgående. Hon går in i sin jaktfot där hon är trygg och skärmar helt av sin omgivning. Efter lite allmänt funderande och bollande av idéer testade jag att bara gå, gå, gå, fort som bara den. Jag svängde och vände och så fort hon kom upp vid sidan och tog kontakt klickade jag och belönade. Leia fattade snabbt vad det var frågan om och verkade tycka att det var kul. Efter en stund blev hon trött och fick sitta och begrunda det hon just lärt sig. Vi körde Kakans elitprogram emellan och det gjorde tydligen susen för Leia. Som en helt annan hund kom hon in på planen, självförtroende, glädje och energi bara lyste om henne. Snyggt läggande, snyggt ställande, snygg inkallning, snyggt hopp och en skaplig apportering. Det som klurar till det lite med apporten är ju att i ettan ska man bara hålla fram apportbocken och hunden ska inte ta den förrän man säger apport. Jag har ju tränat att hon ska plocka allt jag håller fram och jag har ingen lust att börja bråka om det här för lydnadsklass etts skull... Så det struntar jag i, nåt betyg får man väl i alla fall. Även en platsliggning hann vi med och den gick också bra. I och för sig förväntat men jag har aldrig lagt med någon annan hund så det var ändå skönt att se att det funkade...

Nu ikväll har vi varit iväg och tränat jakt. Jag tog med mig lite vilt och sen la vi upp lite som ett B-prov i nybörjarklass. Först fick hon två enkelmarkeringar som landade bakom ett bergskrön. Hon spikade dem och hade ingen som helst tvekan att ta viltet! Däremot var avlämningarna lite slarviga men jag valde (mot vad alla säger i jaktträningen..) att "bråka" lite med henne där. Jag la ner fågeln igen, visade att jag hade köttbullar i handen och krävde att hon skulle göra en snygg avlämning. Då fattade hon genast galoppen!

Nästa station var ett linjetag mot en and. Här fick hon nog vittring på det redan utlagda söket för hon vek av från linjen mot sökrutan. Jag fick hjärnsläpp och blåste inte stopp som man ska göra (och ta tillbaka henne till linjen) utan blåste inkallning som hon i alla fall kom direkt på. Jag valde då att skicka från ett annat ställe, lite längre ner för att hon skulle få vittring på anden istället. Då gick det bra och anden kom in fint. Även här körde vi några avlämningar med köttbullar och det gick fint!

Sen gick vi vidare till sökrutan. Jag har ju haft problem med att Leia blir för yvig i sitt sök, springer alldeles för långt ut och alldeles för gärna. Nu hade vi lagt ett mycket grunt sök upp på en kulle. Kanske 10 m på djupet, men däremot ganska brett. Jag satt henne mitt i linjen och skickade rakt ut och hon tog en brunand omedelbart. Därefter vinklade jag henne lätt till vänster och hon tog styrningen otroligt snyggt. Sprang rakt upp och hittade en kråka som hon direkt kom in med. Därefter riktade jag henne lite åt vänster och då sprang hon rakt på en duva som hon levererade in rakt i min hand!! Även de andra fåglarna på söket gjorde hon snygga avlämningar på. Jag är så otroligt nöjd och lättad!! Det här var första ordentliga viltträningen sen mitt misslyckade träningsjaktprov...

Bara för att allt går så himla bra idag så gick vi sen ner på appellplanen och körde en klockren platsliggning med hundarna. Sen körde jag lite positiv förstärkning i fotgåendet igen, ett par hopp över hinder och lite ställande och läggande under gång. Allt satt verkligen som smäck!! Så himla kul!!!

Nu har jag en väldigt trött hund vid mina fötter! Imorgon är det fredag och jag går på en jobbhelg. Tre kvällsturer på tre dagar. Ibland får man till det riktigt bra... NOT... Men vad gör väl det efter en dag som denna??

Dessutom har jag idag bokat fjällstuga i Lindvallen. Så underbart att få komma upp och åka skidor i år igen. Axel är också anmäld till skidskola i år, det tror jag blir väldigt bra!

Ny fantastisk dator har jag också, det blev en Hp Pavilion g6. Verkar än så länge superbra, jag är så nöjd!

En snabb sammanfattning...

2011-09-03T19:36:00.001+02:00

av dagens kurs för Kicki Evö uppe i Falerum...

Vi var 6 ekipage som samlades vid 10. Vi pratade igenom dagen och lite var vi alla stod i träningen. Kicki pratade om retningar och störningar, om lydnad, belöning och mutor... Sen drog vi igång.

Vi började med varsin enkelmarkering i högt, snårigt gräs. Leia fick jobba en hel del, tveksamt hur mkt hon sprang för att det var kul att springa dock... In kom iaf dummisen... Jag var inte nöjd med avlämningen där, hon liksom slänger den i min hand och fokuserar ut på kastaren igen. Jag vill att hon ska lämna av och sitta och fokusera på mig. Kicki tyckte att jag skulle använda godis för att visa var jag ville ha henne så det gjorde jag därefter och det gick superbra!

Sen gjorde vi en likadan markering med på längre håll, även denna gick bra. Sen ställde vi upp på linje. Det kastades en markering åt ena hållet, sen vände vi åt andra hållet där ytterligare en markering kastades. Sen vände vi tillbaka och skickade på den första. Leia var helt grym på det här! Riktigt kul! Många hundar hade jobbigt med det här!

Sen tog vi lunch. Efter lunch gjorde vi markeringar som skulle vara svåra, de fick gå uppför en slänt och sen låg markeringen på vägen. Det här tyckte alla hundarna var plättlätt. Sen var det dirigeringsdags. En kråka låg utlagd ungefär där de gått på markeringarna innan. Den stora svårigheten var att kastaren Rita stod en bit därifrån som en stor störning. Jag kunde omöjligen få Leia att släppa henne, trots att jag försökte flytta mig för att få större vinkel till Rita. Jag fick tillslut gå och lyfta på kråkan innan jag skickade, då gick det bra. Sedvanligt trams på invägen med kråkan, vi har ju ingen bra vilthantering tyvärr... Men efter en språngmarsch från min sida och ett mottagande där jag satt ner så fick jag kråkan upptryckt i handen!! Ska köra samma koncept i morgon!

Sen var det dags för en walk-up, Leias första. Det kastades markeringar hej vilt och det var nyttig övning i följsamhet och att snabbt vända runt för att hinna se markeringarna. Alla hundarna var fantastiskt duktiga och hade bra stadga. Jag skickade på ett långt linjetag och på ett par markeringar som jag hade en svag aning om att det låg en dummi nånstans. Leia hade däremot järnkoll på alla dummisar jag skickade, väldigt roligt att se! Dessutom sprang en hare upp mitt framför näsan på hundarna!!

Sen var både vi och hundarna trötta och nöjda! Imorgon är vi på det igen!!

Jag har sagt det förr...

2011-08-29T19:14:00.001+02:00

... och jag säger det igen. Antal blogginlägg står i direkt proportionalitet med hur hundträningen går... Nu har det inte varit några blogginlägg, då vet man att inte heller träningen är på topp. Eller, tja, egentligen går det lilla vi gör bra. Problemet är att vi inte gör så mkt... Jag tappade helt sugen efter jaktprovet där Leia kräktes på fåglarna och var allmänt splittrad... Jag läste domarprotokollet häromdagen, då tror man att de skrivit på fel hund. Nästan idel lovord, vet inte hur det gick till riktigt... Nog tjatat!

Man kanske ska återgå till lydnad och agility som jag kan... Problemet är att det nu känns helt löjligt och meningslöst när man testat "the real stuff"! Får se var vi landar. I helgen är det i alla fall markering-och dirigeringskurs för Kicki Evö, hoppas på att få tillbaka lite självförtroende och inspiration!

Jag bloggar visst jämt på bussen nuförtiden. Nu har jag varit uppe i Stockholm på kursintroduktion. Praktiken börjar den här veckan. Så nu ska jag bli en handfallen elev som ska se förvirrad och osäker ut, fråga om allt och gå hem tidigare när det inte finns nåt att göra. Skönt!

Läser Mia Skäringers bok, Dyngkåt och hur helig som helst. Lite besviken, men mkt att känna igen sig i.

Mitt stora problem just nu är mina hundar. Jag letar ju med ljus o lykta efter hundvakt till dem, jag tycker det är så otroligt märkligt att det inte finns en enda liten pigg pensionär som vill ha sällskap!! Jag är otroligt tacksam för alla som hjälper mig med akututryckningar, men det tär oerhört att fixa från dag till dag hela tiden... Och jag tror kanske inte hundarna mår superbra av det heller. Det ska bli skönt när praktiken är över och jag får börja lägga mitt eget schema igen...

Nu ska jag slumra en stund och sen ha ångest för vem som ska ta hundarna alla mina dagpass nästa vecka!

Som alla har tjatat!!

2011-08-05T20:23:00.001+02:00

På det här med grundträningen i jakten... Inkallning, stoppsignal, linjetag... Och som jag har fascinerats över hur dåliga grunder folk har! Herregud, t.o.m. Leia hade ju bättre lydnad än många av de duktiga öppenklass och elithundar jag sett... Herregud, de stannar ju inte ens på stoppsignal!!!

Jag tränade och tränade och tränade på grunderna. Vi gick fot, vi kallade in, vi skickade på linjetag och vi stoppade... Och sen körde vi lite markeringar... Och Gud vad kul det är när hon är så duktig på det. Och vi körde lite sök... Och fantastiskt vad duktig hon var på DET!! Och lite mer markeringar, och lite fler sök, och lite närsök och lite vattenmarkeringar och herregud, hon klarar t.o.m dubbelmarkeringar hur lätt som helst!! Coolt!!!

Men, vad fasen... Hon stoppade visst inte på stoppsignal?? Och vad nu? Hon skiter i inkallningen när hon söker???? Och hon tror att hon själv vet bäst var linjetaget går???

Tänk att man gick i fällan fast ALLA har tjatat om dessa grunder!!! Gör om, gör rätt... Back to basics!!!

Är för lat...

2011-07-01T08:26:00.001+02:00

...för att uppdatera här nuförtiden! Men idag är jag så glad, Leia och jag ska på läger och träna apportering och jakt hela helgen! Det känns ungefär som när man skulle på barndomens ridläger, lite pirrigt och superkul!!

Det är Leias uppfödare som ordnar för sina uppfödda hundar, tror vi blir runt 30 personer och kanske ännu fler hundar. Vi kommer att vara på Herrfallets camping och fritidsanläggning, så vi bor, äter, tränar och umgås på samma ställe. Perfekt! Visselpipa, pickingupväst, regnkläder, solcreme och god dricka är nedpackat!

Annars har det hänt en del. Leia har gjort FART 2, Fågelhundens ArbetsTest. De tyckte hon var en mycket trevlig hund, stort mod och dådkraft men samtidigt vek. Kan bli ett problem om hon väl blir rädd för nåt eftersom det då sitter i länge. Men är bra som stopp i träningen, en nödvändighet eftersom hon har en enorm jaktlust och enormt bytesintresse. Jag fick som förra gången med mig en del tänkvärda tips på fortsatt träning.

Jag har semester sen en vecka tillbaka, har ju varit strålande väder så här långt! Det har blivit en del sol och bad! Nästa vecka kommer Jessica och barnen, ska bli så kul att umgås och hitta på saker!

Nu ska jag gå och skaka liv i Axel som sover som en stock efter en rolig kväll igår med trevligt besök av en för mig gammal barndomsvän med familj. Det syns att lekbehovet är stort när de är lediga från dagis;-)

Godkänt anlagsprov i viltspår!!

2011-06-08T21:55:00.001+02:00

Duktiga Leia och duktiga Husse fixade idag anlagsprovet i viltspår!! Extremt varmt och torrt i skogen gjorde att det inte var helt enkelt, men det gick!! Nu har vi en väldigt trött labrador här hemma!!

För er som inte har Facebook...

2011-06-06T17:41:00.002+02:00

...kommer här lite fina bilder från jaktträningen på Wij. Alla bilder är tagna av Rolf Sävström!

En fantastisk helg...

2011-06-06T17:11:00.002+02:00

...är snart till ända! Det har varit riktigt underbart högsommarväder hela helgen, och jag har njutit i fulla muggar! Vi har ju också hunnit med en hel del andra saker, t.ex. bröllop, Stockholmsvistelse, jaktprov och trädgårdsfix.

I lördags morse kom min vän Anna hit för att vara barn-, hund- och kattvakt. Barnvakt till Axel, hundvakt till Bosse och kattvakt till Bobban. Tur att hon är kvinna och kan göra flera saker samtidigt... Vi packade in oss själva, bröllopskläder, jaktkläder och labradoren i bilen och for norrut. Först ett stopp i Vallentuna, hos Lisa som var så snäll och lät Leia vara i sitt Gyllene hem för ett dygn. Leia hade haft det hur bra som helst och tydligen skött sig hur bra som helst. Försiktig och ointresserad av den något bitchiga gyllene hunden, överlägsen och fisförnäm mot den mer livliga, yngre gyllene hunden... Men det blev nog en perfekt kombination.

Sen drog vi vidare in till City för att kvartera in oss i vårt lyxrum. Vi bokade ju så sent så det enda som fanns kvar var ett Executive rum med allehanda lyx som vi tyvärr inte hann utnyttja. Snabb dusch och omklädning och sen bar det av mot Skansen och Seglora kyrka där det fantastiska bröllopet ägde rum. Det var ett så fint, varmt och kärleksfullt bröllop att till och med jag som ALDRIG ska gifta mig i kyrkan började fundera starkt på hur mitt kyrkobröllop ska bli... Ett gott betyg alltså! Hur vi tog oss till kyrkan och Skansen i 30 graders värme behöver vi inte orda så mycket om, jag kan bara kallt konstatera att jag fräste något argt i stil med "Varför kan vår familj ALDRIG åka taxi som normala människor??" när vi genomsvettiga sprang de sista kilometrarna... Nämnas kan också att jag faktiskt fick åka taxi tillbaka på natten! I alla fall halva vägen...

Dagen efter bröllop startades med det bästa här i livet, nämligen hotellfrukost! Det finns ingenting jag älskar mer! Jag är ju en frukostmänniska av naturen och då är hotellfrukost så oerhört lyxigt!! Det inmundigades fil, frukt, musli, mackor, pålägg, kokt ägg, scrambled eggs, bacon, prinskorv, pannkakor, sylt, grädde, hårdost, mjukost, kex och färsk frukt. Och såklart juice och kaffe. Allt var hemlagat och hempressat och hemsyltat... Mmmm!!!

Sen bar det av hemåt för resten av släkten, men såklart inte för mig. Jag packade in mig i bilen med jaktkläderna och hämtade tillbaka Leia. Sen bar det av mot Wij och jaktkursavslutning med Leias valpkull. Det var upplagt som ett jaktprov och vi körde en hund i taget. Vi startade som nr 2. Jag har ju inte kört jättemycket med vilt och det märktes. På den första markeringen var hon inte riktigt sugen på att ta kråkan, men efter lite övertalning gick det trots allt bra. Den andra markeringen blev lite väl jaktsprovsmässig eftersom det under hennes inleverering flög upp inte bara en, utan 2 stycket fasanhönor efter varandra. Leia tittade lite på dem men kom faktiskt in med den döda fasan hon skulle hämta... Bra fokus där! Mellan markeringarna och upp mot sökrutan som sen följde gick vi fot några meter efter skytten. Transporterna kändes väldigt bra, jag tyckte hon gick bra och avslappnat hela tiden. När vi kom upp till sökrutan skickade jag ut henne på ett första skick som gick väldigt bra. Tror det var en kanin hon kom in med. Sen hämtade hon en stor fasan och sen när jag skickade igen stack hon ut fint och jag såg att hon fick vittring på nåt. Dock var hon bara framme och nosade på det, sen ville hon springa vidare. Det visade sig att det var en kråka hon hittat och då tänkte Leia att man säkert kunde hitta nåt bättre här ute på nöjesfältet. Men det får man ju inte, utan jag fick jobba lite för att hon skulle slutföra även kråkan. Sen fick hon ett sista skick som hon gjorde jättefint och kom in med en stor trut. Hon gjorde överhuvudtaget söket väldigt bra, det var ju helt dolt och omotiverat för henne men hon hade ingen tvekan alls att gå ut om och om igen... Det var kul!! Det som inte är så kul är att hon är ganska tveksam till viltet överhuvudtaget och avlämningarna har en hel del att önska. jag har ju jobbat väldigt mkt med dummiavlämningar och de gör hon jättefint så jag tycker det är konstigt och synd att hon gör viltavlämningarna så dåligt. Men Anita vet (inte tror...) att det beror på att hon har för lite vana av vilthanteringen. Så det är väl bara att tina upp nåt av de döda djuren i frysen och börja träna i köket...

Leias första "jaktprov" avslutades med en dirigering, ett linjetag till en rapphöna. Det gjorde hon klockrent och gick i en fin linje. Kul!!

Även de andra gjorde fantastiskt bra ifrån sig, grabbarna i kullen har jag inte sett så mycket under våren men de hade växt otroligt i sitt arbete! Arbetssugna så det heter duga men väldigt fokuserade och trevliga hundar!! Roligt!!

Efter lite fika blev det även lite vattenträning, första gången för Leia. Det var enkelmarkeringar från en båt, en and var det som kastades. Leia var superduktig, simmade bra och gjorde faktiskt superfina avlämningar också. Härligt!

Sen var det adjö och tack för allt, lite sorgligt trots allt att den här kursen är slut. Nu är de stora och kan vara med på Thorsvis vanliga träningar... Närmast ses vi dock alla första helgen i juli då det är stor kennelträff med träning från fredag till söndag. Underbart!! Och sen ses några av oss redan om ett par veckor när det är dags att göra FART 2.

Efter en lång resa hem med allehanda bilköer och olyckor kom jag äntligen hem sent igår kväll. Idag har det varit en lugn dag med lite trädgårdspyssel och handling. Björn och Leia är på viltspår, Leia ska gå anlagsprov på onsdag. Ska bli spännande och se hur det går!! De är enligt instruktörerna väldigt duktiga, typ "bäst i klassen...". Kul!

Nu har Axel varit hos mormor och morfar ett tag, han längtade så. Jag ska gå och hämta honom och sen blir det promenad med de som vill följa med... Imorgon är det vardag igen, dock mjukstart för mig och Axel eftersom dagis har studiedag. Kanske lite badstrand imorgon om vädret håller i sig...

Oj...

2011-05-24T14:19:00.002+02:00

Är det så länge sen jag uppdaterade bloggen... Dagen efter jag skrev förra inlägget, om jag skulle tävla eller inte, så började Leia löpa. Så problemet löste sig liksom av sig självt... Det var förmodligen även därför hon varit så himla låg och trött och inte alls "på" på samma sätt som jag är van vid. Hon har fortsatt vara väldigt påverkad av sitt löp hela tiden, hon är som hon vore 10 år. Ligger bara och sover hela dagarna och masar sig runt på promenaderna i maklig takt... Jag har helt lagt ner lydnadsträningen eftersom hon inte alls vill vara med då. Istället har jag lekt lite med vittringsapporteringen och börjat jobba lite med targetplatta igen, något som jag tänker är bra till rutan för att hon inte ska apportera konerna vilket jag upptäckt att hon med glädje gör.. Idag var jag och tränade med Hanna och Kakan och det kändes faktiskt som att gamla Leia var tillbaka! Hon var pigg, vaken och alert och tyckte det var skitskoj! Jag tränade ytterst kort, och bara roliga saker, men det var ändå en helt annan hund idag än det varit tidigare. Hon är i sitt värsta höglöp just nu men det verkar ändå som att hon mår bättre än innan. Skönt att se!

Bosse har som vanligt inte överhuvudtaget noterat att lillasyster löper. Också skönt! Han är ju i och för sig kastrerad men han kastrerades ju sent i livet så jag tänkte att han kanske hade några slumrande könshormoner kvar där inne, men det verkar inte så...

Glädjande besked har kommit från Leias höftröntgen. A-höfter och armbågar u.a. Väldigt skönt, nu kan man köra agility utan dåligt samvete också! Tyvärr var det 2 av Leias kullsyskon som hade C-höfter, det var lite tråkigt... Men det behöver ju inte betyda någonting för hundens liv!

Blev ett kort inlägg, nu ska jag iväg och hämta på dagis... Ha det bra!

Tävla eller inte tävla?

2011-05-11T19:31:00.002+02:00

Jag blir alltmer tveksam till tävling på söndag... Hmmm, hur ska jag göra?? Jag har ju sagt mig själv att aldrig tävla ettan om jag inte tror vi kan ta ett förstapris, eftersom jag tycker ettans platsliggning är lite av en skör tråd. Därför skulle jag bara vilja tävla ettan en gång. Men, sen kan man ju se det som att man är med för att få tävlingsträning. Jag tränar ju i princip bara själv jämt och även om jag ibland gör det i miljöer med andra människor och hundar så har jag märkt att hon blir extremt störd när någon står och ropar som de ju gör på tävling. Jag har senaste dagarna försökt att träna bort det här, och att hon istället ska ladda positivt på mig, men idag provade jag igen och det gick inte bra. Hon var också störd av allt annat på plan, typ koner, lukter o.s.v.

Det känns ju som att hon har blivit lite bättre i vardagen, är inte fullt så flippig, ofokuserad och låg längre, men det känns som att det hänger i på lydnadsplanen. Så, det kanske helt enkelt inte är rättvist mot henne att starta på söndag. Hon är trots allt precis fyllda 12 månader, vi har ju utan tvivel tiden framför oss!

Ett alternativ är ju självklart att hjälpa henne igenom alla moment så att hon klarar av dem och tycker att det är kul. Men, så är ju farhågan att tävlingsmänniskan i mig tar över och att jag trots mina goda intentioner blir besviken och spänd och inte klarar att lösa upp henne. Och då har vi ju verkligen förlorat mycket. Så, som sagt, det stora frågan är...

Tävla eller inte tävla...

Så oändligt nöjd...

2011-05-09T22:12:00.001+02:00

... är jag med dagens hundträning. Leia har varit så himla konstig sista veckan, slö, jättelåg och okoncentrerad. Jag har försökt skylla på löp på G men än har hon ju inte börjat så det är nog inte problemet. Tror det är nån fnurr på vår relation kanske

Hursomhelst, planen var ju att jag skulle tävla på söndag men det har senaste dagarna känns väldigt avlägset... Idag hade jag bestämt träning med Hanna som har liknande problem med sin hund för tillfället. Min plan var att bara ha kul och belöna fotsittande när Hanna ropade ut kommenderingar. Vi fick igenom några riktigt bra gånger, det kändes verkligen som att det släppte! Hon laddade lite istället för att bli låg när Hanna ropade. Precis det jag ville!

Ikväll var det andra tillfället på apporteringskursen. Det kändes mycket bättre idag, det var mkt lugnare på kursen och vi jobbade mkt mer med att göra det hundarna inte förväntade sig. Precis som jag vill ha det! Leia var lugn och fin, pep inte alls och var inte låg och ledsen på nåt vis. Hon låg på sidan och blev klappad på magen mitt i kursen, kändes fantastiskt bra

Lite resultat från höftröntgen i Leias kull har trillat in. Jag väntar fortfarande på mitt, Gamleby veterinärklinik har ju inte digital bildöverföring tyvärr.

I skolvärlden håller jag på med en examinationsuppgift på kardiologikursen. Det går lite sisådär, svårt att fokusera och koncentrera mig. Jag hoppas bli klar i övermorgon för sen jobbar jag hela helgen. Nu ska jag se Filip o Fredrik och sen blir det godnatt

E22:an...

2011-05-08T20:35:00.002+02:00

...har jag sett till leda sista veckorna! Det började med över 100 mil på typ 1 dygn, sen fem dagar senare var det Kånkebo tur och retur över påsk. Sen var vi hemma drygt en vecka, sen var det dags igen för Stockholm och Gräsö tur och retur, även det ungefär 100 mil på två dagar... Nu är jag så fruktansvärt, oerhört less och trött på att vara borta varenda jäkla helg, jag vet inte när jag var hemma en helg och inte jobbade. Jag har ingen sån helg inplanerad närmaste månaderna heller... Usch. Man hinner lagom nästan komma ifatt med all smutstvätt och all skit överallt innan det är dags igen. Missförstå mig inte, vi har fantasktiskt trevlig överallt vi hälsar på och alla vi är på kalas hos, men det blir så oerhört jobbigt att aldrig vara hemma! Nu jobbar jag två helger framåt, sen ska vi på dop helgen efter det och sen är det åter dags att ge sig ut på vägarna. Vi hade tänkt att vara norröver i flera dagar, men nu börjar det alltmer luta åt en riktig snabbvisit och sen hinna vara hemma så mycket som möjligt. Men vi får se, det är ju några veckor tills dess...

I helgen har vi i alla fall varit på dop, lilla Emanuel var det som skulle döpas. Han var så fantastiskt snäll hela dopet, vi fick suveränt goda smörgårstårtor och goda kakor till efterrätt. Vi passade också på att fira Teodor som snart fyller 4 år! Vi bodde den här gången hos min bror, eller i deras gästlägenhet rättare sagt. Det är en superfin lägenhet längst upp i huset där de bor. Nyrenoverad, fräsch och billig hyra gör att det är ett perfekt ställe att bo då och då! Inte blev det sämre av att det bjöds på grillat på takterassen när vi kom på fredagen! På lördagen efter dopet käkade vi gott på Rosa Drömmar på Lilla Essingen. Idag gick vi upp ganska tidigt och njöt av Stockholm lite. Vi tog bussen till Rålambshosvparken, satt i solen i parkleken där och tog sen en promenad längs vattnet hem. Så mysigt!!

När vi kom hem hämtade vi två trötta hundar hos mina föräldrar. Nu har vi käkat, plutten sover och vi ska snart också knyta sig. Imorgon väntar åter plugg och sen apporteringskurs på kvällen. Spännande!!

Jaktkurs igen...

2011-04-26T09:43:00.004+02:00

Ja, jag hade ju den stora förmånen att få vara med på jaktkursen två gånger i rad, hör och häpna!! På långfredagen var det dags igen, denna gång på Wij Säteri där kennel Thorsvi har fina träningsmarker! Även denna gång vara det bara Leia och Reko, lite av privatträning alltså. Både Anita och Jörgen var med så det var bra fördelning instruktörer/deltagare!

Vi fick börja med att lulla upp i skogen, d.v.s. gå fot en bit på en väg. Sen snitslade Anita en bana för oss, upp och ner i en stor grop, över stock, sten, kullar och genom buskar. Där skulle vi sen gå fot med våra hundar. Det gick jättebra för Leia, dock doppar hon näsan i marken ibland, menAnita tyckte det var OK så länge hon inte började följa något spår. Det är lite svårt att avgöra närhon följer spår eller när hon bara kollar vad som finns på marken, men jag sa till henne nångång.Annars gick hon som sagt fint, följer fint mitt vänstra ben oavsett hur terrängen är. Skönt! Anita tipsade lite om olika sätt att få dem att följa fint, det vi ska minnas är tydligen S/R istället för S/M...

Därefter var det dags för början av sökträningen. Vi har inte hållt på alls med det här tidigare, mest tror jag för att Anita tänker att alla smarta hundar kan söka... Och sen för att hundarna inte ska lära sig dumheter som att byta apport på vägen in eller strunta i att komma in med apporten utan istället leta vidare efter fler... Hur som helst, söket skulle ske med vilt, alltså fåglar. I sann Anita-anda presenterades fåglarna en och en för hundarna. Vi tittade på deras reaktion, svansföring, kroppshållning och intresse. Både Leia och Reko hade en positiv förväntan men var lugna och fina när de fick hälsa på fåglarna. Kråka och trut var med för förstagången,man såg en viss skillnad i Leias reaktion på dessa "skräpfåglar", inte riktigt lika "på" som med deandra fåglarna. Kråkan kan enligt Anita lukta lite fränt och truten är svår pga att den är så stor och har så stor vingbredd med vingar som gärna breder ut sig och försvårar för hunden.

Därefter fick vi ta hundarna ur synhåll och sen följde Anita en stig in i skogen. Hon slängde viltet upp till vänster, detta för att viltet skulle komma rätt i vinden, så att hundarna lätt skulle få vittring på dem. Därefter tog vi en hund i taget och gick "promenad" på stigen. Hundarna skulle vara helt fria utan kommandon, och vi skulle bara se om de rent spontant plockade vittringen av fåglarna. Leia var snabb på att plocka den första fågeln, men det var kråkan och hon var inte supersugen på att plocka upp den. Hon fick lite hjälp av Anita att våga ta den och då leverarade hon in den. Sen plockade hon truten på samma sätt, men även har behövdes lite hjälp av kennelmamman för att hon skulle våga sig på att ta den. Man ska akta sig för att berömma när de står över en fågel utan att plocka upp den, eftersom man då kan få en felinlärning att debaraska hitta fågeln. Däremot kan man i det här nybörjarskedet gärna peppa hunden lite om den funderar, för att få den att våga greppa och komma in med det den har hittat. De övriga fåglarna tog hon också lätt, det var and, kricka och duva tror jag. Dessa fåglar greppade hon fint direkt och kom med. Däremot är avlämningarna inte desamma som med dummisar, detta är något vi skulle behöva jobba med här hemma. Men det är inte så lätt när man inte har någon fågel att träna med... Tror jag ska önska mig en död fågel i födelsedagspresent!

Därefter var tanken att vi skulle gått fotbanan en gång till, men båda hundarna var rejält tagna av värmen och det blev fikapaus istället.

Efter fika och allmänt trevligt småprat var det dags för hundarnas första riktiga sök. Eftersomdet gått så bra med fåglarna körde vi med vilt direkt. Vi körde i lättsprungen, öppen skog för att hundarna skulle få så bra förutsättningar som möjligt. Hundarna plockades utom synhåll när Anita gick ut längst bak i rutan. Sen fick hundarna titta när hon vandrade genom rutan och placerade ut vilt på olika ställen. Varje ställe markerades med en snitsel, det är väldigt viktigt att som förare (när man tränar) veta vad som ligger ute och exakt var det ligger. Detta framförallt för att kunna agera om hunden får vittring på något annat när den är på väg in med en fågel. Anita kom närmare och närmare och detta var för att hundarna skulle ha starkast minnesbild av det som ligger närmast eftersom de (tvärtemot brukssöket) ska söka av området närmast först. Det är även viktigt att tänka på vinden när man tränar sök, när man kör med nya hundar ska man ha motvind eller sidvind så att hundarna lätt får vittring. Man ska undvika medvindeftersom man då får en hund som drar iväg ifrån området. Mitt minne är inte så bra och också ganska kort så jag minns interiktigt hur Leia gjorde, men det gick ganska bra. Hon sökte med något för hög intensitet, hon sprang så fort så hon inte riktigt klarade av att följa upp vittringen på det små fåglarna. Men det var helt naturligt enligt kennelmamman och skulle bli bättre med erfarenhet. Hon plockade in den första fågeln klockrent. Andra gången jag skickade henne hämtade hon en fågel ganska långt ut och sen på vägen in fick hon vittring på en ny fågel. Helt naturligt släppte hon då sin första fågel och tänkte följa upp vittringen. Då var det dags att agera och jag fick tjoa och jobba lite för att hon skulle komma in med den första. Det gjorde hon också, och det var en bra lärdom för både henne och mig. Sen fick hon plocka in ytterligare en fågel och denna gång gick det jättebra. Även Reko skötte sig finfint, han arbetade i ett lite lugnare tempo och hade lättare att följa upp vittringen. Rekos avlämningar är också fantastiskt fina, precis som jag skulle vilja ha Leias avlämningar även med fågel, inte bara med dummisar...

Sen fick vi titta när Carron som ska starta sitt första jaktprov jobbade med ett sök. Det var roligt att se en lite mer rutinerad hund och lite mer rutinerad förare (!) jobba. Tyst, effektivt och snabbt... Kul!

Sen följde lite mer prat och Anita öste beröm över min lilla svarta jycke... Så Leia som varit ganska billig när vi startade på morgonen (efter att ha ätit 100 kg olika sorters skit på morgonpromenaden och varit allmänt odräglig sista veckan) var plötsligt en dyr ögonsten igen!! Duktig vovve!!

Annars har påsken förflutit lugnt och skönt i Kånkebo. Hundarna fick varsitt blodspår påpåskafton, Leia var duktig, Bosse fenomenal... Bosse som inte spårat på flera år gick så lungt,metodiskt och perfekt som bara han kan. Undrar om man skulle anmäla gammelgubben till ett anlagsprov? Axel har lekt med sina kusiner så det stod härliga till, helt otroligt så bra de leker. Inte ett enda bråk eller gnäll på hela tiden och Axel har varit ute klippt hela dagarna från tidig morgon till sen kväll. Lekstugan, kojan, sandlådan och fotboll är det han varvat med..

Nu är det åter vardag, jag sitter med mitt skoljobb och Axel är på dagis. Jag ska snart iväg och jobba, jobbar även onsdag och torsdag den här veckan. I helgen blir det funktionär på jaktprov och lite grillning med kompisar på valborgsmässoafton. Sen ska vi hinna med kalas, och avslutning på vardagslydnadskursen också... Wish me luck!!

Ha det gött alla vänner!!

Jaktkurs hos Anita!

2011-04-16T17:46:00.004+02:00

Ja, jag lovade ju Leias kullsyskonmattar att jag nu skulle rapportera från jaktträningen på samma fina sätt som de rapporterar när jag inte varit med. Så nu gör jag ett försök...

Det var bara 2 "valpar" med den här gången, det var Leia och brorsan Reko. De här två verkar passa väldigt bra ihop, de har liksom samma energi båda två. Lugna och stabila. Nu var Reko aningen distraherad till en början av att komma till ett ställe med 2 (?) löptikar och tjoade lite för att få vår uppmärksamhet, men lugnade sig så fort han fick börja röra på sig. Hur som helst, vi pratade lite först och Anita förklarade att det mest skulle bli repetition den här gången. Det passade ju ju mig utmärkt eftersom jag då fick lite av ett hum vad det är de hållt på med på alla kurstillfällen...

Vi började med att lulla ner i skogen. Lulla är Rekos mattes fantastiska ord för att gå jaktfot. Att tänka på att man lullar gör liksom att man får rätt energi i kroppen, det ska inte vara nåt "tjohooo, gud vad kul det är"-moment, utan mer ett "jaha, nu ska vi gå här ett tag-moment". Och tänkar man att man lullar omkring så får man snart in rätt gung... Vi lullade ner till första området och där skulle vi göra en liten minimarkering.

Anita började med att gömma en liten minidummi i en liten gran. Sen skulle vi sätta hundarna några meter ifrån granen, vissla inkallning och sedan stopp precis innan granen. Sen skulle man vissla och visa närsök mot granen, det var då fortfarande ganska många meter kvar till oss mattar. Anita som varit med förr förklarade också hur vi skulle göra om vi mot förmodan INTE skulle få stopp på hunden precis innan granen. Då skulle vi belöna stoppkommandot och ta med hunden tillbaka och sätta den där vi hade tänkt stoppet... Och därefter visa och vissla på närsök. Jag tycker ju att jag har ganska bra stoppsignal och trodde nog jag skulle få stopp på henne där jag tänkt, men det var inte så lätt.... Det var så korta sträckor, så innan man hann fatta att man skulle blåsa stopp så hade hon passerat granen. Det märks i såna här situationer att visselsignalerna och handtecknen inte sitter i ryggmärgen. Timing och snabbhet, som jag har så svårt att förstå att människor saknar i lydnadsträningen, saknas så totalt för mig här!! Jag måste liksom tänka på allt jag ska göra, det kommer inte automatiskt. Och då tar det för lång tid... Men jag hoppas att det kommer med tiden och med rutinen. Min tröst var att hon trots allt stannade bra och tog min närsökssignal bra. Jag fick dock tips om att göra närsökssignalen lite kraftigare för att den ska höras på håll. Marina och Reko lyckades ungefär lika bra som jag i timingen...

Sen var det dags för lite skotträning. Jag har ju varit ganska bekymrad för det här med skott eftersom hon reagerade en hel del när hon var liten några gånger. Nu gick Anita ut i det området där vi nyss jobbat, där hundarna hade en positiv minnesbild. Hon sköt en gång och vi bara pratade vidare Marina och jag. Ingen av hundarna reagerade med något annat än en positiv nyfikenhet. Anita sköt ett skott till och båda reagerade på samma sätt igen. Så himla skönt!

Sen var det dags att lulla igen... Vi tog oss en bit längre ner i skogen och kom till samma backe som vi körde linjetag i förra gången jag var med. Svårigheten ligger i att hunden skickas snett uppför en backe och ska inte falla vare sig uppåt eller neråt i backen utan hålla linjen. Båda hundarna gjorde snygga linjetag. När Leia hade tagit dummin tittade hon upp på mig för att fråga vart hon skulle ta vägen. Jag brukar ju alltid vissla när hon tagit dummin men skulle nu inte göra det. Då tog Leia en liten extra sväng och var också tvungen att tappa dummin lite så att den rullade iväg och hon var tvungen att jaga den lite... Det här är nån jag märkt att hon lagts sig till lite med, får se hur det utvecklas framåt. Det blir ju lite av en självbelöning att få jaga en rullande dummi... Det jag i alla fall ska tänka på är att inte vissla när hon greppat dummin. Så länge hon är på linjen och tänker vända tillbaka till mig så ska jag hålla mig tyst. Däremot kan jag ett tag framöver, tänka på att vända och springa så att hon skyndar sig in med dummin. Och förhoppningsvis inte "tappar" den...

Sen blev det återigen 2 skott som också gick jättebra! Därefter lullande ännu längre ner i skogen...

Nästa station var en markering. Svårigheten här var att dummin hamnade bakom en jättestor sten så hundarna hade ingen aning var i djupled den hamnade. Leia hade dock inga som helst problem utan hittade den direkt. Men här var hon också ute på lite äventyr efter att hon greppat, hon väntar liksom på min visselsignal som hon alltid har fått. Och jag tror att hon även här var tvungen att tappa dummin lite... Sen blev det två skott även här och sen fick vi vända på hundarna och ta upp kontakten för att de inte ska ladda alltför mycket på skotten...

Vi lullade vidare ännu längre in i skogen och kom till ett område med diken, massa vatten, fallna träd och stenbumlingar. Här fick vi sätta hundarna på ena sidan diket, sen ställde sig Anita dold och kastade dummin framåt i området. Hundarna var då tvugna att ta sig först ner i diket, upp från diket, över massa trädstammar och över vatten innan de kom till rätt område och då märkte man att de hade lite svårt att hålla i minnet var dummin landat. Båda hundarna sökte mycket nära Anita och hade svårt att gå längre ut än vad hon stod. Det här är nånting viktigt att tänka på, att kasta dummin framåt sett från kastaren, så att hunden inte använder kastaren som referens på hur långt ut den ska gå. Leia tog sig i alla fall tillslut ut på rätt avstånd och hittade då snabbt dummin. Jag vände här och sprang och då kom hon snabbt. Första gången tappade hon dummin när hon hoppade över trädstammarna, men jag tror inte att det var med mening den här gången. Andra gången insåg hon att man måste hålla ett mycket bättre grepp och då gick det bra! Även här blev det 2 skott.

Sista stationen blev en förarmarkering. Det går ut på att man gör precis som en vanlig markering, men skillnaden är att man inte skickar hunden utan går och hämtar den själv och låter hunden sitta kvar. Detta för att inte bygga en för hög förväntning hos hunden. Det var väldigt bra avslutning för jag märkte att Leia var rejält taggad när vi skulle gå fram till den här stationen. Även detta gick dock jättebra för båda hundarna. Jag har ju tränat detta en hel del, jag har Håkans ord (från FART-testet) ringandes i mina öron alltsom oftast. Orden var "gör aldrig det hon förväntar sig"... Så ofta, om jag märker att hon är för taggad på något, så bryter jag helt enkelt träningen och hämtar dummin eller bollen själv... Sen blev det ytterligare två skott och sen var kursen slut...

På tillbakavägen konstaterade Anita att jag inte bara klarat distanskursen i intensivvård bra, utan även distanskursen i jakt... Jag kände mig väldigt nöjd med Leia efter kursen och jag tror att Anita var rätt nöjd med sin adept också! Nu väntar jag ivrigt på långfredagen då nästa kurstillfälle är och då vi ska vara med igen! Kul kul!!

Vänster-och högerdirigeringar...

2011-04-13T14:25:00.002+02:00

...är nåt jag har förstått att resten av Leias valpkull har ägnat sig åt ibland på jaktkursen... Jag har ju varit med typ 1 (?) gång, så jag är inte helt insatt i det här än. Men skam den som ger sig, jag bestämde mig för att prova lite själv idag. Eftersom jag kan, ingenting, om det här fick jag köra lite på känn kombinerat med vad jag läst mig till, kombinerat till det jag snappat upp hos Anita och från de andras bloggar.

Jag började med att sätta Leia på gräsmattan. Sen la jag bollen (hade bara boll, insåg på promenaden att jag var hemskt sugen på att träna detta och hade alltså inga dummisar...) snett bakom henne till höger. Jag ställde mig mittemot henne, blåste stoppsignal, höll upp höger hand och sen gav jag (tror jag) ett högertecken. Leia verkade också tro det, för hon gick fint åt höger. Sen gjorde jag samma sak åt vänster, höll upp vänsterhanden i stopptecknet och skickade henne vänster. Gick också finfint. Provade så här nån gång till och även det gick bra. Dags att göra det svårare. Nu la jag ut bollen, tog med mig Leia ganska långt bort och satt henne där. Sen gick jag förbi bollen på en linje som gjorde att om hon sprang mot mig skulle hon ha bollen några meter till höger om sig. Sen kallade jag in, när hon passerat bollen blåste jag stoppsignal och skickade henne höger. Gick helt perfekt!!

Nu ville jag se vad som hände om hon hade två möjliga håll att gå... Nu fick vantarna komma till pass eftersom de var två... Jag satt Leia på gräset, la ut först en vante till vänster om henne, sen en till höger om henne. Jag insåg sen efteråt att jag inte direkt hade nån plan om hon gått på fel vante mer än utebliven belöning... Hur som helst... Jag bestämde mig för att skicka på den jag lagt ut sist, eftersom hennes minnesbild av den borde vara starkast. Alltså skickade jag henne på ett högertecken. Hon vände åt vänster men gick fint till höger och tog den högra vanten. Hon tog ju rätt vante, var inte ens på väg åt fel vante, men jag ville ändå att hon skulle vända sig åt rätt håll. Petnoga är man... Den vänstra vanten låg ju fortfarande kvar och den fick ligga. Sen la jag ut den högra igen och skickade höger. Nu gick hon perfekt, vände åt höger och tog högra vanten. Vi avslutade med att skicka på den vänstra vanten utan någon störande högervante, och även det gick superbra. Roligt att Leia tydligen redan kan det här. Hon verkar fått det med Guiness mjölk... Allt detta kan jag också informera om att vi gjorde med två rådjur som betraktare ca 10 m in i skogen... De är inte så rädda av sig längre precis!

Igår satt jag och läste lite på reglerna inför den här lydnadstävlingen som jag tydligen anmält mig till. Jag insåg då till min förskräckelse att det inte är nåt fritt följ (som är det enda vi har tränat) utan att det är linförighet (som vi aldrig har tränat). Jag var lite orolig att Leia skulle tycka att hon var på koppelpromenad om vi skulle gå fot med koppel, eller att hon skulle blanda ihop det med jaktfoten som jag ibland tränar med koppel. Så idag var jag tvungen att prova även det. Det var skönt att inse att fot är fot för Leia, oavsett om matte nödvändigtvis ska trassla med ett koppel också...

Igår insåg jag också att jag aldrig tränat eller provat tandvisning. Som tur var skulle jag träna med en kompis så då fick hon agera domare. Och då insåg jag att det här var någonting som vi ska öva lite mer på... Inte ens den bästa stadga i världen (som jag skryter med att vi har) kunde hålla Leia från att krypa ur skinnet av glädje så fort "domaren" närmade sig. Nu blir det belöning för att sitta stilla och titta på matte under tandvisningen....

Nu är det dags att fokusera på det sista på inlämningsuppgiften i akut kardiologi, sen blir det dagishämtning, middag och sen iväg på vardagslydnadskurs. Idag ska de få shejpa och klicka varandra till olika saker, det ska bli så roligt att se!! Imorgon drar jag norröver för att först hinna med jaktkurs hos Anita imorgon kväll och sen campusdag hela fredagen. Räknar med att komma hem sent fredag kväll... Ha det gött allihop!

Tråkpromenad...

2011-04-10T16:40:00.001+02:00

var lagom att ägna sig åt efter nattjobb och tre timmars sömn. Promenaden gick ut på en påminnelse om hur man går i koppel för den lilla svartas del. Sträckt koppel=matte stannar, Leia vänder tillbaka, kommer in vid sidan, tar kontakt, får ett varsågod att promenera vidare i maklig takt. Det tog nån km men sen gick hon lugnt och fint, avslappnad vid min sida. Hon går ju oftast fint annars också, men det var lite av stresskänslan jag ville jobba bort. Man kommer helt enkelt inte framåt fortare för att man skyndar sig...

Den lösa delen av promenaden gick ut på att inte springa som en galning, att inte äta all skit man hittar och att sluta upp fint vid mattes sida i ett fotgående varje gång vi möter nån. Hund, cykel, joggare eller rådjur spelar ingen roll, närmar sig nån är det fot man ska gå. Fotgåendet var det som gick bäst, att inte äta all skit man hittar det som gick sämst och att inte springa som en galning nånstans mittemellan:-)

Nu blir det lite hemmapyssel för min del, Björn ska på teori för viltspår, Axel ska jag försöka få in efter en hel dag ute... Sen kommer mor o far och grillar, mums!!

Storm...

2011-04-07T17:06:00.002+02:00

bjöd Aprilvädret på idag... Men inifrån ser det härligt ut med sol och runt 12 grader varmt. Men "träden dansar" som Axel sa.

Axel har varit rejält förkyld i några dagar och imorse var det värre än vanligt. Jag har inte supermycket att göra i skolan, eller snarare, jag är helt omotiverad och gör ändå ingenting, så jag tyckte han kunde vara hemma. Vi hade en riktig mysdag, med lång pyjamasmorgon och lite lekpark och utevistelse på förmiddagen. Eftermiddagen har vi bara myst, fikat, lekt med bilar, Flexitrack och pysslat i pysselbok. En riktigt mysig dag med andra ord, sån dag som vi hade förr när jag inte pluggade. Man saknar de dagarna ibland, nu pluggar jag ju hela veckorna om jag inte jobbar, och jobbar ofta i helgen. Så det är så mysigt att få vara på tu man hand med Axel ibland. Han är fantastiskt rolig just nu, är i en väldig tänkarålder! Han tänker och säger massa roliga saker, men det är alltid väldigt smart tänkt nånstans långt bak i tankebanorna. Idag gick han och nynnade på reklamlåten till 118 800. Men det roliga var att han hört fel, han sjöng "hundra arton mata humla"... Så gulligt!!

Både hundarna skitar ner nåt fruktansvärt just nu, jag är helt desperat! Både grus och skit utifrån, och sen fäller båda. Idag fick Leia premiär för pälsvård, jag kammade med underullskam och drog med gummikarda. Hoppas det hjälper lite i alla fall. Jag är verkligen inte pedant av mig, men nu är det för jäkligt! Jag storstädade för två dagar sen och skurade golv och dagen efter låg det stora grushögar överallt! Och sofforna är helt täckta av hundhår hur ofta jag än dammsugar dem. För att inte tala om alla kläder! Axel som kryper omkring på golven får jag försöka avhåra så gott det går innan han går till dagis på morgonen för att undvika allergiattack hos de andra stackars barnen. Jag blir galen! Men, även denna fällningsperiod och grusperiod går väl över...

Leia har förfallit lite till sitt gamla jag och tuggar och biter gärna på det hon kommer åt. Än så länge är det inget dyrt som kommit ivägen, men jag bara väntar... Hon har enormt mycket energi just nu, det är svårt att få henne nöjd några längre stunder... Vi tränar en hel del, både apportering och lydnad, men hon får liksom aldrig nog. Men, det är ju som sagt inte en familjebil jag köpt utan en Ferrari, så det är väl bara att gilla läget... Hon är i alla fall fantastisk när man har med henne på alla tänkbara ställen, lugn och trygg och har lätt att koppla av. Så det känns skönt att se. Det är bara här hemma hon är mer vild än tam! Just nu far hon runt utanför fönstret med nån slags skumgummiplatta som jag inte vet var hon hittat.

På tal om lydnad är Leia och jag anmälda till hennes livs första lydnadstävling! Det ska bli väldigt intressant att se hur det går fram tills dess, jag förespråkar ju att alltid bara köra puttedelar av momenten när man tränar. Detta för att kunna belöna rätt beteende och kunna mängdträna just det man behöver träna mer av. Det här resulterar ju då i att jag ännu inte satt ihop ett enda moment med Leia utan bara tränat delar. Hon har t.ex. aldrig gjort ett läggande under gång från fotgående, aldrig gjort ställande under fotgående och aldrig legat plats med någon annan hund. Men men, funkar min teori ska ju hunden sen kunna hela momentet sen när man sätter ihop alla delarna så det ska nog gå bra! Och nån gång lär jag ju prova att köra igenom momenten innan...

Jag är just inkommen från en tur på motionsslingan ovanför oss. Jag har gått där ett par kvällar nu i veckan, det är så härligt att gå mitt inne i skogen. Det brukar vara lite av ett safari med rådjur, harar, olika fåglar och så massa roliga vattensamlingar att plaska och bada i. Rådjur, harar och fåglar går utmärkt att passera och kalla in ifrån, men idag kom nånting mycket mer konstigt i Leias ögon. Rätt som vi gick där brakade det till bakifrån och i full fart kom ett helt gäng löpare som intervalltränade. De skrek och vrålade och kastade sig huvudstupa förbi oss. Leia blev rejält skärrad och jag blev också lite rädd och överraskad. Som tur var hade jag precis passerat några hundar så jag hade Leia fot och fick tag i hennes nackskinn. När de väl passerat var det som att Leia bemästrade sin rädsla och tänkte "nu jäklar ska jag ta dem"! Trots att jag tyckte att jag "stängt av henne", och att hon var lugn och fokuserad innan hon fick sitt "varsågod" så drog hon som en rem efter dem. Jag ropade på henne men i full storm tror jag inte hon hörde mig. Som tur var hade jag visslan på mig, så en visselsignal senare var hon vid min sida igen. Och då var jag lite mer på min vakt. Sen hade vi tur eftersom löparna hade stannat lite längre bort och när vi kom ifatt dem var de hemskt trevliga och undrade om de hade skrämt hundarna. Leia fick hälsa på några av dem och sen tror jag det var glömt. Nästa gång vi mötte dem tog hon ingen notis om dem, det var skönt!

Jag har börjat min vardagslydnadskurs som jag är instruktör för. Det är första gången jag håller vardagslydnad, jag har bara hållt tävlingslydnad förut, men än så länge går det bra. Det handlar ju mest om att lära folk hantera sina hundar och att skilja mellan uppfostran och träning. Jag jämför alltid alla problem med barnuppfostran. Hur skulle du göra om din treåring står och slår på dig? (Hunden som hoppar upp och biter husse i armen hela tiden) Jag skulle i alla fall vänligt men bestämt ta tag i barnet och tala om att så gör man INTE!! Och på samma sätt kan vi faktiskt ta tag i våra hundar om de är helt oreglerliga och inte lyssnar! Jag menar inte på något sätt att vi ska åsamka våra hundar nån som helst smärta eller skada, men vi måste våga ta i dem om de inte lyssnar eller respekterar oss! Sen när det handlar om ren träning, inlärning är det en helt annan femma! Då ignorerar jag bara de felaktiga beteendena och belönar de beteenden jag vill ha. Då får jag en glad och lydig hund som jobbar för att hon vet vad som lönar sig!

Det var många intressanta repotage i senaste numret av Canis. Mitt nästa projekt med Leia tänkte jag ska bli "backa" och det var flera bra tips på det. Jag har ju börjat lite med bakdelskontroll, men det har inte riktigt funkat. Jag är för otålig och Leia för het. Så nu ska jag först och främst lära henne att backa på ett riktigt sätt, med lågt huvud. Sen ska jag applicera det på att backa upp på saker, t.ex. kontaktfälten på agilityhindren.

På tal om agility har jag provat lite smått. Hon har fått prova några tunnlar, några små minihopp och nu igår provade vi slalom första gången. Och det är helt sjukt, hon lärde sig slalom bättre på 3 minuter än vad Bosse någonsin har kunnat genom alla år! Jag klickade varje sväng hon gjorde runt pinnen och det tog typ 2 gånger innan hon sökte hindret och började jobba själv. Så coolt! Nu är nästa projekt att röntga hennes höfter och armbågar för att se att allt är OK innan man drar igång på riktigt.

Nästa vecka ska bli så kul för vi skulle ha föreläsningsdag på fredagen. Och sen fick jag häromdagen ett mail om att det fanns möjlighet till jaktträning med Leias kull för Anita (Leias bästaste uppfödare) på torsdagskvällen. Genast såg jag ju möjligheten att kunna vara med på den, bara jag hittade hundvakt till Leia när jag skulle vara på föreläsningar hela dagen. Och jag hann knappt börja leta förräns det var löst eftersom vi har världens bästa uppfödare! Leia får stanna där efter jaktträningen och sen hämtar jag henne innan jag åker hem på fredagen. Fantastiskt kul!! Sen kommer jag kunna vara med på jaktträningen på långfredagen också, så jag är så glad. Det finns ju inget roligare än att träna för Anita!!

Nu ska jag gå och slänga mig i soffan en stund innan det är sängdags. Imorgon är det tidig morgon för oss alla, jag jobbar dagtur. I helgen blir det lite hundkurs, lite nattjobb och lite annat pyssel. Vädret ska ju bli fint så det ska bli härligt!

Sitter på cityterminalen...

2011-04-01T16:25:00.001+02:00

... och väntar på bussen hem. Två campusdagar av avklarade, roligt men intensivt. Man blir rätt slut i huvudet av att sitta och lyssna hela dagarna, hur intressant det än är... Akut omvårdnad i kardiologi heter kursen så nu har jag drillats i EKG, hjärtekon och CPAP-behandlingar. Får se hur mkt som sitter kvar... Jesper och Sofie fick som vanligt lite våldsgästande, lika trevligt och mysigt som alltid på lilla Essingen. Det är nog en av få platser i Stockholm jag skulle vilja bo på. Härligt med närhet till både city, vatten och fina grönområden.

Imorgon jobbar jag och sen ska jag förhoppningsvis hinna umgås med mina älsklingar och med svärföräldrarna som är nere och lämpligt nog passar hundarna när jag är här. Tur man har snäll familj!!

Nu ska jag gå och köpa tilltugg till bussen. Ha det gott!!

Jaaaaa!!!!

2011-03-23T22:01:00.001+01:00

Äntligen känns det som att våren är på väg (ja, jag vet att det ska bli snö och kallt i helgen, men skitsamma, våren är ÄNDÅ snart här på riktigt)!!! Och med våren kommer äntligen det där riktiga träningssuget, det som gjorde att jag skaffade en hund till!! Det har liksom varit lite svårt att gräva fram motivationen under 1 m snö och 0,5 m tjocka vinterkläder. Men nu, nu kan man gå ut utan täckbyxor, utan tjock jacka och framförallt utan tjocka vantar!! Gudomligt!!

Jag har, som sig bör några dagar innan tenta, lagt ner åtskilliga timmar på hundträning i veckan... Och ta mig tusan om det inte givit resultat. Närsökssignal har vi jobbat på och den börjar sitta rätt bra. Jag har kört med små spårpinnar och dolt dem helt under gräs och grenar och hon kirrar det lätt som en plätt. Stoppsignalen börjar också sitta fint nu, i alla fall oftast... Idag la jag bollen en bit bakom henne, gick sen rätt långt från henne, blåste inkallning som hon kom på direkt. När hon kommit ca halvvägs gav jag stoppsignal som satt som en smäck. Därefter fick hon ett bakåtkommando så hon tvärvände och stack och tog bollen. Otroligt proffsigt såg det ut om jag får säga det själv. Och det får jag ju eftersom ingen annan såg det... Vi hade en rolig promenad i skogen idag Leia och jag. Hon plaskade och badade i varenda pöl... Det blir nog kul i sommar. Måste väl antagligen snart styra upp det hela en aning antar jag... Vi tränade lite hopp upp på sten och lite hopp över trädstam... Förberedelser inför landslagsplatsen i agility vi ska ta om några år vid sidan av jaktträningen:-) Jag insåg också nackdelen med en väldigt lydig hund. Nackdelen var att man inte saknar sitt koppel ( som jag la ifrån mig under träningen mitt i promenaden) förrän man kommer till bilen... Det var bara att promenera tillbaka hela vägen... Det var ju Leias finaste koppel som hon fick från kennelmamman, det kan man ju inte lämna kvar till nästa gång inte...

Ikväll har jag varit på klubben en sväng. Leia fick prova lydnadshoppet nån gång (utan problem) och springa genom en liten tunnel några gånger. Kul kul tyckte hon. Sen fick hon ligga i bur medans jag planerade kurs. Det var första gången sen hon var liten hon var i bur så jag väntade mig lite protester. Men hon sa inte ett knyst, sov som en stock..

Imorgon väntar åter tentaplugg och sen ett tandläkarbesök. Och sen blir det (av grannen) nyfiskad strömming till middag. Fast jag lovat mig själv att aldrig laga annat än strömmingsfilé... Men det är ju grymt gott!!!

Nu måste det bli sängen, resten av en hård vecka väntar!!

En helt underbar fjällvecka...

2011-03-19T14:22:00.004+01:00

..är till ända. Vi har haft ett helt otroligt väder med strålande sol och ett par minusgrader varje dag. Det har varit så kul att vara tillsammans allihop (jag, Björn, Axel, mamma, pappa, Jesper, Sofie och båda hundarna) och att äntligen få åka skidor igen! Jag är verkligen frälst i det och till min stora glädje blev även Björn helfrälst!! Björn som aldrig hade stått på ett par slalomskidor var helt otroligt duktig och åkte i princip utan några som helst problem i alla röda backar sista dagen! Han hade inga som helst problem att följa med oss andra, det var som att han var skapt för det här!! Så kul!!

Axel var också frälst så länge han fick åka mellan mina ben. I början försökte jag att han skulle åka själv men han låg bara vansinnig och grät i backen så det fick jag snabbt ge upp. Nästa år blir det skidskola, i år fick han åka med mig och det älskade han! Och det var en cool känsla att kunna åka liften upp hela familjen, och ta sig ner allihop. Häftigt!!

Något av det absolut häftigaste jag varit med om inträffade också på vår fjällvecka. Mamma kläckte på måndagkvällen att hon hade en överraskning till tisdagen och vi funderade och funderade. Någonstans långt inom mig hoppades jag på att det skulle kunna vara hundspann men jag vågade inte tro det. Vi hoppade in i bilarna och drog iväg på tisdagmorgonen och min lycka var stor när vi stannade till vid en lite stuga med 4 hundspann framför!!! När vi kom fram sa hon som hade det att det skulle bli 3 slädar för vårat gäng och en av dem slädarna kunde man få prova att köra lite. Alla tyckte ju genast att jag skulle prova eftersom jag "var bra på det där med hundar" och jag tackade ju självklart ja. Jag såg framför mig en liten bana i skogen på en 200 meter där man fick prova på. Vi packade ner oss i slädarna och jag började undra vem som skulle köra vår. Då kom hon som hade hand om det ochbörjade förklara hur jag skulle köra.... Det gällde att ha linan spänd hela tiden, bromsaordentligt, parera med vikten så inte släden välte och sen hålla lagom avstånd till spannet före. Då började jag inse att jag skulle köra hela vägen... När vi sen drog iväg i full fart var det med extremt skräckblandad förtjusning! I början var jag näst intill panikslagen och när Björn kläcker ur sig "vad händer med oss om du ramlar av?" började jag nästan gråta av skräck. Det gick så enormt fort och det kändes som att jag intehade nån kontroll alls! Men, efter ett tag lugnade sig väl hundarna något, och jag började få kläm på att bromsa, svänga, parera och hålla avstånd och kunde slappna av något. Och då försvann skräcken och förtjusningen tog över helt!!! Det var en så enorm känsla, 7 hundar som jobbar framför oss, helt tyst och stilla for vi fram över fjället! I 12 km varade färden och det tog ungefär en timme med en liten rast halvvägs. Jag var helt lyrisk när vi kom tillbaka, jag skulle med glädje lämnat hela mitt liv och flyttat in i den lilla stugan om de bett mig! Men det gjorde de inte somtur var utan jag följde snällt med i bilen hem... Lycklig som få!!! Tack mamma för den häftigaste överraskningen någonsin!!

På tisdageftermiddagen efter lite våfflor passade vi även på att träffa Jessica och hennes familj som också var uppe i Sälen. Det var hon som visade hur jag kunde åka med Axel mellan benen och det var nog Anton som taggade Axel till att han tyckte det var så kul. Tack för det!!

Onsdagen åkte jag med Axel på förmiddagen och sen grillade vi korv till lunch. Sen följde Axel med morfar hem och jag, Björn och mamma åkte intensivt hela eftermiddagen. Underbart!!

I torsdags åkte vi hela vägen hem, både Axel och hundarna var helt otroligt snälla. Axel sov inte en blund på hela vägen men var pigg och glad hela tiden. Det är så skönt!!Idag har det varit ett helt underbart väder och Axel och jag följde med mormor och morfar ut på äventyr. Det blev pulkaåkning, promenad, fika i solen vid sjön, hundträning och sen en riktig långpromenad för oss tjejer medans grabbarna åkte till stora godisaffären och köpte lördagsgodis. Nu är vi alla trötta och nöjda och sitter och väntar på att få gå upp till Elofsbacke på middag. Man har det fantastiskt bra ibland!! I veckan ska det underbara vädret fortsätta och jag bara älskar det!!

Välkommen våren!!!

Fler bilder från vår fjällvecka hittar du här:

https://www.facebook.com/album.php?aid=275256&id=733143715&l=ca7f86da68

Och fler bilder från vår vårutflykt hittar du här:

tps://www.facebook.com/album.php?aid=253897&id=733143715&l=891390d604

Jaktkurs, del 2

2011-02-28T13:14:00.002+01:00

Igår var det jaktkurs, avsnitt två, hos Anita och Jörgen, världens bästa uppfödare!! För Leia och min del blev det ju första gången eftersom vi snöade in förra gången. Det var spännande innan för det var så länge sen man såg alla valparna och förarna, jag tror det var på FART-testet senast... Och då var det ju bara halva styrkan dessutom... Nu var vi alla hundar och förare, dvs 5 stycken unghundar. Jag tror det var extra spännande för mig eftersom det är så svårt när man inte riktigt är med, det är svårt att veta hur mycket de andra kan och tränar och svårt att veta om man ligger på en bra nivå... Ungefär som med distansstudier med andra ord ;-)

Vi började med att träna lite fotgående (jaktfot...). Vi fick gå fram på stigen en bit, sen tillbaka och passera alla de övriga. Leia och jag har ju tränat ganska mkt fot, jag kör ju det mer eller mindre varje promenad och det var inga problem. Hon blev lite osäker när vi närmade oss alla syskonen och nosade då lite i marken för att avdramatisera det hela. Jag sa till henne, men glömde att berömma henne när hon sen gick bra igen. Jag har ju kört in jaktfoten utan så mkt motivation eller glädje, mer en ovillkorlig plats för henne vid min sida, och fastnar kanske lite i det. Måste komma ihåg att belöna och stärka upp henne när hon gör rätt!!

Därefter fick vi träna på nåt som man tydligen gör både på jaktprov (tror jag?) och på riktig jakt, nämligen gå på linje. Då ska man gå på armlängs avstånd från ekipaget brevid och sakta gå framåt med hunden fot. Hunden ska inte bry sig om att det skjuts fåglar, kastas dummisar eller att en "virrig spaniel springer framför" (citat från Anita) utan fint följa vänster ben. Det var inte lätt att hålla koll på hunden, hålla koll på avståndet till ekipagen brevid, hålla koll på att linjen höll sig någorlunda rak och sen hålla koll på att man gick i lagom hastighet... Men efter några vändor blev det sån ordning att Jörgen vågade sig på att kasta en dummy som vi skulle låta hundarna titta på några sekunder och sedan vända bort ifrån. Även detta gick bra för mig och Leia, hon var inte nämnvärt störd av vare sig de andra eller det som kastades utan hade bra stadga och var lugn och fin. Här påminde Anita om att man gärna på kurser tragglar detta och hundarna går lätt upp i varv av allt som händer. Hon menade på att det var mycket viktigt att man då tog ansvar för sin hund och gick ur linjen om man hunden blev för varvad. Bra att komma ihåg!! Noterat på kom-ihåg-listan, check!!

Därefter diskuterade vi stoppsignal och Anita visade på ett alternativt sätt att träna in den. Hon ställde ut en skål med godis som hunden fick ett varsågodkommando på. När hunden sprungit ut och ätit upp godisen tittade hon upp på Anita som då blåste stoppsignal och kastade mer godisar. Bra att ha som alternativ på hundar som inte tycker om bollar/tycker om bollar alldeles för mycket/inte vill springa ut från sidan... Det här påminde lite om mina spontanställanden som jag brukar belöna på promenaderna.

Därefter tränade vi på linjetag. Vi utnyttjade terrängen för att få dem svårare, hundarna skulle springa snett uppför en backe, utan stig eller naturlig terräng att följa. Det är ju lätt i en backe att hundarna driver för långt upp i backen för att sen falla tillbaka. Vi började med kort avstånd och motivation på dummin vid målet. Hon sprang rakt och fint ut och efter en liten koll av vad Jörgen egentligen gjorde därute i skogen, kom hon med dummisen till mig. Därefter behövdes ingen motivation på dummin, hon visste redan var den var och vi kunde utöka avståndet. Hon hade en stark minnesbild av det första linjetaget och även det allra längsta avståndet gick bra.

Tillsist skulle vi träna på att få hundarna att från stillasittande/stående, vända tvärtom och gå ut på ett linjetag. Jag tror att Leia var trött och förvirrad, för det gick inte alls så bra som det brukar göra. Hon hade inte kvar målbilden och visste inte alls var hon skulle. Vi fick tillslut göra det väldigt lätt genom att jag fick gå fram och lyfta på dummin och sen skicka om henne. Då gick det bra och vi fick ett bra avslut. Här använder de lite olika kommandon, jag har ju kört UT även på detta men en del valde BACK. Tror jag också ska särskilja dessa, det känns som att hunden gör ganska olika saker så då tror jag det är bra med olika ord. Jag ska även ändra mitt handtecken till ett "tjejkast-handtecken" för att göra det tydligare för henne.

Summan av kardemumman när det gäller linjetag är att Leia inte alls kan orden, utan måste ha motivation och hjälp. Detta är enl. Anita helt normalt vid 10 månaders ålder, puh... Vi ska fortsätta jobba med motiverade linjetag, både raka på UT och bakåt på BACK. Vill man försvåra kan man lägga till störningar, t.ex. en boll bakom mig eller en dummi vid sidan av linjetaget. Det är då viktigt att man har en snabb medhjälpare som kan lyfta upp den om hunden väljer fel, vi ska undvika konflikter i detta arbete. Ungefär som slalom i agility... Ingen tvekan, bara full fart!!

När vi kom in diskuterade vi lite mer om vad de gjort förra gången. Anita tycker inte att jag ska jobba med markeringar (framförallt INTE utan en kastare) och sök utan mest koncentrera mig på förararbetet, dvs. dirigeringar och linjetag. Känns ändå skönt att ha en plan för träningen, det är verkligen det jag saknat! Jag ska träna mer på linjetag och BACK, jag ska träna mer på stoppsignal och stadga i fotgående.

Slutligen kan man väl säga att Anita och Jörgen var nöjda med oss alla och vi alla var väldigt nöjda med dagen!! Det kändes som att jag och Leia var på en ganska lagom nivå för hennes ålder och jämfört med de andra. Så tråkigt att jag inte kan vara med alla gånger, men jag får vara med det jag kan och försöka träna själv resten. Jag har skrapat ihop lite kontakter här i krokarna, så jag hoppas vi får ihop ett litet träningsgäng. Vi får väl försöka lära varandra!!

Annars i helgen har jag haft en extret rolig reunion med min gamla nollegrupp från kemiutbildningen som jag påbörjade 1999. Så himla kul att träffa alla igen, och så mycket roliga minnen vi har!! Hoppas det inte dröjer 12 år till nästa gång!!

En söt liten Emanuel har vi också hälsat på i helgen. Det är Axels senaste tillskott på kusinfronten. Axel fick leka med sina andra kusiner Teodor och Sandra både på lördagen och söndagen, och de hade så himla kul!! Så roligt att se! Axel vägrade åka därifrån på lördagen, han hade nog gärna fortfarande varit kvar...

Vet egentligen inte varför...

2011-02-23T23:47:00.001+01:00

jag börjar blogga nu, klockan är snart midnatt och jag har sovit 2 timmar av de senaste 36, dvs bums i säng är det jag borde ägna mig åt!! Men min hjärna är proppfull av tankar och känslor (förmodligen mest pga extrem sömnbrist och för stressigt i livet...) så jag måste få ut lite...

Har just jobbat mitt allra sista pass på akuten. Akuten som jag älskar och alla jobbarkompisar som jag älskar lämnar jag nu bakom mig. Och kastar mig ut i ett vilt främmande hav... Så känns det, säkert orationellt, men that's it! Jag undrar vad jag egentligen gett mig in i! Men sen försöker jag påminna mig om att det är det här jag alltid velat göra och att IVA inte alls är ett främmande hav utan även de ytterst trevliga människor. Men ändå, man vet vad man har men inte vad man får... Och det är väl därför (förutom sömnbristen) som jag sitter här och gråter...

Allt känns extremt jobbigt nu, jag är så stressad. Imorgon åker vi till Uppsala, för mig är det campusdag och reunion med mina gamla kemivänner på fredagen. Nåt som jag sett fram emot jättemycket men just nu mest känner ångest för...

På söndag ska jag äntligen få börja jaktkursen för Anita, nåt som jag också längtat efter. Och nu känner att det blir jobbigt... Jag har dåligt samvete för att jag inte tränar tillräckligt med Leia, för att jag inte tränar själv och för att jag äter onyttigt igen... Jag har dåligt samvete för att jag inte orkar umgås med nån och för att jag inte orkar ta tag i saker som borde tas tag i. Och för massa andra saker...

Usch, en riktig pisskväll! Men innerst inne vet jag att jag mår så här för att jag är supertrött och stressad. Men ibland är det på nåt sjukt sätt skönt att tycka synd om sig själv och plåga sig själv med hemska tankar... Men nu har jag plågat mig klart. God Natt!!!

Fortsatt infektionsavdelning...

2011-02-18T14:31:00.002+01:00

...har vi här hemma. Axel har fortfarande, på 6:e dygnet hög feber, fortfarande runt 40 grader. Idag kom vi ju tillslut, efter många om och men, till vårdcentralen. De bekräftade väl bara vad jag visste, att det är influensa, och att det inte är så mycket att göra åt. Men det var ändå skönt att veta att det inte är nåt annat, hon lyssnade på hans lungor, tittade i halsen och öronen. Allt såg bra ut, men han är lite uttorkad. Det är svårt för han vill verkligen absolut inte ha någonting att äta och heller inte någonting att dricka. Han kan ta en liten minimal klunk ibland men inte mer. I början åt han glass, men inte ens det vill ha ha längre. Så då kan ni ju tänka er att det är en sjuk gosse jag har... Efter doktorn åkte vi och lyxhandlade på Kvantum, han fick välja allt han ville ha. Han valde en kassaapparat, Fanta, Coca-Cola, färska jordgubbar och Ballerinakex. Kunde inte gjort det bättre själv... Han har väl druckit ca 2 cl var från Fantan och Coca-Colan, men vi kämpar på. Stackars tänder, de fräts väl sönder av allt socker, men så får det väl vara nu i några dagar. Vi fick i alla fall en läkarbedömning så att vi kan få sjukintyg till nästa vecka. Man måste ju ha det numera när man VAB:ar över 7 dagar. Något som vi aldrig varit med om tidigare... Oavsett om han blir feberfri eller ej i helgen får han vara hemma några dagar till nästa vecka, det lär ju ta tid att återhämta sig efter den här pärsen...

Mitt plugg har verkligen fått lida den här veckan, det är inte så lätt att göra det samtidigt som man tar hand om sjukt barn. Går inte alls skulle jag vilja säga... Nästa vecka har vi obligatoriska seminarier måndag och tisdag, dessutom ska jag jobba natten till måndag. Så då ska mormor vara hemma för VABB, Vård av BarnBarn. Snällt av henne!!

Idag är det fredag och jag sitter och väntar på att Björn ska komma hem. Tänkte ta mig en rejäl runda med hundarna och även träna lite med Leia. Hon har varit lite odräglig sista dagarna på koppelpromenaderna, drar och sliter och är allmänt stressad. Jag tror det beror på all inneboende energi hon har nu när hon knappt får gå promenader och inte får jobba på annat sätt heller. Jag är i alla fall glad att hon är lugn och snäll inne...

Imorgon skulle vi på gått på frallpartaj hos min faster och kusin Klara som är hemma från Norge. Nu blir det väl tyvärr inte så eftersom Axel fortfarande har 40 graders feber. Får se hur vi löser det, om kanske jag går och Björn och Axel blir hemma. Sen jobbar jag natt imorgon också...

Nej, nog från sjukstugan. Ha det!!

Sjukstuga...

2011-02-16T19:59:00.002+01:00

har vi här hemma för tillfället om nån möjligtvis missat mina Facebookinlägg. Axel började i lördagskväll med att bli gnällig och blank på ögonen. Mitt i natten vaknade han och var het som en kamin. Hela söndagen hade han runt 40 grader hela tiden, gick ner till strax över 38 när han fått febernedsättande. Men 3-4 timmar efter låg han på 40 grader igen, helt hopplöst. Samma visa hela måndagen, men igår tisdag blev det lite bättre. Han gick ner och blev nästan feberfri av Iprenen. Imorse vaknade han feberfri, jag var så glad att det äntligen var över, men nu på eftermidddagen blev han åter gnällig och feberblank i ögonen och tempen visade igen på 39 grader. Men idag har han faktiskt ätit, om än pyttelite, för första gången sen han blev sjuk. Så det är nog ändå hopp om livet får vi hoppas.

Stackars hundarna har det varit lite synd om senaste dagarna. Dessa dagar är man väldigt glad att man har de hundar man har, det funkar trots allt att gå bara små rastsvängar ett par gånger om dagen. Det skulle ju inte vara ett bra liv för jämnan, men det är skönt att se att framförallt Leia, inte går bärsärk trots grav understimulering... Igår kom i alla fall mamma och tog de på en kvällspromenad så de fick komma ut lite längre än 10 min åt gången. Och ikväll har mamma och jag gått en rejäl runda. Dessutom hann jag med att träna lite med Leia på eftermiddagen. Vi körde både lite lydnad (fotgående, ställande, lydnadsapporteringen, platsläggande och platsliggning) och lite jaktträning (några markeringar och några linjetag, stadga och jaktfot). Det märktes dock här att Leia gått på sparlåga sista tiden, hon taggade till rejält, men var helt tyst, lugn och fin, så det kändes ändå bra. Vi avslutade med en liten skogssväng bland 1000 rådjursspår för att se vad hon gjorde, men hon höll sig finfint vid min sida. Ikväll på kvällspromenaden mötte vi flera hundar och hon gick lös vid min vänstra sida utan att så mycket som snegla åt hundarna. Otroligt välartad hund må jag säga!!

Till min stora sorg missade jag starten på jaktkursen nu i helgen. Vi skulle ju åkt upp i fredags, dels för att hälsa på Axels senaste kusin, lilla Emanuel, dels för att jag skulle på jaktkursen. Men i fredags var det ju som bekant kaos norröver och alla avrådde oss från att åka. Och jag var rätt glad för det också sen på eftermiddagen när jag insåg vilket oväder vi skulle ha mött... Istället gick vi på bio, Trassel, och åt på McDonalds till Axels stora lycka. Vi var ju tvungna att uppbringa allt mys vi kunde komma på för att uppväga att han inte skulle få åka till farmor och farfar. Han var så ledsen för det. Vi hoppas på att komma iväg en helg lite längre fram istället.

Jag är otroligt trött ikväll, det märks att man varit vaken flera timmar varje natt med en feberhet son senaste dygnen... Det ska alldeles strax bli sängdags, jag väntar bara på att Axel ska sluta hosta så jag kan sova...

I helgen blir det nattjobb för min del, om jag klarar mig från alla baciller.

Som sagt...

2011-02-01T18:12:00.002+01:00

direkt propotionell är antalet inlägg i bloggen med hur bra det går i träningen. Därav de få inläggen... Jag ska väl inte orda så hemskt mycket om det hela mer än att vi tränar på... Idag på lunchen tog jag hundarna med ut till Gränsö och gick ett varv runt Lillön. Jag har inte varit där sen det kom snö i mitten på november men nu gick det faktiskt ganska bra att gå där. Det var många som gått före mig så det var tilltrampat en stig i snön som var ganska hård och gick att gå på. Snart går det nog inte att gå där igen, det är extremt mycket vatten samlat på sina ställen. Än så länge var det ju i form av is, men när det börjar smälta blir det inte roligt...

Tänkte mig att jag skulle försöka mig på lite hundträning på promenaden också och hittade ett fint ställe. Ganska öppet närmast stigen, sen lite snårigare och lite vindfällor längre in. Perfekt för ett sök... Problemet är att antingen blir det för lätt (hon hittar den direkt och kommer med den) eller så blir det alldeles för svårt (dummin hamnade vid nåt tillfälle bakom en stor vindfälla och hon fick ingen vittring alls ifrån den.). Jag har svårt att liksom varierar svårighetsgraderna. Men jag ska väl inte vara alltför ledsen, jaktkursen som kenneln bjuder på börjar ju nästa helg. Som det ser ut nu kommer jag att kunna vara med de två första gångerna i alla fall och det känns jätteskönt! Då hoppas jag att jag får lite mer tips och idéer hur man kan variera träningen. Och vad man ska tänka på såklart... Jag avslutade promenaden med lite lydnadsträning, fokuserade på fotgående och ställande under gång. Det känns som att poletten börjar trilla ner för henne faktiskt! Det var kul! Det enda jag är lite osäker på är hur positionen är nu när jag får av mig täckbyxor och täckjackor. Jag har ju (kanske dumt nog...) fokuserat väldigt mycket på just position och precision i vinter och jag provade lite utan jacka och byxor häromdagen och det gick inte alls så särskilt bra. Lite trist, vi hade verkligen fått till den så bra! Men, det är väl bara att lära om, lära rätt...

Nu är Björn just inkommen från hundpromenad, nu ska jag ge mig ut och marschera. Hundarna får följa med en första som går ut, sen får de vara hemma när nr 2 ska gå. Inte lätt att vara hund i en träningsfamilj...

Axel var på kalas i söndags och skrapade upp sin arm. Han var så ledsen och hade så ont så han fick vara hemma från dagis igår. Jag var lite osäker på om han även skadat sig inne i armen eftersom han inte ville röra den, men senare under dagen använde han den som vanligt så det var nog bara sårskorpan som gjorde ont. Idag fick han gå som vanligt. Just nu är han nybadad och sitter och äter kvällsmat framför TV:n. Hög mysfaktor!

Sikta mot stjärnorna...

2011-01-20T19:03:00.001+01:00

...så når du trädtopparna, eller hur det nu var.... När jag gick en lydnadskurs med Bosse för många år sen, för Susanna Hallgren, fick vi ägna ganska mycket tid åt att prata om mål, långsiktiga och kortsiktiga. Nu när vi har nytt år har jag också upptäckt att många är väldigt seriösa med sina målbilder och det inspirerade mig, bråkig unghund till trots! Så, här kommer mina mål för 2011 till att börja med:

Mig själv:

Klara och avsluta den vidareutbildning i intensivvård som jag huvudlöst kastade mig in i i höstas. Känns rätt självklart och inte så omöjligt.

Fortsätta på mitt inslagna nyttiga spår vad gäller mat och motion tills jag når min målvikt och stanna där. Känns också självklart och än så länge känns det inte omöjligt!

Lära mig grunderna i apportering och jaktprov. Starta på nån form av jaktprov (unghundsderby kanske?). Ja, som ni hör vet jag inte alls vad jag pratar om och här har alltså stackars kennelmamman Anita en del att jobba med...

Fortsätta med den fina lydnadsträning jag påbörjat med Leia och tänka hela vägen, alltså alla klasser framåt....

Starta och ta förstapris i lydnadsklass 1 i vår och 2 under hösten. Sen fortsätter vi träna för LK 3 under hösten/vintern.

Leia:

Lära matte grunderna i det här med att hämta saker i skogen (hur svårt kan det vara).

Lära matte hur hon ska visa mig vad hon vill att jag ska göra i det här fåneriet som innebär att vi står på en plan och jag ska göra massa konster, typ "sitt stilla vid mattes sida, titta snett upp på henne tills hon blir glad och ger godis"... Hur svårt är det på en skala???

Få matte att inse att bajs VISST är gott och att det kan fungera som ett bra komplement till att belöna sig själv när man är på promenad!

Få Bosse att förstå att det ÄR roligt att springa runt runt runt och ibland bli biten i benen.

Få Axel att förstå att det inte är några som helst problem om han vill ge mig obegränsad mängd ben på en dag!

Bosse:

Att få den svarta lillasystern att låta bli min Kong och min Biabädd.

Att få matte att förstå att lightfoder inte alls är nånting för en karl!

Håll i, håll om, håll ut!!! (I hundträningen)

2011-01-19T13:58:00.003+01:00

Håll i, håll om, håll ut är väl begrepp som egentligen kommer från barnuppfostran, utåtagerande barn som inte går att nå. Då gäller det bara att finnas där, hålla i så de inte skadar sig, hålla om för att trösta och hålla ut tills det går över...

Idag när jag var på promenad insåg jag att detta även går att applicera på träningen av en unghund. Som bekant drabbas ju unghunden då och då av "perioder". Det var något som jag satt och grät för när Bosse var i, och Leias första "period" var också en skrämmande upplevelse. När andra hundägare har det så kan jag glatt vifta bort det och förklara att det kommer att bli bättre, det gäller bara att HÅLLA I de regler och krav man haft tidigare. Nu har jag även när det gäller Leia kommit till den insikten att det kommer att bli bättre när det inte är så bra... Det jag har problem med nu är att hon återigen har roligare saker för sig i skogen än att hämta saker till matte, hon har till och med roligare saker för sig än att ens komma till matte. Ibland har hon så roligt att hon sticker... Inte så kul för matte, inte så kul för Leia heller i slutändan... Det gäller bara att få henne att förstå det...

Nu har vi återigen fokuserat på ordning och reda ett tag. Vi har gått tillbaka till att träna leveringar inne, vi tränar stadga och lydnad. Jag har en nagel i ögat på henne mer eller mindre hela tiden, känns lite som en terrier... Ute tränar vi mkt inkallning, ovillkorlig, men rolig när hon kommer. Jag är också rätt hård på att hon inte får springa som en tok eftersom jag då upplever att hon går upp i stress och lyssnar sämre. Alltså blir det en hel del fotgående på promenaderna och mer koppel än vanligt. Vi tränar mycket inne överhuvudtaget, där är mindre störningar och mindre upptinat, kletigt bajs att äta, något som är otroligt lockande överallt ute... Man känner sig tråkig och elak som matte, men jag vet att det är något vi ska igenom och vi kommer komma ut så mycket bättre och klokare på andra sidan, både Leia och jag!

Så:

HÅLL I de regler och krav man haft tidigare.

HÅLL OM när du tycker att det är för tråkigt med allt bråk och tjafs, ta en stund och gosa och gör nåt kul och skit i hur det går!!

HÅLL UT! Endast tiden kan hjälpa till här, det gäller att ta sig igenom den här tiden och överleva, inte mer...

Mer generellt kan man säga att antalet inlägg på denna blogg är direkt proportionell med hur bra vår träning går...

Ikväll åker jag till Stockholm för Campusdag. Kära bror och "svägerska" ska få sig en otroligt snabb visit, jag åker tillbaka redan imorgon eftermiddag. Leia ska få vara hos världens bästa hundvakter, Hanna och Kakan. Hon kommer nog ha kul och vara trött imorgon kväll! Skönt, eftersom jag kommer vara detsamma...

Bosse kräks på sin bråkiga lillasyster...

Just idag är jag stark...

2011-01-16T08:17:00.001+01:00

står det på en cool tröja som Axel fått av morbror Jesper... Just idag känner jag mig verkligen inte stark, alldeles för lite sömn två nätter i rad, vad trött jag blir på alla olika sjukdomar som ska bosätta sig här på samma gång...

Inatt har Axel haft sitt livs värsta kruppanfall, jag trodde nästan vi skulle få åka in till akuten... Vi brukar ju kunna kupera det med kyla och frisk luft, men inatt var det nästan omöjligt. Han fick verkligen ingen luft... Tillslut, efter lång tid och några kräksattacker pga hostan lugnade det ner sig lite och Björn och Axel fick bosätta sig på altanen i full snöstorm. Jag kylde ut sovrummet och hämtade extratäcken och sen försökte vi sova. Gick sådär, han hade fortfarande väldigt jobbigt att andas och då är det inte så lätt att sova brevid heller...

Nu är jag och Axel uppe och Björn fick sova... Ska väl snart fixa lite frukost och sen får vi se vad vi hittar på. Brukar ju åka skridskor på söndagarna, men det känns som överkurs idag. Får nog bli en hemmadag, funderar på om vi ska hyra Draktränaren och titta på i em.

Julen städades ut igår, eller iaf ljusstakar och julpynt. Granen åkte ju ut på Annandagen...

I veckan blir det lite jobb sen åker jag till Sthm sent onsdag kväll för campusdag på torsdag. Tänkte göra en snabbvisit och åker hem redan på torsdag eftermiddag igen. Sen blir det jobb igen i helgen.

Ingen ville träna lydnad med oss idag...

2011-01-04T19:14:00.002+01:00

...så då bestämde jag mig för att slå ett hårt slag för apporteringsträningen. Jag måste ju ändå försöka ta tillvara den apportör jag har liksom... Det är ju inte så lätt när man aldrig har hållt på med det här och inte blir det lättare av att typ INGEN som jag känner heller håller på med det. Det lär bli mycket ensamträning i framtiden... Nåväl, jag ägnade några timmar åt "Retrivern som apportör", det var alldeles för länge sen jag läste i den. Jag läste mkt innan Leia kom, och lite grann om valpträningen, men sen har jag liksom lagt den på hyllan. Och när jag läste då fattade jag ju i ärlighetens namn inte så mycket av allt, dirigeringar hit och markering dit... För att inte tala om linjetag och närsök... Men, nu har faktiskt en hel del satt sig märkte man när jag nu läste i boken, mycket kändes väldigt självklart!

Jag har ju haft lite svårt att komma vidare, jag har liksom gjort det Anita visat på valpträffarna men sen har jag inte vetat vad jag ska träna på mer. Dessutom är det väldigt svårt att göra markeringar i snön eftersom dummiesen lägger sig fint uppepå snön och hon inte alls behöver leta. Avlämningar och leverering har vi tränat mycket på inne och det går väldigt bra.

Idag bestämde jag mig för att träna vidare på det här med linjetag. Vi har ju gjort grundövningarna och skickat henne på raka vägar och raka stigar och även på nåt fält nångång. Hon har väl alltid mer eller mindre vetat att det ligger nåt där ute, även om jag då och då även droppat en dummi på promenaden... Idag skulle jag klura till det och gick runt en dunge och la dummysen på andra sidan. Sen tänkte jag skicka henne rakt över, det skulle alltså inte finnas nåt spår av mig fram till dummiesen. Inga problem tänkte jag och klev ut i snön. Som räckte mig till midjan.. Jag hade liksom fått för mig att snön sjunkit ihop så mycket, men det hade den uppenbarligen inte gjort... Skam den som ger sig tänkte jag och skickade henne på ett "UT". Leia tog raskt ett hopp åt sidan där det var lite upptrampat... Gick alltså inte så bra. Nytt försök... Rikta in, fokusera och sen "UT". Hon hoppade till andra sidan... Gravt förvirrad alltså... Hon hade ingen aning om vart hon skulle springa...

Jag fick raskt tänka om och fick i alla fall henne att springa några meter rakt fram på utskicket. Då slängde jag en dummy över huvudet på henne som landade strax framför nosen på henne, så det kändes ändå bra. Jag fick igenom "UT"-kommandot och hon fick sin belöning... Inte vet jag om det är rätt tänkt, men så skulle jag gjort på en lydnasplan...

Sen backade vi och körde massor av linjetag på rak, plogad väg. Hon var faktiskt lite tveksam första gångerna, det märktes att hon tänkte lite extra... Sen tränade jag att hon satt med ryggen åt dummiesen och sen fick hon sticka bakåt/ut från mig på mitt handtecken. Det har vi inte heller tränat förut och det var lite tveksamt till en början. Jag fick kombinera handtecken med ett varsågod, sen gick det bra. Jag avslutade med att göra ungefär likadant men jag strödde ut godisar bakom henne. På mitt handtecken fick hon sticka bakåt/utåt och när hon kom till platsen med godisar la jag på en närsökssignal med pipan. Det gick fantasktiskt bra och när jag sen provade att ge närsökssignal utan godisar så letade hon sig omedelbart ner med näsan och sökte där hon stod. Coolt!! Jag smygkastade genast ut några godisar så hon fick belöning för det hon gjorde...

Sen tränade vi lite "jaktfotgående". Det använder jag väldigt mycket i vardagen, på alla promenader och när jag vill att hon ska hålla sig lugn och stilla. Men när jag läste i boken idag fick jag tips om att framkalla störning för henne för att se att det funkar ändå. För säkerhets skull tog jag på henne kopplet för att korrigera om hon glömde sig. Jag började med en dummie som bara låg, den gick vi förbi några gånger. Inga problem alls. Sen hade jag en tennisboll som jag kastade iväg precis framför nosen. Inga problem där heller. Det var kul att se!

Jag avslutade med några stadgaövningar och innan hon fick hoppa in i bilen hade vi nedvarvning och avkoppling. Kändes som en väldigt bra träningsomgång och jag blev så sugen på att komma igång med det här på riktigt nu!

Vårt nyttiga liv inleddes igår. Jag ska försöka köra lite enligt Viktväktarna, jag har ju gått ner ordentligt med dem en annan gång. Alkohol är bannlyst i detta hus fram till vecka 11 när vi ska till fjällen. Sen ska jag försöka att träna lite mer regelbundet. Sammantaget borde detta leda till att vikten rasar. Än så länge ligger jag på + 0,9 kg sen igår...

Grattis Bosse 10 år!!

2011-01-02T14:13:00.003+01:00

Nytaget kort av en snygg 10-åring!

Även en 10-åring behöver gos ibland. Nyårsafton i husses famn

På långpromenad 110102

Grattis vår kära gamle Bosse som idag blir 10 år!! Vår Bosse har utvecklats från en vild, busig, träningsälskande unghund till en mer mogen, klok och egensinnig herre under de här åren han varit med oss! Bosse kom till mig i mars 2001 och jag hade många roliga år på hundträningar och tävlingar tillsammans med honom!! Vi tränade nästan allt som gick att träna, och vi tävlade i mycket av det också! Bäst gick det i lydnaden där vi tävlade lydnadsklass 3 strax innan Axel kom och där han samlade på sig ett lydnadsprovsdiplom i både klass 1 och 2.

Bosse har alltid varit en väldigt egensinnig hund, men fantastiskt rolig att träna med! Han är en terrier ut i klospetsarna och detta gjorde att jag under många år alltid fick ha en nagel i ögat på honom för att han skulle besinna sig...

Har han varit egensinnig förr så har inte den egenskapen precis blivit mindre med åren... Bosse går fortfarande gärna sina egna vägar och nu hör han bara precis det han själv vill höra... Han hör till exempel inte alls mig när jag ropar ute, men knackar det på dörren hör han jättebra!

Bosse kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta eftersom han var min första egna hund och för att vi gjorde allt tillsammans han och jag! Hade Bosse fått välja tror jag han skulle velat att det bara var han och jag hela vårt liv! Men, han har med hull och hår köpt familjekonceptet med både husse, lillhusse och numera även en vild och svart lillasyster som är mycket större än han själv... Han är en fantastiskt underbar hund och vän som jag hoppas kommer hänga med många år till!!!

Och några gamla kort... När han nyss fått en lillebror...

Och vid Fibysjön något år innan dess...

Första dagen 2011

2011-01-01T17:32:00.001+01:00

har varit en bra dag!! Vi sov först extremt länge och tog en lång skön frukost. Sen åkte vi ut till Ytterhult för pulkaåkning, promenad och fika. Axel lekte med Ellen och hade superkul. Leia passade på att apportera lite delar av en halvrutten, upphittad död hare och fint leverera till mig. Bara att hålla god min och berömma henne för det fina avlämnandet... Både hon och Bosse var lösa hela tiden så nu sover båda extremt gott!! Själv ligger jag utstäckt i soffan, Björn och Axel spelar PS3.

Igår firades nyår med Nina, Marcus och Isac. God mat och dryck, fyverkerier och sovande barn gjorde att kvällen blev extra trevlig! När klockan blev runt 23 kunde vi även andas ut att Isac inte skulle få en 2010-bror utan bäbisen höll sig snällt kvar i magen och blir en 2011-bäbis!!

Imorgon är sista dagen med julgodis och mat, sen börjar återigen mitt "nya" liv. Det ska hursomhelst bli skönt att komma in i lite rutiner igen och skönt för Axel att komma till dagis igen tror jag...

Bilder också!

2010-12-30T16:53:00.002+01:00

Här är lite fina bilder som Lisa tog igår när vi var ute och tränade!

Fina Engla och Leia efter träningsstunden...

Leia visar hur man gör ett fint avlämnande...

Och hur man snabbt tar sig tillbaka till matte med dummisen...

Vi provar att gå lite fot...

Och så här sittar man i lydnadsfot!

Uppesittarkväll...

2010-12-30T16:36:00.002+01:00

blir det ikväll igen... Vi fick ju varsin Bingolott av svärföräldrarna till förra uppesittarkvällen, dagen före julafton. Då hade jag en sån sagolik tur att jag vann en lott till kvällens miljonbingo! Alltså har vi nu bjudit in mina föräldrar på uppesittarkväll med bingolotto även ikväll... Först ska vi dock få lite mat hos dom.

Jag glömde ju skriva i mitt förra inlägg att Leia har blivit en stor tjej och börjat löpa! Hennes syster började dagen innan, så de följs verkligen åt. Hon har varit extremt lugn och trött sedan hon började löpa, hon ligger mest och sover inne. Ute är hon dock pigg och glad och ärligt talat har det varit rätt skönt att hon varit så lugn nu när det varit jul och julbestyr och jag inte hunnit med att träna som vanligt med henne.

Igår var jag och Lisa och tränade lite hund för första gången på väldigt länge. Leia och Engla har så roligt ihop, de är nog ganska lika i sättet. Bosse var också med på promenaden som vi började med, han passade på att visa Engla att han absolut inte ville vara med att leka. Även Leia fick sig ett litet tjuvnyp när hon dunkade in i Bosse, jag tror inte han hann förstå att det faktiskt var lillasyster. Men det gör absolut ingenting, jag exploderar själv när de ränner in i mig när de leker, även om det inte är hårt. Jag vill INTE bli fälld av två hundar som kommer i full kareta rakt mot mig. Så därför brukar jag överreagera ganska ordentligt om de knuffas, mest för att markera att det inte är OK!

Jag tränade lite posistion och lite fotgående och läggande. Sen tränade jag mycket passitivitet när hon fick sitta lös och titta på när Engla tränade. Det gick väldigt bra, hon var alldeles lugn och tyst och verkade inte tycka det var alltför konstigt. Men när jag sen började gå ner på knä och ta kort på Lisa och Engla när de tränade blev det alltför svårt... Då vet jag i alla fall det...

Jag är numera bilägare! Vi lånade ju svärmors lilla Skoda för ett tag sen och nu när de var nere bestämde vi för oss att köpa den av dem. Det är otroligt skönt att ha två bilar, framförallt nu på vintern. Och när jag jobbar kvällar och nätter och vi hämtar och lämnar om vartannat på dagis, så underlättar det oerhört med två bilar. Man känner sig lite lat, men jag får väl träna på annat sätt... Sen är jag ju alltid beroende av bil när jag ska ut och träna hund och då är det tråkigt för Björn och Axel att inte kunna ta sig nånstans heller. Igår var vi och köpte hundgaller och bilbarnstol så nu är den anpassad till hund-och barnbil också!

Vi upptäckte också att Leia har gnagat av sladdarna till lamporna där bak, så det har Björn försökt laga idag utan framgång. "Världens dyraste labrador" döpte Björn raskt om Leia till...

Nu ska jag pallra mig ut med hundarna innan middag och uppesittarkväll... Ha det gött allesammans!!

Juldagen 2010...

2010-12-25T17:40:00.005+01:00

har förflutit vansinnigt lugnt och stillsamt... Efter en lång slapparmorgon och avvinkning av farmor och farfar som skulle hem till Uppsala igen begav jag mig ut på en promenad med hundarna. Jag hade tänkt mig en långpromenad men hamnade snart i en avgrundsmarch eftersom det inte gick att gå någonstans pga av all drivbildning... Ni som känner mig är bekanta med min avsky att gå tillbaka samma väg, vilket innebar att jag gav mig den på att det skulle gå att gå RUNT på promenaden... 2 timmar och ett antal kalorier senare var vi hemma igen. Sen har hundarna sovit gott och vi har tittat på film mest hela dagen...

Julafton igår var fantastiskt mysig! All den stress och press och jäkt och stök som man har känt innan är helt bortglömt när man ser Axels glädje och hur spännande han tycker att det är. Och hans lyckliga skrik när tomten kom uppe i backen "Det ÄR på riktigt mamma!!" slår liksom allt! Det enda som var lite synd är att Björn var ute med Bosse precis när tomten kom, det är så himla typiskt!!

Axel i spänd förväntan och sedan det efterlängtade mötet!!

Leia var den enda som inte fick paket från tomten eftersom vi plötsligt på förmiddagen hörde hur det knaprade under bordet... Då hade hon hämtat sitt i förväg och även raskt avverkat det... Det var ett ben och en Kong Exreme, det ska bli så spännande att se om den håller. Än så länge har den faktiskt gjort det och den är extremt populär!! Och hon har ju även fått en fin lila fäll att ha i sin stora Biabädd, så det var nog inte så synd om henne...

För övrigt har vi även kompostgaller runt granen numera, vi behöver väl inte närmare gå in på varför...

Imorgon räknar jag med att få en ungefär lika lugn dag som idag, ska väl försöka att plugga litegrann har jag tänkt.. Axel är ju hemma hela veckan så det är nog bra att passa på när Björn är hemma imorgon...

Bilder från julafton och vintern i övrigt kommer snart....

Fjärrkontrollen är hittad!!

2010-12-19T01:58:00.002+01:00

Både Leia och Axel som vi också försökte beskylla var oskyldiga! Fjärrkontrollen låg nere vid fotändan vid vår säng så det var nog vi själva som haft bort den...

I fredags tränade jag med Lisa och hennes jaktgolden Engla. Vi körde lite apportering men det gick sisådär... Dels tror jag Leia blev störd av Lisa som kastade, hon är ju inte van vid det, jag kör ju i princip alltid själv eller så är det möjligen Björn som kastar som hon känner. Nu sprang hon genast till Lisa för att kolla läget. När hon väl kom sen var det nog för mycket snö för buset tog överhanden. Hon slängde och dängde med dummiesen på ett sätt som hon aldrig gör annars. Därför fick apporteringsträningen ett raskt slut och vi gick in och körde lydnad. Ja, ni läste rätt, vi gick in... Det är så lyxigt nu så att Kennelklubben har en stor lokal med matta på golvet som gör att man kan vara inne och träna nu på vintern. Det går väl inte att vara supermånga och inte att köra så hemskt vidlyftigt, men för oss två funkade det kanon. Fantastsikt att man kan träna två valpar, båda med klicker, utan att de störs nämnvärt av varandra. Jag märkte dock att Leia smög upp sig i stressnivå, så jag körde mycket lugna kontaktövningar, sitta fot och positionsövningar. Gick lite sisådär även det, hon var lite för stissig...

Idag har Axel varit på sitt första "riktiga" kalas utan mamma... Ett stort steg för en mamma, ett lite mindre och roligare steg för en fyraåring verkar det som. Efter ett stort trauma dagen före, accepterade han tillslut att han skulle ge bort dels en Legopolismotorcykel och dels, det värsta av allt, en ficklampa med Ben 10!!! Han grät i en halvtimme när han insåg detta, men sen när han gråtit färdigt var det helt ok och han hjälpte mig att slå in paketet. Jag försökte få lite skoljobb gjort när han var där, det gick väl lite sisådär...

Eftermiddagen har jag varit djupt nere i "tyck-synd-om-mig-träsket" och jag är fortfarande där... Med något av en sista konstgjord andning eftersom jag är på jobbet... Hoppas det känns bättre imorgon, jag börjar, mot min vilja, bli stressad inför det här med julen... Hur ska allt hinnas med, och hur ska jag hinna plugga? Och hur ska jag dessutom hinna jobba?? Och sen ska ju Axel såklart vara ledig från dagis, för "den här dagen är han ju såklart välkommen, men du ska veta att han är det enda barnet"-dagar finns det gott om i helgtider... Varför är alla andra föräldrar lediga jämt??

Lite bilder

2010-12-16T20:42:00.004+01:00

Tre gubbar, tre gubbar, från pepparkakeland...

Långa, härliga pulkabacken!

Fantastiskt vackert med all snö på träden!

Axel gillar att åka pulka!

Blåsigt på kalfjället!!

Skön härlig dag!

Pappa och Axel myser!

Vårt fina pepparkakshus!

Bosse i full fart!

Testar lite finesser på kameran...

Kompisarna!

Axel och Leo i snön

Bosse och Leia i snön!

Och tillslut en film på Leia i snön:

Vanligtvis är jag ganska snäll...

2010-12-16T19:52:00.002+01:00

Jag kan inte säga att jag särskilt ofta hamnar i konflikt eller argumenterar med folk... Men, när jag har hundar i koppel framför mig blir jag som förbytt... Jag blir så fruktansvärt jävla irriterad på folk som inte kan kontrollera sina hundar!! Jag har en kvinna som bor här ovanför som verkligen retar gallfeber på mig. Hon har en hund av spetstyp som alltid är helt rabiat och skäller och gormar... Vanligtvis träffas vi på en smal gångbana, hunden står då längst ut i kopplet och hon hänger bakom. Sen tycker hon att jag ska gå förbi på de 15 cm som finns kvar av gångbanan... Idag träffade jag henne igen, dock på en stor, superbred bussgata. Skönt tänkte jag, då behöver inte problemet uppstå. Men, vad händer? Jo, hon stannar först med hunden längst ut i kopplet på sin sida... Sen drar hunden henne över hela gatan, hon gör små halvhjärtade försök att stoppa den. När hunden är några decimeter från mig och mina hundar så ryter jag i. Du kan INTE släppa fram din hund hit!! " Nej, svarar kärringen då, det är ju därför hon är så arg på dina hundar". Det skulle hon inte ha sagt, herregud vad jag tände till!! Vad jag sa vet jag inte riktigt säkert, kontentan var i alla fall att hennes hund inte skulle bestämma vem de skulle hälsa på... Och ännu mindre ska hennes hund bestämma vem mina hundar ska hälsa på!! Jag skulle nog behöva träffa den där damen utan hundar och ta ett allvarligt snack med henne, det är jobbigt när man träffas så här var och varannan dag...

Träningen med Leia går framåt, just nu är det väldigt kul! Vi har ju av förståeliga skäl (typ 75 cm snö...) inte kunnat träna så mycket vanlig träning sista tiden utan vi har ägnat oss väldigt mycket åt positionsträning i foten, och avlämningar i apporteringen. Det har gått fantastiskt bra och fort framåt. Avlämningarna har jag tränat dels på "Anitas sätt" genom att låta Leia ta apporten och sen backa och visa att jag vill ha apporten i händerna. Dels har jag klickat in henne när hon lyfter upp apporten och höjer blicken mot mig för att vilja lämna av apporten. Jag har även klickat in att hon inte tar om eller tuggar på apporten, utan bara håller lugnt och fint tills hon får ett släppkommando, "tack". De här bitarna har jag satt ihop och det har klickat superbra! Just nu har hon fantastiska avlämnanden i alla situationer, riktigt superkul!! Jag vet att det inte kommer att vara för evigt, jag vet att hon kommer få andra idéer och andra tankar, men det känns som vi har en bra grund att falla tillbaka på nu.

Posistionen i fotgåendet har jag jobbat på genom att i princip bara stå stilla och vänta i att hon hittar rätt position. Nu kommer hon i princip alltid in perfekt och sitter supersnyggt med fin kontakt. Hon tar upp kontakten när jag säger fot och har helt klart en förväntan på kommandot. Jag kan flytta några steg åt sidorna och hon följer fint med rumpan och flyttar efter. Jag har även tagit nåt steg framåt och hon följer fint och hittar fint in i utgångsställning vid halten utan hjälper. Jag har ännu inte gått några egentliga sträckor än, vill att positionen ska sitta till hundra procent först!

I övrigt har vi tränat ställanden, både med kommando, men framförallt med visslan. Funkar också bra men har inte börjat ta in det i lydnadsträningen riktigt än. Snabba lägganden tränar vi också på, men där har jag lite svårt att få det att funka när hon är vid min sida. Det funkar när jag står stilla men inte när jag går... Jobbar på att få henne att smäcka ner i backen samtidigt som jag sätter ner vänsterfoten, detta för att få ett snabbt och koncist läggande. Går som sagt lite sisådär, jag är inte helt nöjd, men har heller inte tränat detta så mycket.

I apporteringen har jag även jobbat en hel del med att skicka henne mot dummysar hon inte sett att jag lagt ut, som linjetag fast hon inte vet att det finns nåt där. Jag vill ju att hon ska gå på mitt ut-kommando oavsett om hon tror att det är nåt där ute eller inte. Så just nu jobbar vi hårt på att hon inte ska tro att något finns där, men det gör det, varje gång. Det har funkat bra hittills. Jag har även börjat träna närsökssignal lite mer frekvent, något som jag har haft lite svårt med tidigare då hon blivit väldigt störd av pipan, men nu köper hon det fint. Bra med snön, bara att strö ut lite godisar runt sig och sen får hon leta...

I övrigt i livet är det som vanligt full fart! Jag är just hemkommen från Stockholm där jag varit uppe på Karolinska i två dagar. Två dagar fyllda från morgon till kväll av föreläsningar och seminarier. Jag var sjukt trött när jag kom hem igår kväll... Och idag har jag haft vansinnigt svårt att få nåt vettigt gjort. Det känns som man inte vill plugga just nu, bara pyssla, baka, göra julgodis och fixa det sista inför julen... Men universiteten har ju som bekant, av någon outgrundlig anledning, inga jullov så det är bara att jobba på!

Bobban har ju flyttat in här för några veckor. Han sköter sig helt fantastiskt fint, är så snäll så snäll och har inte gått hem till sitt "ordinarie" hem en enda gång. Duktig jaujau!! En lampa har han kraschat när magen tog emot uppe i fönstret, men det får vi leva med. Jämfört med Leias förstörelsekonto så känns det som ingenting... Senaste två dagarna när jag var i Stockholm rykte en Spidermanfigur, ytterligare ett duntäcke, några legobitar och kanske ev. en fjärrkontroll. Den har vi inte hittat än...

Nu ska jag ägna mig åt att lägga in lite kort här i bloggen, och kanske också nån film??

Lite trånga...

2010-12-01T19:42:00.004+01:00

När jag hämtade Axel på dagis häromdagen hängde det en lapp:

"Axel klagade på att gummistövlarna var lite trånga"

Jaha tänkte jag, de är ju nästan nya... Kollade på dem och de var storlek 22!!! Nämnas bör att han har 29 på sina vinterskor... Stackarn, tårna måste varit helt mosade i stövlarna! Nu är han nyekiperad med fodrade gummistövlar (som jag har varit bestämd motståndare till) med dinosaurier!!

Mer snö har det såklart kommit! För er som inte har Facebook lägger jag ut lite bilder som jag tog idag. Fascinerande mycket snö! Och mer ska det tydligen komma enligt SMHI, klass 1 varning är återigen utfärdad. De duggar tätt... Får se om vi tar oss till dagis imorgon. Igår fick vi ta pulkan och apostlahästarna när vi skulle hämta. Björn fick sluta tidigare för det gick inte jobba.

Vår framsida

Vår baksida, mjukt inbäddad....

Leia har bra utsikt... Kolla det 1 m höga staketet....

Högalundsgatan uppåt....

Och Högalundsgatan neråt...

Leia har varit lite "tråkig" en period igen... Svårt att komma till ro inne, trampar och trampar var jag än går.... Jag blir irriterad, hon blir nervös av det och trampar ännu mer... Jag tycker inte det känns riktigt bra att stänga in henne för mycket heller, då ligger hon bara vid gallret och ser djupt olycklig ut. Jag vill att hon själv ska gå och lägga sig och vilja ligga kvar där för att det är skönt... Jag har idag provat att öka maten lite, jag tycker hon blivit väl smal och jag minns att hon var så här "trampig" tidigare en gång och när jag ökade maten blev hon lugn igen. Det har faktiskt fungerat mkt bättre idag, så jag håller tummarna att det hjälper!

Igår insåg jag också att jag helt glömt bort koppelträningen... Jag har ju henne i princip alltid lös, hon är ju så fantastiskt lätt att ha lös, kommer alltid när man ropar och håller sig på lagom avstånd... Men sen var hon ju hos hundvakt en del förra veckan och då hade hon varit rejält dragig... Och igår hade jag henne i koppel en stor del av promenaden, och JA, hon drar verkligen. Hårdträning hela promenaden igår, ibland blir min envishet helt abnorm!! I fullständig snöstorm och kyla stannade jag varje gång kopplet sträcktes och backade, backade, backade tills Leia sökte min kontakt. Då gick vi vidare några meter tills kopplet sträcktes igen... Promenaden tog lång tid och vi kom inte så långt, men jäklar vilken skillnad det var idag! En enda gång behövde jag backa idag, sen har hon gått så fint så fint! Hon var ju lättlärd enligt FART-testet och visst stämmer det!

Idag fick jag mer användning av det jag lärde mig på FART-testet. Jag tränade lite med Leia på lunchen och tänkte avsluta med ett linjetag. Jag upptäckte nämligen igår att hon inte alls kan ordet ut om jag inte synligt har lagt någonting där ute... När jag droppade en dummy på promenaden förstod hon inte alls vad UT betydde, för hon såg ju ingenting därute... Så det tänkte jag avsluta träningen med. Jag satte Leia och gick och la ut dummyn. För att det skulle bli lite svårare för henne tänkte jag vända om och gå några meter och Leia följde snällt med som om hon inte alls brydde sig om dummyn som låg längre bort... Men sen när jag tänkte vända, så läste hon mig direkt och stack i full fart mot dummyn. Jag hann stoppa henne efter bara några meter men då insåg jag hur laddad hon var och bestämde mig för att gå en promenad först. Sen tänkte jag komma från andra hållet och skicka henne på dummyn. Men när jag gick promenaden var hon ganska laddad hela tiden och jag bestämde mig därför för att hon inte alls skulle få det hon förväntade sig. Utan vi gick sakta och stilla fram till dummyn, jag plockade upp den och la den i fickan. Snopet för Leia, kändes grymt bra för mig!

Nu har ny kurs i skolan börjat igen. Massor att läsa och massor att sätta sig in i. Men det är skönt att praktiken är klar för den här gången och man kan koncentrera sig på skolan istället.

I helgen jobbar jag för första gången på 6 veckor. Ska bli jättekul, jag längtar verkligen! Nu ska jag titta lite på arga snickaren, det är alltid spännande!

Snö snö snö...

2010-11-25T13:20:00.001+01:00

Jaha, så var vintern här igen då... Det kändes helt sjukt igår när jag skottade fram vår gång för andra gången samma dag... Det kändes som att det kanske var ett par månader sen man höll på som bäst... Var tog sommaren vägen?? Det har gått så otroligt fort!!

Det har ju varit klass 2 varning var och varannan dag när jag varit ute och farit på vägarna. Senast när jag var i Flen i värsta snöstormen... Idag skulle jag till Kalmar igen för praktik och snön vräkte ner och gatorna var isbelagda... Jag kände bara att jag inte orkade köra, utan jag ringde och sa att jag blev sen och sen tog jag bussen. Så himla skönt!! Även om jag är lite rädd för att busschauffören kör så fort så känns det ju lite säkrare... Särskilt som jag är den enda i hela bussen som är ordentlig och har bälte. Håller visserligen på att strypas av det, men ändå... Hellre halvstrypt än heldöd vid ev. krock...

Hade roligt åt hundarna i morse... Går ju alltid morgonpromenaden längs med Gamlebyviken, då kan hundarna springa av sig, och mesta tiden på året är det ju gudomligt att gå längs havet på morgonen. Idag, i storm och snöglopp var det väl, tja inte gudomligt, men mäktigt... Gångbanan var helt istäckt och välpolerad av vinden. Hundarna skulle ju busa som vanligt och Leia var som Bambi på hal is.... Hon snurrade och for och försökte hela tiden få med Bosse upp i vallarna och lössnön, men han är ju för lat och lockade hela tiden tillbaka henne... Bosse är som om han hade isdubbar under tassarna, halkar ingenting... Leia får väl lära av storebror i sinom tid...

FART-test

2010-11-23T20:30:00.002+01:00

...skulle jag skriva om idag... Jag och Leia har varit på FART-test med Leias brorsor, Lakrits och Reko. FART står för fågelhundars arbetstest och görs på Sörmlands Hundskola utanför Flen. Jag började seriös med att skriva alla moment och all bedömning men insåg snabbt att jag är helt slut och absolut inte orkar det ikväll. Får bli en annan dag...

Men, hur gick det då? Det var fantastiskt roligt! Mycket av det jag visste om Leia fick jag bekräftat, en del annat blev inte riktigt som jag trott. Men jag fick med mig mycket bra tips om hur jag ska träna och vad jag ska tänka. på. Genomgående kan man säga att hon ligger i den övre delen av stresskalan och behöver plockas ner något. Hon var tyst och fokuserad i arbetsuppgifterna men pep och gnällde mellan momenten. Hon gick också upp i ordentligt frustrationsgnäll under en av uppgifterna, något som tyder på en för hög stressnivå. Det här var jag lite förvånad över, hon är ju ganska tyst och fin i vardagen och jag har ju verkligen varit på henne direkt när hon gnällt. Men det jag inte alls gör är att varva ner efter träningen. Jag går ju gärna in direkt efter med Leia i en hög stressnivå och glömmer att först få henne att bli lugn och samlad. Jag måste lära mig att ta med den biten i träningstiden, har jag en kvart att träna på kanske jag kan träna i 5 minuter och sen ägna 10 minuter åt nedvarvning. Tråkigt, men troligtvis otroligt viktigt. Ajaj, bakläxa!!

Sen visade hon lite av sin rädsla som jag sett tidigare också. Men, hon klarade själv att övervinna rädslan och gå fram till det hon var osäker på, utan min hjälp och det tyckte jag var väldigt positivt eftersom hon är väldigt kontaktsökande när hon blir osäker.

Något som också upptäcktes och poängterades under dagen var att hon var otroligt snabb på att lära sig nya saker och skaffa sig minnesbilder. Något som är både positivt och negativt beroende på i vilken situation det sker. Bra om hon lär sig rätt saker, dåligt om hon lär sig fel saker, tex. blir rädd för något som hon inte får tid att avreagera sig på. Och jag fick lära mig att samma retning ger olika intensitet i utförandet beroende på vilken minnesbild hunden har av träningen den fått tidigare. Därför är det otroligt viktigt att Leia har en minnesbild av all träning som lugn och stabil, inte stress och flams... Och att hon inte alltid (typ aldrig) ska få göra det hon förväntar sig eftersom hon då bygger upp en stress beroende på den minnesbild hon har... Mycket att tänka på....

Men rent generellt kändes det som att de var mycket nöjda med Leia, både Håkan och Karina som genoförde testet och uppfödaren. Några citat från dagen:

"Du har en sjujäkla jakthund!"

"Hon är en fantastiskt roligt hund, dock kanske inte den lättaste i norra Europa..." ( Hur man nu ska tolka detta?...)

Roligt var det i alla fall, och fantastiskt lärorikt!! Men nu är jag så trött så jag nästan är död så jag måste gå och sova.. Ha det gott och håll utkik efter min mer nogranna uppdatering från min FART-dag!

"Jag är en av dem!!!!"

2010-11-13T17:37:00.003+01:00

Idag slog det mig plötsligt när jag var ute och gick! Jag är en av dem!! En av dem som jag svurit över, hatat, tyckt varit oansvariga, skällt på.... Jag är en av dem som jämt har min hund lös, mer eller mindre utom kontroll (så ser det säkert ut), en sån som inte tar hänsyn till att andra hundar är arga och inte vill hälsa...

Jag kom till insikten när jag var på promenade med Leia och Bosse. Leia for som vanligt kors och tvärs över gångbanan, upp i skogen, ner mot sjön, långa långa lovar tog hon. Nu är hon ju fantastisk lätt att bryta i sitt racande och har ju än i dag inte struntat i att komma på inkallning så jag brukar henne springa på rätt friskt när tillfällde ges. Men när jag fick se en vettskrämd kvinna med en rottweiler en bit ifrån mig som förskräckt försökte gömma hunden bakom sina ben insåg jag hur jag uppfattades... Och det var inte som tjejen som har så ordentliga och lydiga hundar...

För att visa att allt var under kontroll kallade jag självklart in Leia som kom som en klocka och kommenderade "här". Snällt och lydigt gick hon fint vid mitt vänstra ben och då vågade sig kvinnan på att ta några steg.... Det är konstigt hur snabbt ens verklighet förändras och hur fort man anpassar sig efter vilken hund man har.

Jag har som sagt börjat känna att hon återigen blir allt vidare i sina turer, nu drar hon riktigt långa repor i skogen emellanåt. Idag fick jag sluta lite tidigare på praktiken och kom hem lagom till skymningen. Jag tog ut Leia en sväng och passade på att gömma mig och byta riktning så fort jag kom åt. I början var det ganska ofta, mot slutet gick det riktigt bra och jag kände att hon hade stenkoll på mig. Det är så lätt att man hamnar i en ond spiral och bara tjatar, så det kändes skönt att man fick igenom det så bra. Det var bra att göra det när det började skymma,dels är det lätt att gömma sig, dels är Leia lite mer osäker när det börjar mörkna. Så det får vi nog göra fler gånger. Jag skulle bara behöva ta mig ut där det inte är så mkt trafik, nu blev jag ju lite nojig och var tvungen att ropa när hon sprang mot gatan...

Praktiken ja, den har ju som sagt börjat. Fantastiskt trevlig personal på IVA i Kalmar, det är verkligen trevligt på alla sätt och vis. Men, det blir väldigt långa dagar och man blir väldigt trött... Igår jobbade jag kväll (till 22) och idag började jag tidigt (07.00) så då sov jag kvar. Men det blir också lite konstigt, man kommer inte ut på över ett dygn... Och inte sov jag bra heller... Tror faktiskt jag ska boka patienthotellet nästa gång, man får betala lite men man kommer ifrån det ett tag och har en tv och lite annan avkoppling...

Idag har jag packat kött, vi har köpt lite vildsvinskött. Ska bli kul att smaka på egentillagad viltsvinsstek, mums!!

Axel har varit hos mormor och morfar inatt eftersom Björn var ute och roade sig... Lyckan var fullständig eftersom även Jesper och Sofie var där och det slår ju väldigt högt. Inte blir det heller sämre av att han fick en Darth Vader-dräkt...

Nu har Axel duschat och Björn eldar i öppna spisen. Lugnet börjar lägga sig, och det ska bli så skönt så skönt. Goda ostar och gott vin väntar lite senare, sen blir det nog en tidig kväll för min del... Imorgon väntar nog lite lövkrattning och trädgårdsfix om vädret tillåter. Och farsdagfirande såklart!!

Lite mycket...

2010-11-08T19:45:00.002+01:00

rör sig i mitt liv just nu... Lite väl mycket alltså... Jag har kommit till det stadiet där jag varit förut, då jag hela tiden är dubbelbokad på saker. Det är en stark varningsklocka och jag ska försöka ta det lite lugnare så småningom...

Inatt hade jag en jättehemsk dröm som jag genast tolkar som dåligt mammasamvete... I drömmen skulle jag börja göra min praktik i Enköping och hade där lånat ett hus att bo i under praktiken. Jag skulle börja med ett kvällspass och hade då tagit med mig Axel och tänkt att han skulle klara sig själv medans jag jobbade, ungefär som jag tänker att hundarna klarar sig några timmar när jag jobbar kvällspass... När jag skulle gå var Axel helt hysterisk och ville inte bli lämnad och jag förstod inte alls hur jag skulle lösa det hela... Hundarna skulle vara instängda i ett litet grovkök och jag insåg precis när jag skulle gå att Leia ju inte skulle klara sig hela tiden alldeles själv... Samtidigt letade jag frenetiskt i huset efter en cykelnyckel för att ta mig till sjukhuset. Och samtidigt var jag hela tiden jättesen...

Imorgon börjar praktiken i Kalmar, det ska bli jättekul och jag hoppas det går bättre än i drömmen... Axel ska vara på dagis och hundarna med mamma så det borde ju bli bättre! Det värsta är att det ska ju bli en helvetiskt väder med massor av snö, inte kul att köra i det precis... Hoppas det inte blir så farligt som de säger...

I helgen var vi ju i Uppsala, eller i Kånkebo närmare bestämt. Björn kom och hämtade mig i Knivsta i fredags kväll efter några roliga dagar med intubation och ventilatorer och shopping såklart... På lördagen var Björn och jagade ( nej, inget skjutet den här gången heller...) och jag och Axel var hemma i Kånkebo. Vi var på hundpromenad och tittade på kojan och sen umgicks vi med Maria och Sandra som också var där... På kvällen var vi hos Mimmi och Daniel och Troy, vi hade fantastiskt trevligt och åt så gott så gott!

På söndagen var det dags för valpträff hos Anita och Jörgen. Vi började med att gå ut i skogen och lägga blodspår som sen fick ligga till sig. Under tiden tränade vi apportering med vilt. Det är så fantastiskt att se, fast man inte tränat nåt på vilt så sprang Leia rakt ut och plockade utan den minsta tvekan in kråka, knipa, gräsand (stooor...) och till sist en äcklig, slemmig kanin... Och kom direkt fram till mig så jag kunde ta emot. Så häftigt! En del av valparna var "vattenkammade" som Anita sa, en del behövde man ha tummen i ögat på hela tiden. Ni kan ju själva gissa vilken kategori Leia gick under... Medans de andra valparna glatt nosade intresserat på viltet högg Leia viltet och tuggade ganska frenetiskt när hon presenterades de olika fåglarna.... Men Anita sa att hon var fint i hand och att hon skötte sig bra, så jag är otroligt stolt över min lilla svarta!

När alla provat på gick vi och tog blodspåren och även det gick jättebra. Hon spårade fantastiskt noga och i precis lagom takt. När hon kom fram till klöven högg hon den direkt och tuggade och tuggade och tuggade... Benflisorna flög...

När alla hade gått sina spår gick vi tillbaka till huset och fick fantasktisk god soppa och bröd kombinerat med goda råd inför vinterns träning. Vi ska nu lägga fokus på avlämningarna och Anita visade lite hur man kunde göra. Jag har provat lite med Leia och det har gått jättebra. Det som jag har otroligt svårt för är att inte berömma när hon släppt apporten, jag vill gärna belöna släppandet. Men det är ju bärandet och fasthållandet man ska belöna och sen vara tyst när man tagit apporten. Svårt svårt men så självklart! Ska bli kul att se hur det går!

Sen var det en lååång resa hem för mig, jag trodde aldrig att jag skulle komma fram... Men fram kom jag och det blev sen en tidig kväll. Nu ligger jag och tittar på ett roligt program om curlade barn som ska klara sig själva. Vilka sjuka föräldrar det finns, det är ju helt otroligt!

Stockholm tredje onsdagen i rad

2010-11-03T13:03:00.001+01:00

Ja, jag börjar kunna vägen till Stockholm nu. För tredje onsdagen i rad sitter jag på bussen på väg dit. Först var det ju tenta, sen konferens på Åbobåten, och nu är det campusdagar torsdag och fredag. Rätt skönt att sitta och halvslumra, leka med ajfånen och lyssna på bra musik...

Tentan ja, den gick ju alldeles utmärkt, VG blev resultatet på patofysiologidelen. Hoppas nu att farmakologidelen gick lika bra och att vi snart får svar på den!

Nu ska jag lära mig viktiga saker som att hålla fria luftvägar på patient och att lägga patienten rätt på operationsbordet.

Idag på morgonpromenaden hade jag Leia lös som vanligt och Bosse, tack gode Gud, i koppel. Plötsligt hoppar det upp två rådjur tio meter framför Leia på stigen! Jag har ju funderat en hel del på hur hon skulle reagera, min känsla har varit att hon nog skulle välja mig... Men det är ju lite svårt att träna det här i arrangerade situationer eftersom rådjuren inte alls är särskilt samarbetsvilliga... Men idag hamnade jag alltså i skarpt läge! Leia stannade till och tittade på dem, jag höll mig iskall och ropade lite käckt som vanligt. Och hon tvärvände mot mig i full fart! Då drog jag i full fart åt andra hållet, ropade, berömde och slängde tillslut älsklingsbollen! Klart hon ska få en riktig fullpott när hon är så duktig!! Det var skönt att få sin känsla bekräftad! Nu är det här inget som helst skryt eller så, då vet jag ju att allt genast går åt helvete, utan mer lite information för olika intresseklubbar!

När jag kommer till Stockholm ska jag stråla ihop med min älskade vän Jessica och vi ska ta en liten shoppingrunda. Jeans står på listan eftersom jag nu är så fet så knappen flög ur de ena igår och de andra är spräckta i grenen;-)

På torsdag och fredag ska jag under stor förvirring ta mig runt till olika sjukhus i Stockholm, det ska bli enormt spännande... På fredag kväll kommer Björn, Axel och hundar upp och sen åker vi till Kånkebo. Jakt för B på lördag, trevlig samvaro med Mimmi och Daniel på lördag kväll och slutligen valpträff med viltspår och pippihämtning för mig och Leia ska hinnas med.

På måndag börjar min praktik i Kalmar så jag lär lära mig den vägen också! Min kära svärmor är så snäll så hon lånar ut sin bil till oss, nåt som underlättar nåt oerhört för oss de här veckorna. Bussen tar tre timmar ibland, då hade jag ju lika väl kunnat pendla till Stockholm!

Nu ska jag vila lite innan några tuffa dagar börjar! Kram på er!!

Tentan klar!!

2010-10-22T11:44:00.001+02:00

Så skönt, nu är tentan avklarad! Hoppas nu att det gick vägen, frågorna var som jag trott men man vet ju aldrig vilka svar de vill ha. Skönt att det är klart i alla fall!!

Den här gången har jag bott hos Jessica i Knivsta, så man kan säga att jag förenade nytta med nöje! Det är ju alltid lika underbart att umgås med gamla vänner, så roligt och okomplicerat! Nu måste jag ta med mig Axel upp någongång så barnen får träffas också! Antons första fråga när jag träffade dem en snabbis igår var "är Axel med??"

Det var väldigt smidigt att bo i Knivsta också när man skulle till KI, pendeltågen har gått som på räls!! (Ja, lite fyndigt där...) Var på plats 70 min innan tentan började, skönt att vara i tid:-)

Nu väntar en helg med lydnadskurs ( det börjar närma sig slutet för mina ekipage) och jobb. Sista gången jag jobbar på 5 veckor, konstigt! Men jag ska ju göra praktik så jag får ju ändå röra mig i rätt element!

Nu sitter jag på bussen, ska ringa kära svärfar och be honom hämta mig vid bussen. Sen tänkte jag hämta Axel på hemvägen, längtar så mycket efter honom! Och Björn såklart, men han får jag nog inte hämta än...

Ha det gott i vintervädret! ( Snö i Stockholm idag!)

Födelsedagskalas

2010-10-19T20:48:00.001+02:00

Har vi haft idag för svärmor som fyllde 65 år. Vi lurade dem hårt så de inte alls visste var de skulle, det var vilda gissningar på alltifrån pizzeria till Gränsö slott. Men slutmålet efter deras långa bilfärd blev mina föräldrars hus, ett kvarter bort. Där serverades viltstekar i flera former, potatis i olika former och vin i olika former. Och dessert och kaffe och avec såklart. Gott och trevligt, tack kära mor och far!!

Lunchpromenaden idag, mitt i tentaplugget tog jag ute vid skjutbanan och hade sån tur att polisen var där och övningssköt. Så fick vi skotträning också, nåt som jag försummat tidigare. Det blev inte helt pedagogiskt eftersom vi var precis brevid när de började skjuta, men det gick bra ändå. Tack och lov reagerade hon inte nämnvärt och vi kampade och kastade boll och hon fick leta godis mitt under det värsta skottdramat... Och det kändes som hon reagerade mindre och mindre så det kändes väldigt skönt!

Igår var jag och träffade en kille som har tre jaktlabbar för att lära mig mer om apportering... Jag fick några riktigt bra tips som jag ska tänka på, helt självklara men ändå har jag inte tänkt så... Så puckad man är ibland, trots all erfarenhet och kunskap jag har. Bl.a. förklarade han att jag inte skulle köra apporteringen ute i skogen med alla dess störningar, utan träna in gripande och avlämnande hemma, inne för att göra det så enkelt som möjligt för hunden. Så enkelt, så självklart, ändå har jag inte fattat varför hon droppar apporterna ute i sökrutan... Smart!!

Imorgon bär det norrut, mot Stockholm och tenta på torsdag. Hoppas hoppas det går vägen, ska bli skönt när första är avklarad! Nu blir det snart godnatt!!

Familjedag...

2010-10-17T16:06:00.001+02:00

var temat på brukshundsklubben idag och en familj är ju vi... Sagt och gjort, när jag vaknade efter nattens arbete packade jag in barn och hundar i bilen och åkte dit. Mannen lämnade jag hemma med dammsugaren <3

Målet med dagen var egentligen att avhämta det pris Bosse och jag skulle få efter att ha vunnit KM. Men det var tydligen inte prisutdelning idag så vi får snällt vänta ett tag till... I alla fall så hade de en rolig lek som gick ut på att det låg mängder av hundleksaker i en stor ruta som man skulle skicka hunden mot. Man hade en minut på sig att få hunden att hämta nåt. Först var jag lite tveksam eftersom jag vet att man inte ska skicka dem på flera saker samtidigt eftersom de då kan lära sig att byta sak. Men sen tänkte jag att det var ju inte precis ett sök utan sakerna låg ju helt synligt så då körde vi. Jag riktade in Leia mot ett mjukdjur och gjorde som ett linjetag ut dit. Hon gick spikrakt i full fart och greppade direkt och kom. Kostade på sig ett litet ärevarv men det bjöd vi på. Så helt tomhänta kom vi ju inte hem. Axel var också nöjd, han fick korv och festis. Den enda som inte fick nåt var stackars Bosse som var den som egentligen skulle hämtat pris...

Nu har Axel gått till mormor och morfar och ska sova där inatt. Björn och jag ska gå på bio och gå ut och käka. Mys!!

Jaha...

2010-10-15T17:52:00.001+02:00

Det snöar i Uppsala. Känns ju bra såhär i mitten på oktober... Här är det ingen snö utan jättehärliga dagar med strålande sol och kall hög luft. Men isvindar! Tyvärr kan jag ju inte riktigt njuta av vädret eftersom jag är mitt inne i slutspurten av första kursen med inlämningsuppgifter och tenta på onsdag. Jag hoppas det går bra, jag har gjort lite övningstentor och det känns rätt ok. Sen får man väl se hur långt det räcker, det är det jag tycker är svårt med att läsa på distans, svårt att veta vilken nivå man ligger på...

Leia och jag tränar på och jag ska ju absolut inte skryta, Gud förbjude, men det känns som att det har lossnat lite igen... Hon är mer samarbetsvillig och lite mer fokuserad än hon varit sista tiden. Lydnadsapporteringen går superbra, hon kan nu sitta vid min sida och plocka upp apporten och göra en snygg avlämning...Stoppsignal med pipa går också jättebra liksom ställanden... Hon hittar fint in i fotposition men tycker det är jobbigt när jag börjar flytta, då hoppar hon gärna och krafsar på mig...

Nu i helgen jobbar jag natt, sen nästa vecka kommer svärmor och svärfar för att fira 65-årsdag här nere. Och så ska jag ju såklart hinna med tentaplugg och tentaskrivning och seminarier och träna Leia och hålla hundkurs och vara social och hälsa på Jessica i Knivsta och sen jobba igen nästa helg... Så jag behöver nog inte känna mig orolig för att vara sysslolös, det är ju jätteskönt.

Kram och ha det bra!!

Tar en lunchpaus...

2010-10-08T12:08:00.004+02:00

...från mina studier som inte går så bra idag... Ibland har man bara omöjligt att koncentrera sig och få någonting vettigt gjort, så himla irriterande.... Jag måste verkligen ha en stress/press på mig för att kunna plugga ordentligt, jag funkar så mycket bättre då. Nästa vecka blir det nog andra bullar, då ska jag tentaplugga för fysiologin, skriva inlämningsuppgift i omvårdnaden och tentaplugga för farmakologin på samma gång... Då hoppas jag att jag kan hålla fokus bättre än idag!

Idag är det äntligen lite lugnt ute efter att ha blåst mer eller mindre storm i flera veckor. Så himla skönt, jag hatar när det blåser ute! Får ont i huvudet, och har ingen lust alls att gå ut.

I veckan som varit har vi inte gjort nåt särskilt. Pysslat lite mer i matrummet som nu är färdigrenoverat med ny fönsterbräda och nya lister... Jag har också efter mycket om och men fått mig en ny köksfläkt, en supersnygg, utdragbar, svart liten sak... Och bra är det också!

I onsdags var jag på föräldramöte på dagis. De jobbar med temat Hållbar utveckling för tillfället och vi fick lite insyn i på vilka olika sätt de jobbbar i de olika grupperna. Fantastiskt att se hur mycket man kan göra på de olika nivåerna. Axel är ju Fjäril numera, i den största gruppen och de jobbar med kossan och mjölkens väg för tillfället. Axel hade igår en lång genomgång om hur det går till när kossan äter gräs och dricker vatten och sen blir det mjölk i tuttarna som man pumpar ut... Häftigt!

Leia lär sig också nya saker... Jag har fortsatt köra lite apportering med henne och det har gått jättebra. Jag tycker dock att hon är lite dålig på att komma in med dummyn, hon gör det gärna första gången, men sen är det inte lika intressant.. Det är som att hon vill fortsätta leta och jobba med näsan istället för att komma in med den. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det här problemet, tips mottages tacksamt! Jag är noga med att inte ta dummiesen när hon kommer, jag tar bara emot Leia med beröm och klapp och kel... Sen efter en stund lirkar jag loss den och hon får en godis... Är detta fel? Retrivermänniskor, gör er hörda!!

För övrigt har jag fått kontakt med en kille här i stan som kör massor med apportering, han är på jakt varenda helg. Han har tre jaktlabbar varav den ena är precis lika gammal som Leia. Han har lovat att hjälpa mig lite, i alla fall ta en titt på oss då och då för att stämma av.. Jag ska dit om lite drygt en vecka första gången, det ska bli jättespännande!

Annars kör vi mycket lösträning på promenaderna och jag tycker att det går bättre igen. Det värsta är att hon är helt GRYM på att äta skit på promenaderna, allt hon kommer över... Jag tror det är både kattskit och hundskit och idag på morgonen undrar jag till min fasa om det inte var människoskit... Jag höll på att spy och lät henne bada i havet trots inte så varmt vatten... Och hon hittar ju mer skit när hon är lös om jag säger så... Jag har även börjat träna "jaktfoten" eller "här" som jag har som kommando. Jag har börjat skilja det från lydnadsfoten nu, innan belönade jag ju all gång vid min vänstra sida. Nu när jag tränar lydnadsfot kräver jag full kontakt, och glädje och schvung i steget... Jag bygger lydnadsfoten helt på motivation och lust att jobba! "Jaktfoten" är jag mycket tråkigare med... Jag vill bara att hon ska gå, helt passiv vid min vänstra sida, utan att nosa, utan att gå för långt fram eller bak och utan att hålla kontakt med mig. Den tränar jag in mycket tråkigare, hon kan få nåt litet beröm när hon går bra som bekräftelse, men annars är det mest att jag låter arg när hon glömmer bort sig. Det har funkat väldigt bra än så länge... Andra lydnadsmoment vi håller på med är ställande under gång, läggande under gång, platsliggning och apporteringen. Inkallning har jag inte alls gjort lydnadsmässigt än, det vet jag att det inte kommer att bli något problem eftersom jag har en så bra inkallning i vardagen.. Och jag vill inte att hon ska ha någon som helst förväntan i sitt sittande, där ska vara en otroligt befäst stadga innan jag kallar in henne från sittande... Däremot tränar jag stadga i sittandet mycket, med bollkast och ruscher från min sida medans hon sitter fint och lydigt kvar. Duktigt är hon på det!!

Stadgaträning på berg...

Nu är hon helt manisk och vill ha mat, så det är väl bäst att jag lyder... Jag ska åka och hämta Axel tidigt på dagis idag tror jag om jag inte får till ett bättre pluggande i eftermiddag... Ingen vits att sitta här när jag ändå inte kan koncentrera mig...

Ha det gött!!

En riktig jobbhelg...

2010-10-03T20:07:00.008+02:00

...blev det här hemma den här helgen. Vi började med att lämna Axel till mormor och morfar i lördags morse. Sen gick vi hem och tapetserade och tapetserade, hela matrummet. En mörk, blommig tapet på ena väggen och en silvrig, ljus på de andra tre. Det var första gången jag tapetserade och jag var tveksam till hur det skulle bli. Men, det var inte alls så svårt som jag trott och det blev riktigt bra! Jättekul!

Idag började vi dagen med en höstpromenad ute i Ytterhult. Jag bestämde mig för att träna lite apportering med Leia för första gången, jag har varit lite feg förut och inte riktigt vågat prova för jag visste inte vad jag skulle göra om det blev fel.. .Men idag tog jag tjuren vid hornen och tog med en dummie ut. Vi gjorde såsom vi gjorde på förra valpträffen, Björn fick gå upp i skogen en bit och kastade dummien. Jag släppte Leia och hon stack iväg. Första gången tog hon dummiesen men släppte den en liten bit senare. Jag belönade henne ändå men lät henne sen vända ut och hämta den. När hon då kom med den berömde jag jättemycket och klappade och gosade. När jag lirkat loss den sen stund senare fick hon en godis. Vi gjorde likadant 2 gånger till och det gick som på räls. Hon sprang ut, tog den i munnen och hade full fart in. Hon fick massor av beröm och klapp och kel medans hon höll den i munnen och sen efter en stund tog jag den. Kändes skönt att ha vågat prova en gång i alla fall!

Sen fick Bosse prova. Han klarade det också galant såklart om än lite långsammare. Allra sist fick Axel göra och även han klarade provet utmärkt. Men han spottade ut Frolicen som han fick som belöning...

En härlig höstpromenad fick vi som sagt också...

När vi åkte hem åkte vi förbi byggvaruhuset och köpte lister och fönsterfoder och sen satt vi igång igen när vi kom hem. Nu är det målat och listat och fodrat så det stått härliga till. Nu är det så gott som klart, lite färg på elementet och lite i taket bara. Och sen ska det såklart upp gardiner och kanske nån väggdekoration, men sen är det klart. Skitsnyggt blev det!

I övrigt i Leiaträningen har jag börjat lite smått med grundövningarna i agilityn. Vi har börjat med kontaktfälten, jag vill att hon ska stå med framtassarna i marken och baktassarna på hindret. Jag låter henne inte gå några hinder utan låter henne bara ta sista decimetrarna på hindren. Jag klickar henne fram till det här och har väl kommit så långt att hon vet att man ska upp på hindret och gå till ändan. Hon har inte riktigt pejl på själva ståendet där än, men jag har börjat träna det här hemma genom att hon står med baktassarna på vår altantrappas sista trappsteg. Sen klickar jag och belönar massor när hon står stilla där... Min tanke är att hon sen känner igen situtationen när man kommer till hindret...

Jag har också klickat in lite lydnadsapportering, snabba lägganden och början till ställande under gång. Hon fungerar otroligt bra med klickern, lär sig jättesnabbt. Kul!

Annars är hon ungefär som förut, lite vidlyftig ute och lite nosig tycker jag. Men vi jobbar vidare så får vi se var vi hamnar...

Imorgon jobbar jag kväll, förmiddagen ägnar jag åt studier. Sen är jag ledig resten av veckan och ska plugga endokrinologi tror jag det var... Ha det gött!!

Varför lär jag mig aldrig??

2010-09-21T05:17:00.002+02:00

Man ska inte prata om hur bra ens barn/baby sover...
Då är den vaken hela nästa natt...
Man ska inte prata om att det var länge sen man var sjuk...
Då sitter man där med feber och hosta!
Man ska heller aldrig, aldrig, aldrig skryta om sin hund...
Då förvandlas den... Till en vanlig, hederlig, lite halvt olydig hund!!

Det är just vad som hänt med Leia sista dagarna! Precis när jag hade skrivit mitt äckelskrytinlägg här i bloggen så förvandlades hon. Jag märkte det lite gradvis, hon började nosa alltmer på promenaderna... Jag fortsatte märka att hon visst inte alltid hörde så bra när jag ropade... Jag märkte också att hon inte alls tyckte att matte var underbar, fantastiskt och vansinnigt rolig hela tiden! Helt plötsligt har hon upptäckt lukter, vilt, andra människor, andra hundar, att barn ute är roliga och att man inte alls behöver lyssna på vad den där i andra änden av Bosses koppel vill säga... "Man kan gott sitta och titta på en fågel i flera minuter, hon kan gott vänta ett tag! Värre bråttom har vi inte!!"

Jag börjar få lite panik när jag märker att Leia trots allt är en vanlig hund. Hon har fasoner och idéer för sig och är temperamentsmässigt så långt ifrån mina andra hundar så jag blir helt handfallen... Hon är vild men förarvek för att uttrycka sig milt... Jag som är van att kunna dunka terriern i backen och härja rätt vilt måste nu lägga band på mig för att inte skrämma slag på stackars retrivern... Men samtidigt måste jag börja sätta gränser för henne, gränser som hon inte alls har testat under fem månader men nu kommit på att det absolut är värt att försöka lite bus!! Jag är chockad och hinner inte riktigt med!

Nu inser jag ju att det säkert inte ser alls så här farligt ut när folk ser oss, det är nog ingen som ens märker nån skillnad. Men jag KÄNNER skillnaden, jag ser att Leia har andra tankar och andra idéer än för bara någon vecka sen. Hon börjar bli stor! Och nu blev det plötsligt så jobbigt att träna... Ingenting funkar!! (Lugn lugn skulle jag sagt till mina valpkursare, det är en period de måste gå igenom... Fokusera på det hon kan och var konsekvent med dina "icke-förhandlingsbara" regler...) Men, nu är det ju MIN hund!! Då är det så lagom lätt att vara lugn, nu tror jag hon kommer bli förstörd!!

Idag tog jag i alla fall tjuren vid hornen och tog med Leia ut i skogen, alldeles själv. Jag tränade massor av inkallningar, jag tränade kontakt, följsamhet och stadga. Och det SÅG ju bra ut, men jag såg att hennes tankar var på annat håll och nosen fladdrade!! Jag jobbade även mycket med att hon skulle följa mig, jag vände tvärt om varje gång hon passerade mig. Jag fick i alla fall in henne mycket närmare mig och jag kände det som att hon hade bättre koll på mig allteftersom... Jag måste ta henne själv då och då, det är svårt att kunna fokusera fullständigt på henne om man ska dra en 10 kilos trött borderterrier efter sig i skogen... Bosse är inte riktigt inne på det här att springa och gömma sig när Leia försvinner, han är aningen motsträvig...

Jag avslutade allt med att träna lite passitivitet, jag satte mig på en sten i skogen. Leia kom och satte sig, men jag fick inte riktigt till en avslappnad känsla, så dumt när man såklart hade tidspress....

Ska känna av henne lite mer i några dagar, sen tror jag att kennelmamma Anita får sig ett samtal eller ett mail... Skönt att ha nån med vettet i behåll att bolla med!

Nu jobbar jag natt, ska snart få gå hem. Då ska Leia få träna sig på att sova när resten av flocken sover, nåt som alltid är lite spännande att se hur det går. Jobbar som tur är en enkelnatt så jag ska inte sova så länge imorgon har jag tänkt...

Även Axel är i en av de berömda "faserna" här i livet och oftast billig på Blocket. Idag var han kung och bestämde allt vid maten. T. ex. att vi fick sitta och skala alla hans små korvbitar eftersom han ville ha dem nakenfis och inte med skinn... Om man inte var snäll skulle kungen sparka ut en. Och det vill man ju inte, så jag skalade och skalade... Då blev jag insläppt i riket igen, det var skönt. Man kanske skulle curla sin hund lite också? Då kanske jag blir insläppt även i hennes värld igen??

Klubbmästare i medium...

2010-09-19T16:09:00.001+02:00

Kan Bosse och jag numera titulera oss efter dagens KM på Västerviks brukshundsklubb. Jag anmälde mig häromdagen, mest för skojs skull, vi har ju inte tränat sen förra hösten... Så jag hade absolut inga förväntningar mer än att ha trevligt och att få aktivera Bosse och passiviera Leia... Jag tog Axel med mig för lite sällskap...

Det var två lopp i KM, ett agilitylopp och ett hopplopp. Jag kände direkt när jag gick banan att handlingen satt bra! När det var vår tur var däcket som hinder nr 2. Jag såg inte vad som hände, men det dundrade till bakom mig och sen såg Bosse helt yr ut, så jag tror att han helt missbedömde och dundrade rakt in. 5 fel för vägran fick vi, annars gick allt bra. Slalom satt som smäck!!

I hopploppet ( en klass 2-bana enl. domaren) gick vi helt felfria, jag är så nöjd!! Summa summarium fick vi alltså 5 fel och det vann vi på!

Leia var på den här klubben för första gången och hon skötte sig alldeles utmärkt. Hon och Bosse låg i buren tillsammans och när jag körde låg hon själv. Det gick jättebra. Hon var också ute en hel del och låg då stilla vid mina fötter helt lugnt och fint medans de andra körde. Duktig tjej!

Nu väntar köttgryta, potatis och stekta kantareller, mums!!

Jaha, så då var man student igen...

2010-09-10T13:51:00.002+02:00

Eller i sanningens namn så har jag ju varit det i lite drygt en vecka nu, men det är först nu jag har tid att skriva... Jag som var så orolig för hur jag skulle fördriva dagarna kan väl säga som så att det är inte riktigt ett problem... Otroligt mycket litteratur som ska gå igenom, inlämningsuppgifter som ska vara inlämnade, studieuppgifter som ska göras, instuderingfrågor som ska svaras på, diskussioner på nätet man ska medverka i osv. osv. Jag är väldigt glad för att jag inte jobbar mer än jag gör...

Men vad kul det är!! Det är ju så otroligt mycket roligare att läsa om allt nu när man jobbat några år och man vet vad det är som är relevant och man förstår varför man gör som man gör på akuten vareviga dag! Och, man får många tankar om, varför gör vi så här, eller varför gör vi INTE det här?? Otroligt intressant att få en djupare förståelse för allt!

Mina dagar ser ut så här på ett ungefär: Upp vid 06.40, väcka Axel, äta frukost, åka med honom till dagis, liten morgonrunda för hundarna, plugga fram till 12. Sen lite lunch, liten lunchpromenad för hundarna och sen plugg igen fram till 14.45 då jag åker och hämtar Axel igen. Tror att Axel trivs med att vara på dagis så här regelbundet, han har varit helt okomplicerad och glad varje dag jag lämnat honom. Skönt! Och det säger sig väl självt att det måste kännas bättre och är lättare för honom om han träffar sina kompisar nästan varje dag mot tidigare ett par dagar i veckan...

Leia är jag också fantasktiskt nöjd med! Jag har ju funderat lite på hur det ska gå och plugga när man har henne springandes omkring och biter på allt. Men hon är precis som jag hade hoppats, lugn och snäll och ligger på mina fötter och sover hela dagarna.. Skönt!

I träningen har vi väl inte kommit så hemskt mycket längre. Jag var ju bortrest hela förra veckan och Leia var då hos sin uppfödare och hade härliga dagar tillsammans med alla andra hundarna där! Innan jag började skolan var vi ju förresten på valpträff igen... Vi fick prova på apportering för första gången, både med dummies och med vilt. Det var helt otroligt att se, jag som inte tränat någon apportering alls med Leia, blev nästan tårögd! Kvack kvack sa Anita och slängde ut fågeln i skogen. Tjoooff så det så stack Leia iväg och hämtade fågeln. Greppade och kom som hon aldrig gjort annat. Hur kan de det?? Tänk att det sitter så otroligt djupt rotat i deras gener, då kan man ju tänka sig hur mycket arvet faktiskt gör för vilken individ vi blir, både människor och djur...

Det jag börjat träna som är nytt är början till linjetag. Det går ut på att man ska få hunden att gå raka skick ut från föraren. Det här är nåt som man tränar på i lydnadsklass tre med vanliga hundar men med jaktlabradorer tränar man det när de är 4 månader... Och det går hur bra som helst! Än så länge kör jag bara med att hon ska springa till ett lock med en godisbit men hon är hur duktig som helst! Sen har vi börjat att gömma tennisboll i skogen och skicka Leia på små sök, nåt som också går helt sjukt bra!!! Vilken näsa!

Jag bara spyr beröm över min lilla hund, men jag kan inte annat än att fascineras. Och jag kan inte förstå varför inte ALLA som tränar hund har jaktlabrador... Men sånt här får vi inte prata högt om, vi vill ju inte att de ska bli sönderavlade som andra raser blivit! Jag hörde nån som hade en bordercollie och blev "beskylld" när hunden var duktig att hon hade ju en sån där "superhund", så det var väl inte så konstigt... Tur inte folk vet så mycket om jaktlabradorer...

Nu sitter jag och väntar på att Axel ska komma från dagis, idag fick pappa hämta eftersom han slutade tidigare för att åka till Uppsala och jaga i helgen. Axel och hundarna ska vara hos mormor och morfar imorgon kväll och på söndag när jag jobbar. Jag har lagt ihop kursböckerna för den här veckan, känner att jag måste få en liten paus...

By the way, en jätterolig träningssite har jag hittat här, när jag nu snart ska komma igång och träna igen efter min eländiga förkylning... Gå in och bli min träningskompis vetja!!

www.funbeat.se

Ha det gott allihop därute i regnet!

Mamma kom!!

2010-08-25T09:30:00.001+02:00

Var orden jag väcktes av kl 07.00 imorse. Jag var helt utslagen efter att Bosse återigen varit dålig i magen på efternatten. Han har ju ända sen juli nångång varit dålig var och varannan natt, ska ut och äta gräs och hans mage kurrar så den skriker... Sen är han pigg på dagarna och äter som vanligt och sen är det samma visa på natten igen. Jag har köpt dyrt veterinärfoder och tom börjat med hans magmedicin utan resultat. Jag har lagt om mattiderna så han får mat tre gånger per dag varav en sent på kvällen osv. Inget hjälper... Nu har jag bokat tid hos vet imorgon tror han behöver nån slags syrahämmande medicin...

Nog om detta, utslagen låg jag i sängen, varit uppe mer el mindre sen 03.00. Och då kom Axel och sa att han hade en överraskning. Jag sa att jag var så trött så jag orkade inte, men Axel envisades. "kom mamma, du kan komma och titta på överraskningen och sen gå och lägga dig igen". Sagt och gjort, jag masade mig upp. Och kom upp till ett dukat frukostbord, så fint dukat med vinglas med vatten och varsin macka upplagd på bordet. Plutten, så duktig han är!! Såklart jag inte gick och lade mig igen, vi hade en supermysig frukost med macka och vatten i vinglas!!

Regnet forsar utanför, vi ska försöka ta oss ut med hundarna och sen ska jag åka och hämta en avfuktare vi beställt. Sen blir det jobb jobb och åter jobb...

Vissa dagar har jag romantiska idéer...

2010-08-19T15:08:00.002+02:00

...om hur mysigt det skulle vara att vara föräldraledig igen. Jag skulle pyssla och mysa och vara en riktig superdupermamma.... Sen kommer dagar som den här... Jag har jobbat kväll måndag och tisdag (börjar 14.30) och varit ledig onsdag och torsdag. Och då blir jag helt desperat... Jag tycker det är så tråkigt att gå hemma!! Jag blir galen! Är det fint väder är det helt ok, då finns det så mkt man kan göra och man kan bara vara ute i trädgården och pyssla... Men nu, det bara vräker ner regn och jag får ingen lust till nånting! Jag kan inte åka iväg nånstans med Axel för då har jag hundarna och jag kan inte åka iväg och träna hund för då har jag Axel... Moment 22.

Hur ska det här gå när jag ska plugga? Jag hoppas verkligen att det är mycket att göra med skolan så att jag inte hinner få så här tråkigt! Jag kan liksom inte ta mig för nåt heller när jag är hemma, jag har ju egentligen massor jag skulle behöva göra... Baka bullar, rensa garderober, röja i källaren osv osv. Men jag bara går och drar och kollar facebook 100 gånger i timmen... Jag har t.o.m funderat allvarligt på att stänga mitt facebookkonto sen när jag ska plugga... Annars kommer jag inte få nån annat än facebook gjort...

När det regnar så här är det som att man har två katter istället för två hundar. Båda hundarna blir helt sänkta och bara sover och sover... Bosse ligger i en stol ute på altanen och Leia ligger i sängen. Man märker inte ens av dem på hela dagen, man får gå och leta efter dem när man ska ge dem mat.

Igår var vi ute i tidernas skyfall! Det regnade lite normalt på morgonen så när det drog ihop sig till morgonpromenad utrustade vi oss med regnkläder och gummistövlar. Sen när vi väl kom ut så regnade det såklart inte och jag svor lite bittert över alla våra kläder. När vi kommit ca 100 m på promenaden öppnade sig himlen! Och så fortsatte det, men tilltog ytterligare på hela promenaden! Gångbanorna var som forsar, asfalt slets loss och vid brunnarna var det som enorma virvlar av vatten!! Helt otroligt. Jag har ju alltid Leia lös när vi går, men jag blev rädd att hon skulle få panik, vattendropparna gjorde nästan ont, så jag kopplade henne tom... Lagom vi kom hem och var dränkta, trots regnkläder, slutade det...

På eftermiddagen igår sken det upp och jag åkte ut till klubben och tränade lite med hundarna. Vi var några stycken som hjälptes åt och la bl.a. en platsliggning. Leia och jag har ju börjat träna ganska regelbundet och det går ju jättebra här på baksidan och på promenaderna. Men nu när vi var ute bland andra folk och hundar märkte man att ingenting var riktigt befäst... Och det hade jag ju absolut inte förväntat mig, men det var lite intressant att få det bekräftat. Man vill ju gärna tro att hon är en liten undervalp... Men, hon är alltså högst normal!!

Nu ska jag gå och stoppa in kålpuddingen som jag i alla fall har lyckats åstadkomma idag, i ugnen. Ha det gott!!

Ett snabbt inlägg...

2010-08-16T13:50:00.002+02:00

...innan jag ska åka till jobbet... Det här känns som första riktigt höstveckan, förra veckan började ju iof Björn att jobba, men jag jobbade bara två nätter den veckan så det blev lite konstigt. Idag däremot jobbar jag kväll, det regnar ute, Axel lämnades på dagis innan lunch och jag har tvättat lite... Nu ska jag alldeles strax packa ihop mig och åka till jobbet...

Även för Leia har hösten börjat... Jag har ju bara lagt kvällar på jobbet nu fram tills att skolan börjar och då gör jag så att jag går till dagis med Bosse och Axel. Leia får vara själv en liten stund. När jag kommer hem tar jag ut Leia och går en sväng och tränar lite så hon får jobba lite med huvudet, sen får bägge hundarna vara själva tills Björn och Axel kommer hem. Hon har ju inte visat några som helst tendenser till att tycka ensamhetsträningen är jobbig, så peppar peppar fortsätter det gå lika bra... Jag har ju redan genomlevt en terrier som var galen när han var själv när han var ung, så det betackar jag mig gärna...

I veckan har vi haft anmälningskvällar på kennelklubben. Det har varit ett enormt tryck på våra kurser, väldigt kul! Jag ska i vanlig ordning hålla i tävlingslydnadskursen, det brukar vara en jättekul kurs med engagerade deltagare! Björn och Leia ska ju gå valpkurs, det ska också bli kul att höra vad han tycker om det...

Nu ska jag svepa mitt sista kaffe och sen ge mig av. Ett ganska meninglöst inlägg, men ändå...

Sommar 2010

2010-08-10T23:12:00.000+02:00

Lite klagomål...

2010-08-10T21:03:00.002+02:00

på dålig uppdatering har jag fått och det med all rätt... Saken är den att jag försökte uppdatera när vi åkte hem från Uppsala sist, men just när jag skulle skicka iväg det så försvann det och jag blev så arg så arg!! Så då straffade jag bloggen med att inte skriva nåt alls. På länge... Nu har jag smält ilskan och skriver igen...

På väg hem från Uppsala senast skrev jag allt om vad vi hade gjort däruppe... Nu orkar jag inte skriva så mycket om det, det är för länge sen, men lite grann kan jag väl berätta...

När jag kom upp efter att ha jobbat två nätter och inte sovit knappt nåt alls, var det dags för ett för tidigt fyraårskalas... Farmor hade ordnat med en fantastiskt fin Spidermantårta, det tror jag gjorde hela kalaset! Han var så lycklig!

På lördagen var det dags för den berömda Jarl-Mårdh-Ax-träffen... Det är Björns alla kusiner (7 st) med familjer som nu träffades för andra året i rad. Vi var 12 vuxna och 9 barn. Liksom förra året var det jättetrevligt och nästa år är alla välkomna till Västervik! Vi har ju som sagt trädgård att tälta i! Då lär det ju i alla fall vara minst ett barn till dessutom eftersom Teodors lilla syskon var med i magen det här året.

I söndags åkte vi hem och jag fick gå direkt till jobbet min stackare...

I veckan har jag jobbat en hel del, jobbade natt hela helgen. I söndags hade vi ju såklart kalas för vår fina fyraåring! Han fick massor av fina presenter, bl.a. en CD-spelare och en radiostyrd bil.

Sen ett tag tillbaka har vi pratat med Axel om att han ska lära sig att somna själv igen. Han har ju i hela sitt liv, från att han var typ 6 månader somnat själv i sin egen säng. Vi har läst några sagor, sagt godnatt och gått ut. Det har alltid funkat hur bra som helst. Sen föll vi till föga när han slutade med napp i julas. Då låg vi hos honom tills han somnade, och sen var vi fast... Vi har gjort lite halvhjärtade försök med att inte ligga hos honom, men vi har alltid hamnat där ändå till sist. Jag tycker det är så tråkigt att ligga där, jag blir så irriterad och stressad och tänker på allt annat jag kunde göra... Björn somnar alltid som en stock och sen är han helt förstörd resten av kvällen. Så, nu skulle detta få ett slut... Av nån anledning sattes dagen till hans fyraårsdag och det var bara att ta tjuren vid hornen... Axel var helt med på noterna hela dagen, vi pratade och pratade om det och han var så stolt att han skulle somna själv! Ända tills tio minuter innan han verkligen skulle sova... Då ville han INTE längre!! Men det var bara att köra den hårda linjen och hålla fast vid sin princip. Han spelade ut alla sina register för att få mig på fall, och föll gjorde jag nästan, jag stod i köket och grät! Han grät och grät och skrek " Jag vill inte ha nån CD-spelare eller radiostyrd bil, jag vill BARA att nån ska ligga hos mig!!" Han skrek också " Jag tycker det är tråkigt när ingen älskar mig längre!" Samt "Jag vill inte vara fyra år, jag vill inte vara en stor kille!! Jag är liten och behöver nån som ligger hos mig!!" Hur kan barn vara så melodramiska??

Hur som helst, jag grät och snörvlade i smyg i köket, sen gick jag in till honom och var lugn och bestämd och försäkrade honom att det här skulle visst gå bra, han kunde visst somna själv!! Och såklart han kunde!! Tillslut somnade han och sov hela natten i egen säng!

Igår kväll fick han en liten paus eftersom han var med mormor och morfar på Kroken, en stuga ute på vackra Gränsö. Där kunde han vara liten och fick somna med morfar... Ikväll var det den hårda vägen igen. Det gjorde ju inte saken bättre att han precis innan sängdags störtade utför trappan och slog sig blodig i händer och på knän. Jag gick ut och powerwalkade och Björn fick ta fighten ikväll, men det hade gått jättebra! Han hade lyssnat på Alfons på CD-spelaren och sen somnat snällt. Så det tar sig nog!

Leia har blivit en helt annan hund. Hon är så lugn och trevlig inne och sen är det full fart ute som vanligt. Hon har nästan helt slutat bita sönder saker, jag vet inte när hon gjorde det senast. Jag har börjat träna lite mer regelbundet med henne också, dock inga långa stunder, men jag försöker köra nåt litet nästan varje dag... Vi kör mycket kontaktövningar, både framför mig och även sittande vid sidan. Sen tränar vi stadga i sittet, vi tränar ligg, ingångar vid sidan på mig och följsamhet. Och sen såklart inkallningar om tillfälle ges, det är svårt eftersom hon alltid är precis vid mig, både på promenader och när vi tränar... Hon är fantastiskt rolig att träna, men det är lite skillnad mot att träna med Bosse. Jag kan inte alls gå upp så hysteriskt i berömmet och belöningarna som jag brukar, då exploderar hon och bara hoppar och biter och blir helt galen... Jag belönar för det mesta väldigt lugnt och mycket med bara kel och kanske en godis. Hon går ändå upp ganska mycket i varv bara av det... Man behöver inte alls dra upp henne i aktivitet som man behövde med Bosse, hon bara vill vill vill jobba ändå! Rolig hund!!

Björn och Leia är anmälda till valpkurs. Jag är portad både av Björn och av instruktören, så jag får väl hålla mig hemma hos Axel... Jag vill nog inte vara med heller, jag blir lite nervös av att nån annan ska träna henne... Men jag ska vänja mig!!

Nu ska jag gå och äta lite kvällsmat och försöka förstå mig på hur jag lägger upp bilder i Picasa webalbum... Ha det gott!

Några dagar i Uppland

2010-07-28T17:15:00.002+02:00

Är till enda för den här gången... Vi började i lördags kväll efter att vi vaknat och nyktrat till efter Winnerbäcks konsert. Då tog vi oss upp till Lilla Essingen där vi lånade min brors lägenhet över natten. Det är en jättemysig lägenhet och med pizza och öl kändes det verkligen som semester. På söndagsmorgonen startade vi tidigt och åkte till kennel Thorsvi på valpträff. Det var jättekul att träffa alla människor man redan fått mycket kontakt med via Facebook och kul att se alla valpar. Vi inledde med grundläggande valpövningar, sitt med kontakt, grunden till fotgående och inkallning. Detta är enligt Anita den enda lydnaden en apportör behöver kunna. Och det verkar ju smidigt! Min uppgift känner jag blir att få ihop detta med tävlingslydnaden som jag inte vill ge upp än. Tex bryter Anita kontakten med hunden som sitter framför dig med att gå in och ställa sig i fotposition. Då vill hon att hunden släpper ögonkontakten och fokuserar ut i omgivningen igen. I tävlingslydnaden ska ju hunden hålla ögonkontakt just i fotpositionen... Än så länge bryter jag istället med ett varsågod när hon sitter framför mig...

Därefter var det fantastiskt god lunch och fika inne hos dem. Vi pratade också mycket om jaktträningens grundstenar och om passitivitet. Jag måste nog lägga mer krut på att hon ska vara passiv inne också, där far hon ju runt som ett skållat troll mest hela tiden...

Rent generellt tyckte nog Anita och Jörgen att det var väldigt mycket krut i den här kullen men det blir nog roliga hundar att jobba med! Sen sov Leia gott hela dagen!

Vi packade in oss i bilen och åkte vidare till Kånkebo där Axel äntligen fick träffa farmor och farfar igen!

I måndags tog vi en tur till Uppsala på dagen och på eftermiddagen åkte jag till Wijs Säteri och var med på jaktträning med kennel Thorsvi. Leia och jag var såklart bara där för att insupa atmosfären och titta lite på vad det handlar om. Det var jättekul att få se alla duktiga hundar och att träffa alla otroligt trevliga Thorsvimänniskor. Det känns lite som en stor familj och man blev så välkomnad!

I går tog vi en tur till Furuviksparken utanför Gävle. Det var en trevlig park men alldeles alldeles för mycket folk. Det kändes som att vi inte gjorde nånting annat än köade hela dagen... Men Axel hade roligt trots allt, red på häst och åkte karuseller... Vi hade med oss Björns kusin Peter och det var tur för det gick nästan åt tre vuxna för att hålla reda på ett barn och en hund...

Idag sitter jag på bussen på väg hem till Västervik för att jobba några nätter. Sen åker jag tillbaka till Uppsala för kusinträff igen!

Ha det gött mina vänner, lite fler bilder kommer så småningom!

Underbar kväll...

2010-07-24T12:12:00.001+02:00

igår med Winnerbäckkonsert som var helt grym!! Det var så kul, jag räknade ut att jag inte varit på konsert sen 2005 så det var en skön känsla! Jag älskar verkligen hans låtar, både de nya och de gamla!! Det är verkligen nåt speciellt när han drar "Hugger i sten", det är så mycket minnen och så mycket känslor i den låten!! Nu kommer det bli mycket Winnerbäck i hörlurarna en tid framöver!!

Barn och hundar har varit hos mamma och pappa och enligt rapporter har alla skött sig utmärkt. Skönt!! Nu ligger vi bara och drar oss och ska snart gå upp till barn-och hundvakter och få oss lite lunch. Man har det bra!! Tack kära mor och far!!!

Passitivitetsträning...

2010-07-21T13:53:00.002+02:00

Stod på schemat idag... Jag har sista tiden haft en känsla av att Leia är lite väl aktiv när vi står stilla ute, gräver, biter på pinnar, jagar insekter osv... Det är ju iof så hon lever sitt liv hela tiden, men just när man är ute vill jag ha en hund som är tyst, stilla och lugn... Sagt och gjort, sonen och läromästaren Bosse togs med till närmaste lekpark. Jag satt mig i gräset, Bosse la sig genast och sov och Leia började snurra runt lite. Jag var snabb på att begränsa hennes utrymme, hon fick vara framför mina fötter, ingen annan stans... Hon började äta saker, jag tog genast bort dem... Ganska omedelbart därefter gav hon genast upp och la sig tyst och stilla brevid Bosse. Så skönt att se! Vi flyttade oss några gånger så fort hon lagt sig ner och kopplat av för att träna om proceduren och det gick jättebra varje gång. Bra och skön känsla!!

Nu är Björn, Axel och Leia ute på Tättö och badar. Bosse och jag njuter i skuggan och jag ska strax till jobbet. Härliga sommar!!

Äntligen semesterbilder...

2010-07-20T20:23:00.001+02:00

trodde jag att jag skulle lägga upp... Men med ett pissigt modem och ett pissigt bredband är det inte så lätt, med 53 kbit/s tar det lite tid kan man säga... Så tyvärr, inga bilder den här gången...

Det får nog bli en ny dator vad det lider... Jag ska nämligen sätta mig i skolbänken igen och då är det viktigt med en bra dator och en bra uppkoppling... Jiha, shoppa shoppa!! Skämt åsido, jag ska plugga igen, vidareutbildning till IVA-sköterska. Jag kommer att läsa på Karolinska Institutet, på distans 75%. Jag är så glad att jag kom in på mitt förstaval, det kommer förhoppningsvis att funka jättebra med hundarna nu när jag blir hemma i 1,5 år. Och skönt att jobba mindre kvällar och då förhoppningsvis kunna träna mera hund!! Det gäller att planera sitt liv...

Nej, usch, jag blev helt deprimerad när jag inte kan lägga upp bilder, jag får skriva mer en annan dag... Nu blir det Allsång på Skansen!!

Leia Marodör del 2...

2010-07-19T23:10:00.001+02:00

Ja, jag kan väl fylla på lite med de senaste dagarna:
• ett par simglasögon
• Axels fina, äkta Crocsskor (foppatofflor)
• en klädnypa
• en sopkvast
• 2 plastleksaker
• någonting i trä som vi ännu inte vet vad det är, det är bara fullt med bitar under vår säng...

Tilläggas ska även att detta är vad hon bitit sönder, till detta stjäl hon ungefär tre gånger så många saker som vi hinner rädda... Och hon har massor som hon får tugga på men det hjälper liksom inte... Förbjuden frukt smakar alltid bäst.

Men!! Hon är förlåten allt för en roligare, charmigare, coolare hund får man leta efter. Hon är suveränt rolig att träna och lyhörd, mjuk och följsam. OCH Bosse börjar äntligen tycka att hon är kanske lite OK, nästan, nästan lite rolig!!

Leia Marodör...

2010-07-09T22:20:00.001+02:00

Läste på en annan blogg en lista på vad hennes valp tuggat i sig och som hon tyckte var ganska mycket... När jag räknade löst och kom fram till att det är ungefär vad Leia tuggar i sig på en dag tänkte jag att jag också kan göra en liten lista... Det här är sånt jag kommer ihåg och sånt som gått sönder, sen gnagar hon ju rent vänskapligt ungefär 30 gånger per dag på sånt som man hinner ta undan...

• Sin korg flisades sönder snabbt...
• Stora bitar av tapeten i matsalen är neddragna och uppätna.
• 2 håvar
• 5 fotbollar (plast)
• 1 pool
• 1 Legodinosaurie
• Splitter nya hörselskydd som Axel fått av sin morfar för att ha på speedway.
• Ett okänt antal kritor, giftfria
• Ett okänt antal tulpanlökar,inte giftfria, slutade med veterinärkontakt och kolsuspension.
• En plastleksak
• Två mattor, en tredje på god väg...
• En stentrappa (bara lite gnagat på murbruket, jag klagar inte...)
• Lite andra saker, odefinierbara efter att ha bearbetats väl av kliiga valptänder.

Fantastiskt underbart med valp!!

Oj oj oj...

2010-07-03T19:14:00.001+02:00

vilket fantastiskt otroligt väder det är!! Det var många år sen jag var så här brun på min semester kan jag säga!!

Idag har vi varit på Flatholmen i Västerviks norra skärgård. Vi hade ett suveränt läge med stora flacka klippor och en hel egen halvö. Vi njöt i fulla drag och solade och badade om vartannat! Leia gillar verkligen sjön, det som är allra roligast är att med full kraft anfalla en intet ont anande, halvslumrande solare! Hon kastar sig på och biter och sliter i hår och öron och när man hysteriskt skrattande försöker värja sig hugger hon i allt som rör sig, dvs händerna... Blodvite uppstod gånger flera... Men kan man bara sansa sig och bli lite pedagogisk så lugnar hon sig genast...

I torsdags var vi uppe på Hasselö, en stor ö i skärgården som fortfarande har fast befolkning. Fin sandstrand har de där och vi njöt i fulla muggar. Tog oss en glass på fiket, tittade lite i handelsboden och tog några promenader. Jag var orolig att Leia skulle bli rastlös eftersom det dels är en lång båttur och dels var vi mycket i båten, men hon bara sov och sov så fort vi kom i båten...

Nu har ätit och packat upp och Axel har redan däckat fast klockan bara är sju. Bosse har fått en kvällspromenad, Leia har fått klorna klippta och nu tagit sig ett uppfriskande dopp i Axels pool. Björn har öppnat sig en kall öl och jag tänker göra likadant!! Jag älskar lata sommardagar!!

Sol, värme och bad...

2010-06-29T21:59:00.003+02:00

...är ingenting man gråter för när man har semester! Sån himla tur jag haft med vädret hittills, det är ju helt fantasktiskt!

Midsommarhelgen har kommit och gått och den spenderade vi med våra goda vänner Mimmi och Daniel som var här från Uppsala. De kom redan i torsdags och då började vi med att åka ut till skjutbanan eftersom Björn köpt ett nytt vapen och han vill skjuta in det. Vi följde med allihop för att se hur Leia skulle reagera på skotten. Skönt nog reagerade hon inte alls, utan njöt bara av sin första skogspromenad. Rusade omkring bland smörblommor och ner i dikena och blev alldeles lerig... Men kul hade hon! Bilder finns i mitt album på Facebook: http://www.facebook.com/album.php?aid=176460&id=733143715&l=cf0ddb60b0

På midsommaraftonen startade vi med frallpartaj hos mina föräldrar. Katten fick vara inlåst i garaget stackaren... Därefter åkte vi direkt till midsommarfirandet på Kulbacken, ett väldigt trevligt sådant, lagom stort, lagom långt och lagom mycket folk. Leia skötte sig förträffligt och låg på sidan och sov hela tiden! Axel har alltid hatat att dansa kring granar och midsommarstänger och så även detta år... Jag hotade med att han inte skulle få någon midsommartårta (som stackaren hade gjort dagen innan...) men inte ens det hjälpte... Fin bildsvit på detta finns i mitt Midsommaralbum på Facebook: http://www.facebook.com/album.php?aid=176460&id=733143715&l=cf0ddb60b0

Därefter åkte vi hem och fortsatte med midsommarmat, tårta, grillat rådjur och gott dricka hela natten lång...

Midsommardagen spenderade vi i hajkens tecken. Vi stack iväg till ett naturreservat utanför Västervik och klättrade upp på ett högt berg. Oproffsigt nog hade vi inget vatten och hade inte läst på var vi skulle vilket resulterade i att vi höll på att dö av törst, värmeslag och att vi fick gå väldgit mycket längre än vi tänkt... Leia bar vi mestadels av vägen, på slutet fick vi även bära Axel, men han var innan det jätteduktig på att gå!

I söndags följde vi med mina föräldrar ut med båten. Vi hade en jättehärlig dag med sol och bad och Leia följde alla mina tidigare hundars exempel och sov gott på båten. Skönt med lugna hundar... På kvällen var Mimmi, jag och Leia ute på hundklubben för agilityavslutning. Leia fick busa med en liten blandrastik och hade så kul så kul!

Även dessa dagar finns fint dokumeterade av Mimmi: http://www.facebook.com/album.php?aid=176460&id=733143715&l=cf0ddb60b0

I måndags tog vi det bara jättelugnt och idag har vi varit och badat. Först vid vår brygga, sen ute vid Sandviken och nu sist återigen vid vår brygga. När vi var på badstranden hade jag med en stor tygbur som stod uppe i skuggan där Leia fick vara mellan promenader och vattenlek. Gick lite sisådär, hon gnällde lite och ville gärna vara med oss...

Det går superbra mellan Bosse och Leia nu, det är så himla skönt. De leker fortfarande inte, Bosse håller hårt på sin värdighet, men han har helt släppt tjurigheten han hade när hon kom. Han ville inte ens gå in i huset då, nu ligger han glatt brevid henne i soffan. Häromkvällen kröp till och med Leia upp i korgen hos Bosse och han låg kvar och såg helt avslappnad ut...

Leia är fortfarande otroligt trevlig, men har nog blivit lite mer varm i kläderna. Hon är stundtals HELT galen och bara far runt runt och biter och sliter i allt! Hon har bitit loss stora tapetbitar i matrummet, bitit sönder sin korg, biter i stentrappan ute, och snor alla Axels leksaker... Men sen kan hon också sova hur hårt och hur länge som helst ibland...

Träningsmässigt så håller vi fortfarande mycket på med ren vett-och ettikett... Dvs hur man tar godis från handen, hur man hälsar och hur man går ut genom grindar och dörrar... Jag har också börjat träna en hel del stadga, jag lägger inte direkt på nåt kommando utan visar bara med kropp och ljud att jag vill att hon ska stanna där jag satt henne. Hon är jätteduktig och så otroligt lyhörd! Sen har vi tränat sitt och ligg och sen såklart inkallning. Det är hon fantasktiskt duktig på, jag blir helt förvånad för hon kommer verkligen i alla situationer! Och då har jag inte ens använt pipan utan bara min röst. Duktig tjej! Idag provade jag även lite med en dummie, jag la den bara en liten bit ifrån oss. Hon hämtade den snabbt som ögat och kom med den till mig. Hon släpper den dock inte alls, vet inte om man ska byta med godis där eller bara lirka loss den... Vill ju inte att hon ska börja släppa för tidigt för att hon vill ha godis heller... Hmm, retrivermänniskor som läser detta kan ju gärna dela med sig av sina erfarenheter...

Nu ska vi ta en sista kvällskiss och sen blir det godnatt i värmen!

Regn och sol

2010-06-22T20:21:00.001+02:00

har det varit idag... Trodde det skulle vara fint hela dagen idag så jag blev så besviken när jag vaknade till ösregn... Men jag var glad för klockan var strax efter sju och både Axel och Leia sov... Leia hade dock haft några kiss och bajsrundor på morgonkvisten... Hon är i det närmaste rumsren, hon piper och gnäller och springer runt när det är dags. Duktig tjej!!

Efter frukosten var det dags för dagens första äventyr. Vi gick ner till vår brygga för att miljöträna hav och bad... Det visade sig dock omedelbart att Leia inte behövde träna på det, hon var redan fullfjädrad! For i och ur vattnet som en galning! Vi tränade slappna-av istället och det gick riktigt bra!

Efter lunch och lite sömn för Leia drog vi mot nästa äventyr... Att miljöträna en valp är oerhört viktigt och när man har en fyraåring som är ledig 8 veckor från dagis har man inte så mycket val... Vi åkte till Kulbacken, ett litet område i stan med gamla hus, ankor, höns, museum och ett högt utsiktstorn. Där strosade vi runt, tränade att ligga still på filt när vi fikade och att inte jaga ankor... Leia skötte sig som vanligt exemplariskt! Vi avslutade med besök på museumet, vi tittade på fiskar och en utställning om Östersjön. Jag bar Leia hela tiden och hon bara hängde som en trasa... Allra sist besteg vi Unos torn, ett utsiktstorn. 98 trappsteg upp var det!!

Nu ikväll har grabbarna gett sig iväg på speedway, jag är standby för att hämta Axel om han ledsnar... Jag har varit hemma hos mamma och tränat kattmöte med Leia. Det gick sådär, katten var väldigt arg på stackars Leia... Men de måste bli vänner, mamma o pappa brukar ju vara hundvakt och vi brukar vara kattvakt...

Nu är Leia så trött så trött... Hon kommer sova gott inatt!

Första semesterdagen avklarad...

2010-06-21T18:17:00.001+02:00

Och första dagen själv med två hundar och ett barn. Det har gått hur bra som helst, det börjar funka riktigt bra mellan hundarna nu. Jag är så glad för det!! Jag ska väl inte säga att Bosse gillar henne, men han har helt klart accepterat henne och behöver inte ens alltid bli stel och sur så fort hon går förbi... När han säger åt henne är det bara ett litet morr och ingen terrierpsyk-attack som första gången. Duktig Bosse!! Och duktig Leia som är så fantastisk på att läsa honom! Och duktig matte som har lyckats lägga mycket av sin panikskräck åt sidan och låta Bosse lösa det!

Idag vaknade Axel vid 05.20. Sen vaknade Leia och sen skulle Björn till jobbet och sen... Det var bara att gå upp. Halv sju åt vi frukost och åtta var vi klara att gå ut... Det blev en lång dag... Jag var tvungen att ta mig iväg nånstans med Axel, han blir galen av att bara gå hemma. Billös var jag så det var bara att ta Bosse i koppel och Leia under armen och sen promenerade vi till lekparken. Leia var lite pipig och orolig när vi gick så när vi kom fram satt jag länge och höll henne för att hon skulle varva ner. När hon blev tung och trött fick hon gå ner. Då blev det fart! Hon älskade att raca i sanden där, hon for fram och tillbaka som en galning! Ibland kallade jag in henne och ibland tog jag upp henne så hon fick varva ner och åter bli "tung". Funkade jättebra! Lite hundar och folk såg vi men hon reagerade inte nämnvärt. Väl hemma igen åt vi lunch och sen var klockan 11. Som sagt, en lång dag...

Jag tog mig i kragen och rensade resten av landet på framsidan, sen kom en dagiskompis till Axel och hans mamma på en fika. Nu klipper Björn gräs och jag väntar på att få gå långpromenad med Bosse. Ska bli skönt! Sen blir det nog en tidig kväll för oss alla. Leia har sovit mest hela dagen efter äventyret så hon kanske blir pigg ikväll... Ve o fasa!!

En snarkande Leia...

2010-06-20T20:27:00.006+02:00

...ligger brevid mig i soffan... Hon är ju äntligen här, vår lilla prinsessa som vi längtat så länge efter! Jag hoppas att ni som inte känner mig förstår att mitt prinsessprat bara grundar sig i min sons namngivande av valpen, Leia, efter prinsessan Leia i Star Wars. Jag lovar, jag kommer inte att behandla henne som en prinsessa utan som en hund som hon är!! Axel däremot vidhåller bestämt Prinsessan i hennes namn...

Hur går det då? Ja, först och främst måste jag säga att hon är en helt himmelsk liten valp! Fantastisk, underbar, social, trygg, signalkänslig, följsam, kelig, busig osv osv. Jag skulle kunna ösa superlativ och beröm över henne hur länge som helst! Hon är i princip redan rumsren, säger till både när hon ska kissa och göra andra saker... Och när hon är för trött, då blir hon också gnällig... Precis som ett litet barn. Redan idag känns det som att vi aldrig kommer ha någon annan ras än jaktlabbar...

Hur går det då för gammelgubben? Tja, sisådär... Först när hon kom tyckte jag det gick rätt ok, men sen blev det en liten sammandrabbning igår kväll i ett trängt läge som gjorde att Bosse blev mer spänd. Idag när jag har jobbat har Bosse fått vara hos mina föräldrar för att Björn skulle slippa hålla reda på allt. Och det var nog bra, för nu ikväll har det gått mycket bättre! Vi delar på dem i situationer med mat runtomkring men annars försöker jag att slappna av så mycket jag bara kan... Det är INTE lätt för en matte som haft alla tentakler ute i tio år att plötsligt försöka släppa det där och lita på sin gamla hund... Men jag gör mitt bästa! Och det känns som att Bosse har spänt av lite grann. Han har sagt till henne någongång när hon blivit lite busig på honom, men det känner jag är helt OK! Annars är nog räddningen att Leia är så fantastiskt signalkänslig och så duktig på hundspråket. Hon läser av Bosse direkt när han stelnar till och slänger sig i gräset och visar upp sin vita tjocka valpmage...

När jag kom hem från jobbet idag ville Axel och Björn visa ett trix... Det visade sig att de redan lärt Leia sitt... Snabblärd verkar hon också vara minsann! Förövrigt har vi idag tränat på att inte slicka äckel från diskmaskin, att inte bita och slita i bajspåsen full med bajs, att inte äta stenar och att inte äta på sladdar. Det sistnämnda är inte kul!! Dessutom har vi tränat på att burar (t.ex. buren i bilen) öppnar sig först när man är lugn, tyst och ligger och sover...

Nu tränar vi inte alls, ni ligger vi bara och gosar och myser och sniffar valpdoft... Härlig början på min semester!!

Just det...

2010-06-16T21:41:00.002+02:00

Jag tänkte ju också blogga om Lovefilm, en site på nätet där man kan bli medlem och då få filmer hemskickade. Jag fick genom att jag är Buzzador (www.buzzador.com) möjlighet att få ett provabonnemang i en månad. Jag har också fått en länk som gör att alla som läser här kan få prova samma sak. Gå in på www.lovefilm.se/newsignup.do?show=FILM05&sticky så kan du också få ett abonnemang i en månad. Helt kostnadsfritt!

Känns som semestern...

2010-06-16T21:18:00.002+02:00

...redan börjat, så därför var jag tvungen att öppna en öl nu när jag kom hem... Fantastiskt väder har det varit idag och jag åkte genom stan nu på väg hem från agilitykurs och det kryllade av folk på uteserveringarna!! Känns verkligen att Västervik är en sommarstad, det är så mycket liv och folk överallt!! Kul!

Egentligen har dock inte min semester börjat riktigt än... Nu är jag ledig torsdag och fredag, men sen jobbar jag helgen som kommer. Men Axel gick sin sista dag på dagis idag för 8 veckor framåt, så jag dras väl med lite i det... Axel har för övrigt även haft namnsdag idag, vilket har firats med en ny Bakugan samt glass till efterrätt. Väldigt nöjd var han med detta. Nöjd är han också med sina ljusgröna Crocs som han fått av mormor och morfar som varit i England, han är så himla söt i dem!

Jaha, hur går det annars då? Tack utmärkt!! Hur annars kan det kännas tre dagar innan ett nytt litet liv ska börja bo här?? Idag är egentligen valparna leveransklara och jag gläds verkligen med dem som redan har fått hämta sina små... Vi får vänta tills på lördag då hon som sagt levereras hit av uppfödaren. Snacka om service! Förutom att vi slipper åka 70 mil så får även valpen åka långt första gången tillsammans med hundar som hon känner och är trygg med. Och sen får även uppfödaren se hur valpen kommer att bo, inte vet jag om hon tycker det är en fördel, men det skulle nog jag tycka var lite kul om jag var uppfödare... Kul ska det i alla fall bli, men jag känner mig väldigt oförberedd... Innan när jag köpt valp har jag haft så stora planer och bestämda idéer om hur allt ska bli och hur valpen ska skötas och var den ska få vara... Nu känner jag bara att det viktigaste är att hon faller bra in i flocken (familjen) och att hon lär sig att vara med och anpassar sig till hur vi lever... Min enda plan inför den närmaste framtiden är att ta med henne överallt, socialträna henne och att träna passitivitet och stadga. "Vett och etikett" är också nånting som jag trycker hårt på i hundträning och det kommer hon också att få lära sig snabbt... I det ingår hur man bemöter människor, hundar och hur man beter sig i olika situationer. Det mesta andra kommer få vila och tas senare... Sen kommer jag säkert inte kunna hålla mig utan måste träna lite andra konster också såklart...

Ja, när jag tänker på det så har jag nog lite planer... Men jag har inte bestämt var hon får vara...(soffan, sängen??) Eller om jag ska använda bur som jag gjorde på Bosse? Hoppas att tid och erfarenhet utvisar detta... På tal om Bosse, tänk om han äter upp henne det första han gör? Hoppas att erfarenhet från mig och uppfödaren hjälper till även här...

Nu ska jag surfa vidare på Facebook och bloggar och se hur det gått för de tre valpköpare som hämtat sina små idag... Ha det gott!!

Är det nån mer som blir galen av att lägga in bilder...

2010-06-07T04:22:00.011+02:00

i bloggen? Jag tycker det är så svårt att få till, de hoppar upp och ner och hur de vill och blir inte alls där jag vill... Nån som har nåt tips? Här kommer i alla fall lite bilder från förra veckan...

Här är det fantastiska leklandet vi var på! Gissa om Axel tyckte det var kul? Skulle önska att det fanns nåt sånt här i Västervik att slå ihjäl några timmar en regnig dag på...

Enklaste sättet att få valparna att vara stilla för att fotas var att låta de tugga på något, t.ex. ett finger... Bådar gott för skohyllan hemma...

Snälla matte, får jag sova i din säng??

En endaste liten godis kanske??

Puss Puss Puss.... Får jag följa med dig hem??

Strandliv och bad hann vi också med... Snygga Lukas!!

Axel tyckte inte det var jättevarmt i vattnet...

Och ett litet kort från vår brygga där vi hade fruktstund en dag när vi hade kommit hem...

Vart tog min ledighet vägen??

2010-06-03T21:27:00.001+02:00

Jag har ju tagit en del föräldraledigt sista veckan... Skulle vara ledig 8 dagar. Nu, svisch, är det snart förbi... Synd, jag har haft det så skönt!!

Vi började ledigheten med en Knivstaresa Axel o jag. I torsdags tog vi buss o tåg upp och strålade samman med Jessica och barnen. Vi hade härliga dagar med lekland, utelek, strandbesök och inte minst kennelbesök! Vi gav valparna en rejäl barnchock där vi klampade in med tre barn, 5, 4 och 3 år... Lätt panik utbröt då det visade sig att alla valpar var utrustade med pirayatänder och att de helst ville smaka på se som kom först, barnen... Efter aningen tumult satt barnen i kökssoffan och jag o Jessica kunde gosa i lugn o ro... Allteftersom nyhetens behag la sig vågade barnen sig ner de också... Roligt att se var att valparna var helt obekymrade om de konstiga små varelser som invaderade deras kök, de älskade alla omedelbart! Så skönt!! Efter fika och hundprat var det dags att ta ett sista farväl av Prinsessan Leia och ge henne vår medhavda "snuttefilt". Den ska hon sen få ta med hem hit och känna mammas och syskonens lukt första nätterna. Sen jag själv fick barn känner jag plötsligt en stor sorg och oro för detta lilla liv som ska slitas från sin mamma... Buhu!!! Det blir nog sängen redan första natten...

I måndags kom vi hem och sen har vädret bara blivit bättre o bättre. Jag har grejat i trädgården, sått jordgubbar, persilja, rädisor, ruccola mm i pallkrage och rensat land som jag inte rensat sen vi flyttade in... Lite solbränd har jag blivit också. Och förkyld...

Igår var det KM på klubben. Jag höll i lydnaden och det var roligt att så många ställde upp och att alla var så duktiga! Och roligast av allt var att alla blev så tända på att tävla mer!!! Det känns kul!! Själv var jag med i agilityn med Bosse. Det var en lätt bana men Bosse som är smart gjorde den ännu lättare genom att hoppa genom ett hinderstöd istället för över hindret...5 fel o en femteplats... Men ett gott ben som pris till Bosse!!

Nu ska jag gå o kurera mig med sömn, nässpray och Ipren... Sov gott!!

Roar mig med...

2010-05-23T21:23:00.010+02:00

att lägga in lite bilder, en del gamla, en del nya..

En fantastisk...

2010-05-19T15:12:00.001+02:00

underbar dag blev det plötsligt när solen tittade fram mellan molnen. Jag sitter i solen och bara njuter för första gången i år!

Njuter gör däremot INTE min rygg som har bestämt sig för att ge mig en ordentlig omgång igen... Jag blir så trött på den när den gör såhär, jag blir så ledsen och besviken. Och arg på mig själv som inte tar mig i kragen och tränar, jag vet ju att det är det enda som hjälper. Än så länge kan jag gå och stå, jag hoppas inte det blir värre innan det blir bättre. Jag har fått tid till naprapatklinik på fredag em, jag hoppas på underverk i vanlig ordning... Just nu ser jag ut som en ostbåge, helt böjd år vänster... Funderar lite hur det ska gå i helgen när jag ska jobba natt...

Stackars Axel har fått roa sig bäst han kunnat idag, trist med en orörlig mamma... Men vi har bakat lite i alla fall, det har blivit både matbröd och sirapskakor. Björn ska jobba över ikväll så vi blir själva hela kvällen också hur nu det ska gå. Tur han är så stor som han är, han klarar ju det mesta själv numera.

Imorgon blir det Oskarshamn med jobbet, vi ska jobba med vårt höftprojekt. Ha det gott i vårsolen!!

Så fin så fin...

2010-05-11T05:28:00.003+02:00

har våran tvättstuga nu äntligen blivit! Vi började väl i november eller december och skulle bara riva ur mattan som hade släppt. Då behövde vi också byta golvbrunn, vilket medförde att vi fick bila upp golvet. Då var det lika bra att byta alla avloppstammar i hela källaren vilket vi gjorde. Sen var vi ju tvugna att gjuta igen allt. Sen fortsatte vi med tvättstugan och då när vi ändå bilade där var det kanske lika bra att äntligen göra det där extra badrummet vi hade pratat om. Så då drogs nya avlopp in, nya brunnar fixades eftersom vi få fick flytta tvättmaskinen och tumlaren till andra sidan tvättstugan... Sen, kunde vi flytspackla golvet som ju var tvunget att göras så vi skulle få till fallen till de nya brunnarna. Sen kunde vi klinkra golvet. Sen kunde vi spackla väggar, grundmåla väggar, måla väggar och tillslut måla tak och rör. Sen kunde VVS firman komma igen och dra vattnet, elektriker kom och drog elen och vi monterade ihop duschkabin, tvättstaplar osv osv. Och så idag, var nästan allt äntligen färdigt! Jag kunde tvätta min första maskin tvätt på typ ett halvår och vi kunde duscha båda samtidigt! Lyx!!

I helgen har vi varit i Stockholm och levt vuxenliv... Så skönt att vara barnfri och kunna prata hela meningar utan att bli avbruten och kunna sitta och äta i lugn och ro. Vi har bott perfekt hos Jesper och Sofie på Lilla Essingen och hunnit med både shopping, fotbollsmatch (Jesper och Björn), restaurangbesök, bröllopsfest och på hemvägen även IKEA vid Kungens Kurva tillsammans med 83000 barnfamiljer som också tyckte söndagen med ösregn var en bra IKEA-dag. Att jag inte var i mitt livs bästa form efter en vansinnigt rolig bröllopsfest gjorde väl inte saken bättre, men bra för Björn som även i vanliga fall hatar IKEA. Nu var han och jag liksom på samma nivå... Ta det vi ska ha, sen UT!!

Axel hade såklart haft det toppen hos mormor och morfar med betessläpp, lördagsgodis, korvgrillning på Gränsö och dessutom kalas för morfar på söndagen. Mormor och morfar har också tyckt det var så roligt och var inte alls trötta när vi hämtade honom sent på söndag eftermiddag. De kände också att det var skönt att han vaknat 05.15 båda dagarna eftersom man då får ut SÅ MYCKET MER av dagen... De hade även försökt lära Axel tysta leken, en lek jag minns att mamma även försökte lära oss när vi var små och skulle åka bil. Nu förstår jag att den hade en helt annan innebörd än att se vem av oss som skulle vinna...

Axel är för övrigt numera mest R2D2. Han har gått från Yoda till Anakin till R2D2. Undrar hur han kan allt det där??

Själv är jag på min första av tre nätter. Den här natten har vi haft ganska fullt upp, får se hur resten blir. Det var jättelänge sen jag jobbade natt nu, känner mig helt förvirrad.... Men jag kommer nog snart in i det. Valparna växer för övrigt och mår bra. www.norrblom.se

Hej på er allesammans!

Skulle uppdatera bloggen...

2010-05-06T13:36:00.003+02:00

...men fastnade på Vings hemsida och drömde mig bort till både Grekland och Spanien... Man är ju bra less på vädret nu alltså, det känns som det aldrig ska bli sommar! Första veckan i maj brukar ju kunna vara riktigt riktigt varm, jag vet att det varit både 25 och 30 grader varmt. Nu är det 7 grader, mulet och blåser f-n! Jag höll på att frysa ihjäl i morse när vi gick till dagis och hur Axel hade det som satt stilla i vagnen vill jag inte ens tänka på. Men jag VÄGRAR VÄGRAR VÄGRAR att ta fram den tvättade och undanlagda vinterjackan för andra gången i år!!!

Jag har läst arga kommentarer på andra bloggar om de som har bloggar och inte uppdaterar (jag) så nu är det bäst att jag skriver lite... Det är bara lite svårt att hinna och orka med heltidsjobb, småbarn, hus, hålla hundkurser och sist men inte minst Facebook... Då blir bloggen gärna lite lidande...

Nu känns det som man mest jobbat sista veckorna. Tiden rusar på och man är jämt på jobbet känns det som. Jag har ju varit med i 2 olika höftprojekt på jobbet och det tar också sin tid... Man ska träffas när alla kan, vilket såklart inte infaller på mina vanliga jobbdagar, man ska hinna göra det man ska emellan träffarna, man ska hinna redovisa och man ska informera personalen. Dessutom har vi haft utbildningsdagar på jobbet och jag skulle informera om Säkerhet och Beredskap vilket jag är ombud för sen ett tag tillbaka och även det tog sin tid att förbereda och läsa in sig på när man är ny... SÅ, det jag vill komma till med allt detta gnäll, är en ursäkt för er alla som jag inte hunnit med sista tiden! Jag lovar och vill fika, träna hund, gå promenader, umgås och vara social, men jag hinner och orkar inte... Ibland måste man ju också bara få vara lite själv, gå och skrota och greja lite hemma... Det är det där förbaskade jobbet som inkräktar så mycket på mitt privatliv...Jag hoppas och ska försöka så att det blir lite lugnare till hösten. Då vill jag ju också såklart hinna med min valp!!

Nu i helgen ska det bli kul! Imorgon fredag åker jag och Björn upp till min bror och hans sambo i Stockholm. Björn och Jesper ska på fotbollsmatch imorgon kväll och jag och Sofie hänger väl lite på nån krog på söder kanske? Sen ska vi käka lite och ha det lite skönt. På lördagen är planen att hinna med Stockholm lite innan vi drar till Enköping för bröllopsfest. Det är min kusin som gift sig i vintras i Sydafrika och firar nu det hela med stor fest. Ska bli roligt att träffa kusinerna lite!

På söndag tänkte vi hinna med lite IKEA och kanske lite annan shopping på vägen hem. Tvättstugan är ju ÄNTLIGEN på sluttampen i sin renovering, på måndag kommer rörmokarna och drar vattnet till toa, dusch, handfat och tvättmaskinen. Det har blivit så fint därnere, han är så duktig så min käre sambo!

Igår var jag ledig en dag och den spenderade Axel och jag på stan och i stadsparken. Här är ett härligt kort från det...

Nu ska jag pallra mig iväg till jobbet, måste ju såklart hinna jobba lite också innan vi kan sticka till Stockholm... Ha det gott!!

Några bilder från...

2010-04-29T13:53:00.004+02:00

den härliga vårpromenaden till dagis...

Det är roligt att ha en egen hund...

Vet inte om det som hund är lika kul att ha en egen lillhusse...

Så otroligt vackert med alla vitsippor som tack vare den kalla våren bara blommar och blommar!!
Efter promenaden och lite städning var det dags för en 6 points lunch á la Viktväktarna. Mums!

Nu är det dags för mig att bege mig till jobbet. Ha det gott!!

Det känns som om turen har vänt...

2010-04-23T13:43:00.002+02:00

...även om det såklart är nåt man aldrig ska prata högt om! Idag ringde Anita från kennel Thorsvi och välkomnade oss som valpköpare! Jag blev så otroligt glad, hade ju aldrig räknat med det eftersom vi var sent ute och hon hade lång kö redan när vi var där... Men, olika omständigheter gjorde att hon hade en tikvalp kvar till oss! Just nu är jag helt okoncentrerad, kan inte tänka på nånting annat... Känns så kul!

Bilen verkar också vara lagad för den här gången, det fick bli två turer och 4600:- till bilmeken så hoppas vi att den ska funka. Nästa vecka ska den inte för byte av bromsok (som tydligen gick sönder när de bytte bromsskivor i mars..) och liten service, blir väl runt 4500 kronor även där... Känns bra att man vet var man ska lägga alla sina pengar! Vi har också avskrivit planerna på ny bil, det går ju liksom inte att få tillbaka alla pengar man nu lagt ut på bilen, så det är nog bara att köra tills den kraschar...

I helgen kommer Björns kusin med familj. De stackarna skulle åkt till Rhodos men blev inaskade. Jag jobbar tyvärr mer eller mindre hela helgen, men lite grann på lördag kväll hinner jag väl träffa dem i alla fall.

Bosse är helt asocial så fort det blir lite sol. Han ligger ute och solar precis hela dagarna, det är ett elände att få in honom om man ska åka nånstans. Han verkligen njuter i fulla muggar.

Idag är det äntligen lite sol och vårväder även om det inte är särskilt varmt. I onsdags morse när vi vaknade var det helt vitt, säkert 5 cm snö överallt. Då var det INTE kul!

Nu ska jag packa ihop mig och åka till jobbet. Ha det gott alla!

Vi är ju som sagt billösa...

2010-04-18T20:09:00.003+02:00

...sen ungefär två veckor tillbaka. Vår bilaffär var ju inte superheta på att laga bilen, vi blev desperata och bilen är nu lämnad till en "privat" bilmek som förhoppningsvis gör det både snabbare och billigare än märkesverkstaden...

Trots allt är det lite speciellt att vara utan bil för första gången på många år. Nu är vi ju inte helt utan, vi har ju en snäll granne som vi får låna bil av och vi har ju mina föräldrar som också är snälla och lånar ut bilen, men man är ju ändå mer utan än med bil... Viss planering krävs ju... Mycket cykling har det blivit och nu i helgen har vi fått hur mkt som helst gjort här hemma eftersom man är för lat för att ta sig någonstans... Så himla skönt att bara vara hemma och pyssla!

I fredags var vi och hämtade klinkers till tvättstugan, så där nere har Björn spenderat sin helg. Det blev jättefint! Nu är det bara fog och färg på väggarna som saknas!

I lördags morse var vi på Elofsbacke på frallpartaj tillsammans med min farmor och faster. På Elofs var också min bror och sambo som var hemma från Stockholm. Så mysigt att vara på frallpartaj, det blir ju inte så ofta med hela gänget längre. Såklart saknades ju min "lillkusin" som är i Norge sen några år tillbaka. Efter partyt tog min faster med sig Axel på äventyr på stan och vi fick några timmar i lugn och ro där vi kunde städa och klinkra tvättstuga. Och Axel fick ju såklart en toppendag med nya skor som BLINKADE!! Och en Billydocka som han klär av och på hela tiden och absolut ska sova med!

Idag tog vi en promenad hela familjen på förmiddagen. Sen grejade jag i trädgården för tredje dagen i rad, jag har nu krattat hela trädgården och klippt ner massor av gamla fula buskar. Och grävt upp några stora rötter som jag slet en halv dag med!

Imorgon är det jobb igen och sen kommer Björns kusin med familj nästa helg. De skulle åkt till Rhodos idag egentligen men kom inte iväg pga askmolnet... Så då fick de göra det näst roligaste, dvs åka till Västervik och hälsa på oss! Kul kul!!

Nu ska jag titta på sporten, på benet som går av, och sen blir det godnatt!! Imorgon blir det pointsräkning. (Ikväll är det godis och vin...)

För er som ännu inte har Facebook...

2010-04-14T22:41:00.002+02:00

kan jag tipsa om den här sidan så får ni se när stackars Bosse hade kennelhosta...

http://www.youtube.com/watch?v=TNlfZgZs2kA&feature=youtube_gdata

Litet kort

2010-04-13T21:39:00.002+02:00

Från i påskas... Alla kusinerna!

Grymt förkyld...

2010-04-13T21:37:00.001+02:00

har jag gått och blivit, men jag måste berätta lite vad Axel sagt idag... Ibland är han så rolig och söt som bara en treåring kan vara...

Imorse var det väckning 06.00 och han var av förklarliga skäl rätt trött och seg. När jag gick in och försökte dra upp honom för tredje gången sa jag, oj vad du är trött!! Nej, svarade Axel då. Jag är inte trött, jag bara vilar mina tankar!

På eftermiddagen när vi ätit var Björn ute och jag var så sjuk så jag låg på sängen och vilade lite. Axel fick syn på pappa och började klä på sig för att gå ut. Då fick han syn på mig och sa att han ville gå ut. Gör du det, svarade jag. Men, sa Axel då, vem ska gosa med dig då?? Jag kan stanna inne hos dig!

Gullunge! Ibland blir man så glad fast man är sjuk, trött och eländig!!

Vår bil ska f.ö bli lagad 26/4 och kosta 7500:-. Tack Karlbergs, ni är så underbart serviceinriktade till en barnfamilj med en enda bil!!

Påsken har kommit och gått...

2010-04-08T19:53:00.006+02:00

...och vi firade den som vanligt i Uppsala hos Axels farmor och farfar. Vi kom upp på skärtorsdagskvällen, Axel hade sovit länge i bilen så det blev en ganska sen kväll.

Vilar upp sig inför en hård helg

På fredagen njöt vi lite av lantlivet på förmiddagen, lite trist känsla var det dock att komma tillbaka till vintern. Det var helt snötäckt ute i Kånkebo. Efter lunch åkte Axel med farmor och farfar på kalas till Maria och Björn som fyllt år. Han hade haft jätteroligt med sina kusiner. Björn och jag åkte istället till kennel Thorsvi utanför Enköping. Helt fantastiskt, underbara hundar som vi förälskade oss djupt i!! Efter alla turer med missade valpar var det så himla roligt att träffa de här hundarna. Fantastiskt öppna, sociala och ändå så stabila. Beräknad valpning är 24/4, vi vågar inte hålla några tummar eftersom vi gjort det på alla andra tikar, men vi önskar oss så innerligt en liten därifrån!

Tillslut var vi ju ändå tvugna att åka och då tog vi oss friheten att åka en sväng till ICA Maxi och shoppa lite för oss själva.

Påskafton stack vi iväg en sväng till Gränby Centrum för att gå lite i storstadsaffärer... Jag blev grymt besviken då jag helt saknade shoppingmotivation och fick åka hem utan en enda sak till vare sig mig själv eller Axel. Hur ofta händer det?? Sen var jag på dåligt humör länge efter det...

Påskaftons eftermiddag kom hela resten av gänget så vi var 10 personer varav tre barn som firade tillsammans. Påskäggsletning och äggmålning stod såklart på programmet.

Kolla vilka snygga ägg!

Axel hade så kul med sina kusiner, men han blev rejält trött och fick gå och lägga sig först av alla barnen...

Axels kusin Sandra var pigg!!

Vi åkte tillbaka hem i söndags, jag skulle jobba på annandagen och det är rätt skönt att komma hem dagen innan och hinna packa upp lite och så... Axel var såklart helt slut efter en rolig helg!

Trött efter en hård helg...

I onsdags var det dags för andra kurstillfället i tävlingslydnadskursen som jag är instruktör för. Känns verkligen kul att ha kurs igen och man blir imponerad av hur duktiga alla är med sina hundar!

Idag skulle en dagiskompis till Axel kommit och fikat. Som tur var hade jag inte sagt nåt, för några timmar innan det var dags fick jag ett sms att han blivit sjuk. Och Axel hade klagat hela morgonen att han inte mådde bra och när vi kom in från promenaden tog jag tempen och då hade även han feber. Så det har blivit en ganska stillsam dag, har plockat lite, renbäddat och grejat lite ute. Det börjar ju bli vår tro det eller ej.

Bosse verkar ha fått kennelhosta... Han började hosta i måndags och har fortsatt sen dess. Jag har pratat med veterinären och de trodde att det antingen kunde vara en lättare form av kennelhosta (han är ju vaccinerad men de kan tydligen få det ändå) eller möjligtvis en reaktion på vaccinet som han fick förra måndagen. Hoppas det går över snart, det är tråkigt att inte kunna gå ordentliga promenader eller träna och såklart synd om Bosse som hostar och hostar...

Nu känns det som att även jag håller på att bli sjuk, jag har ont i halsen och lite rinnsnuva. Återstår att se...

Lammklappning hos Anita!

2010-03-30T20:22:00.005+02:00

Idag var det dags för den årliga lammklappningen i Stjärneberg! Min jobbarkompis Anita har lammuppfödning och i slutet av hennes "semestermånad", när nästan alla lamm har kommit ut brukar hon bjuda in oss "stadsbor" på lite djurkontakt. Otroligt uppskattat av både barn och vuxna. Axel var salig och ville ta med ett lamm hem! Vi ska höra vad Bosse tycker! Här är lite härliga bilder därifrån!

En skakande, huttrande liten hund...

2010-03-28T20:28:00.005+02:00

ligger insvept i en fleecefilt vid mina fötter... Bosse har haft en hård helg, och imorgon fortsätter det. Idag tog jag äntligen tag i trimningen av honom, har ju varit dags länge men jag har tyckt det har varit så himla kallt (både för hans del att bli av med pälsen, och för min del som ska trimma honom ute...). Men idag tog jag äntligen tjuren vid hornen och trotsade regnet. Jag vet inte om det är jag eller Bosse som är mera blödig nu än förr, men det går inte alls lika galant att trimma honom som förr. Han tycker det gör ont, piper och muttrar om vartannat, och jag tycker synd om honom... Jag tycker att är man hund och på sitt tionde år ska man inte plågas i onödan. Konsekvensen är att jag rycker allt mindre av pälsen för varje år och kör mer och mer med sax och maskin... En utställningsdomare skulle gråta blod! Och min uppfödare också antar jag... Men Bosse blir glad! Efter kvällspromenaden åkte han sen in i duschen tills hans stora förtret. Imorgon ska han vara fastande för att åka till veterinären och få sina tänder tandstensskrapade och sina klor klippta när han ändå sover... En riktig helrenovering så här i påsktider!

Titta så snygg han är, på sitt 10:e år...

Idag har vi varit i Tofvehult och fikat med min farmor som fyller 84 år imorgon. Som vanligt i Tofvehult var det fantastiskt gott och trevligt och vansinnigt mycket folk!

Igår hade vi en riktigt skön dag. Vi började med en shoppingrunda som resulterade i vårjacka (till Axel), Batmantröja (till Axel), regnkläder (till Axel) och lördagsgodis (till Axel OCH till mig). Konstigt hur svårt det är att köpa till sig själv och hur lätt det är att köpa till Axel... Regnkläderna på dagis var storlek 98 så det var i och för sig välbehövligt!!

Axel är en riktig liten modekung och har mycket stora krav på vad han ska ha på sig. Lyckas han inte övertala oss att köpa någonting har han numera lärt sig att man kan gå till mormor och morfar. Det resulterade förra helgen i ett par nya Spidermanskor, en transformersbil och en Pokemonleksak... Plus godis såklart...

Igårkväll var vi också hos våra goda vänner Nina och Marcus och åt och drack gott. Axel och Isac lekte såklart runt, mer vilda än tama!

I helgen har Axel varit ute och lekt med grannpojken nästan varje ledig stund. De har så himla roligt ihop nu och det är ju verkligen lyxigt att ha en kompis så nära. Problemet är bara att de springer fram och tillbaka på varandras tomter och tyvärr så är det ju en gata emellan. Jag vet inte hur man ska komma tillrätta med det här, jag blir livrädd bara jag tänker på det. Jag tjatar och tjatar och han är duktig och tittar så länge han inte tänker på nåt annat. Men sen glömmer han bort sig och springer rakt ut i gatan. Usch, det blir en läskig sommar...

Varför måste han ha en snopp??

2010-03-20T02:47:00.002+01:00